Ta med frukt varje dag - vad tycker ni?

Skolan kan aldrig bli helt kostnadsfri. Barnen behöver kläder på kroppen, idrottskläder på idrotten, handduk och skor. De behöver regnkläder, varma vantar och gummistövlar. De behöver mat i magen för att orka.

Ska skolan bjuda på frukost också? För utan frukost orkar man ju inte tänka. Gick man inte i skolan behövde man ju ingen frukost... eller?

Jag ser absolut bekymret med att vissa föräldrar inte ser sina barns behov/kan planera sin ekonomi, men hur långt kan ett samhälle curla vuxna människor? Hur långt ska föräldrarnas rättigheter sträcka sig på barnens bekostnad? För en familj som inte HAR RÅD med frukt HAR verkligen allvarliga problem, i en sådan familj undrar jag hur barnen mår och hur deras behov tillfredsställs. En billig frukt/morot kostar väl 2-3 kr, har man inte den summan över per dag är det riktigt, riktigt allvarligt.

Det är förskräckligt när barnen drabbas illa av vuxnas bristande vilja/förmåga. Men ska vi verkligen stötta hur långt som helst? Är det inte bättre att familjer som inte ens kan fixa fram en morot per dag åt sina barn TVINGAS till stödinsatser, så att barnen får någon slags trygghet och struktur på tillvaron?     

Eller så är det  SOCIALTJÄNSTENS ansvar att stötta de icke fungerande familjerna. Skolan sysslar med UTBILDNING, inte familjestöd.

Förskolans och skolans personal kan inte och ska inte ersätta föräldrarnas vuxenansvar - det finns det andra myndigheter till. Det är inte på något vis rätt att barn ska sitta utan frukt för att föräldrarna inte kan eller vill skicka med någon (men självklart kan alla glömma ibland!) Men det är inte SKOLANS ansvar att styra upp dysfunktionella familjer. Skolan kan och ska uppmärksamma familjer som inte verkar fungera, men sedan är det andra myndigheter som ska ta över utrednings- och stödfunktionen.  

Och alla som klagar över att det är jobbigt att köpa hem och packa med frukt:

Ja, det är jobbigt. Men tror ni att frukten kommer flygandes automatiskt till era barn om skolan står för den? Eller är det inte så att NÅGON måste beställa den, NÅGON måste ansvara för att allergiska barn får frukt med kan äta, NÅGON måste dela upp frukterna till alla klasser, NÅGON måste bära ut frukterna till varje klassrum, NÅGON måste dela ut den, NÅGON måste hjälpa till att dela och skala...

Vi muttrar över att svensk skola blir sämre och sämre, samtidigt som lärarna ska lägga allt mindre tid på undervisning och allt mer tid på att serva föräldrar med enkla uppgifter som att fixa frukt. Någon i tråden föreslog ju till och med att "man kan lägga pengar i en klasspott så fröken kan köpa frukten" (!!!!!!!!!) Lärarna ska alltså, enligt denna människa, lägga sin tid på att gå till affären och köa för päron, istället för att planera för dyslektiska barn eller lägga extra tid på barnet som har svårt att förstå.

Hur solidariskt är det? 

Istället för att reda ut konflikter eller lyssna på barnet som är ledset ska man springa till matsalen och hämta 19 äpplen, en banan och två apelsiner, dela äpplet åt Sara som inte kan äta det annars och trösta Nisse som inte tycker om äpplen men ändå inte får apelsin för de är bara för de allergiska barnen.

Är det solidariskt mot barnet som var ledset och hade behövt lite vuxenuppmärksamhet?

Och då är det DÄR problemet finns. Hos socialtjänsten, eller i de lagar och bestämmelser som reglerar vad socialtjänsten får och inte får.

 Inte att skolan ber föräldrar skicka med ett äpple för att barnen ska orka förmiddagen. För det kan man mycket väl begära att föräldrar som är kapabla att ha barn ska fixa. Och innan någon skjuter mig - SJÄLVKLART kan vi alla glömma ibland. Och det är helt okej. Det kanske till och med är en "motgång" som kan vara nyttig att träna på. Ibland glömmer man. Och det kan gå bra ändå. Livet är sådant, fullt med små jobbigheter som man måste lära sig hantera och småproblem som man måste lära sig lösa. Under mina år som lärare har jag aldrig varit med om att barn som är trygga och känner sig älskade blir utom sig av en glömd frukt. De kan tycka att det känns trist, så klart, men alla glömmer ibland och barn delar med sig till andra. De som känner att det "svider inuti", "mår dåligt och går sönder inombords" och vad nu alla skrivit om här, de är nog lite för snabba med att projicera sin egen oro på barnen.

Det svider absolut hos de som känner att deras mamma och pappa inte kan eller vill bry sig. Och den ungen har ett jobbigt svid inuti även när skolan inte har fruktstund. Den ungen behöver RIKTIG hjälp, inte att bekymren kokas ner till "ingen frukt" och göms bakom att fröken fixar ett äpple. Men en trygg och älskad unge kan absolut hantera en glömd frukt, man får prata lite om att alla glömmer, berätta en tokig historia om när man själv glömt, dra en parallell till kompisen som glömde idrottskläderna i förrgår och kanske ha en reservfrukt som den som glömt kan få. Det är ingen världskatastrof.   

Jag har inte alls något emot att skolan står för frukt, tvärt om! Under förutsättning att den extra kostnaden skjuts till från KOMMUNEN och inte tas från skolans befintliga budget och under förutsättning att arbetsuppgifterna sköts av EXTRA personal, inte läggs på befintlig personals arbetsbörda.

Javisst!

Varför ska vi ha undervisning i skolan, när vi kan dela frukt istället? Varför följa kursplanerna när det finns millimeterrättvisa att lära ut?

Visst kan man lära sig om division och bråk genom att dela frukt, men om du hade haft minsta aning om hur kursplanerna är utformade och hur undervisning måste organiseras enligt lag så hade du själv insett att man INTE kan dela alla barns frukt varje dag som en del av lärandet i skolan. Tiden finns inte och bråk har inte så himla stort utrymme i kursplanerna att man kan lägga 15-20 minuter per dag (MINST) på området. Framför allt inte om man då bara delar frukt. Barnen har liksom rätt att möta innehållet på fler sätt.

Under en vecka kan man absolut göra på ditt sätt! Men inte övriga 39 skolveckor.

Kära nån, känner jag när jag läser. Ibland glömmer man frukt och det är INTE FARLIGT. Lär barnen att hantera sådana små motgångar istället. Hur ska det gå för alla dessa barns om växer upp och får lära sig att en glömd frukt är en total katastrof och det är heeeelt okej att bli gränslöst ledsen och tänka att alla i världen är orättvisa och vill mig ont...     

Men ÄR det verkligen en central del av dagen, eller är det alla hysteriska föräldrar som TROR att det är en central del av dagen? Där jag jobbat har frukten aldrig tagit speciellt stor plats, vi har antingen ätit den på rasten eller under högläsning beroende på barngrupp. I en del grupper fixar inte alla att äta på rasten (lekarna lockar för mycket) samtidigt som många verkligen behöver frukt. Särskilt de som inte äter bra frukost hemma, vilket knappast kan vara skolans ansvar. Ibland kallar vi det fruktstund för att förenkla för barnen, så de slipper fråga "får jag äta frukten nu?" under övriga lektioner. Äta kladdig apelsin funkar nämligen inte när man läser låneböcker eller jobbar på en ipad.

De flesta dagar är det någon eller några som inte äter frukt. Ibland har de glömt, men ofta ligger frukten i sin påse på bordet - orörd. Barnet vill helt enkelt inte ha. Så är det ju ibland. Ofta delar de spontant med sig om någon glömt, det är ALLTID någon som delar med sig om jag gör dem uppmärksamma: "Oj, idag har Nisse glömt frukt. Är det någon som har lite extra?"

Vi pratar om att man glömmer ibland - idrottskläder, matsäck, läxboken, skolfotografering. Det är INTE FARLIGT och det HÄNDER ALLA. Vissa oftare, men ALLA glömmer ibland. Vi försöker ge dem strategier och avdramatisera. Har du glömt läxan kanske du minns ändå? Du kanske har en extratröja på hyllan som funkar på idrotten? Kan du dela bok med Kalle? Prova att lägga läxboken i väskan direkt efter läxläsningen? Vi hjälper inte barnen genom att spä på deras oro och misstag (eller föräldrarnas missar), vi hjälper dem genom att visa att SÅDANT ÄR LIVET och ge dem verktyg för HUR MAN HANTERAR misstag och glömska.

Eller så vågar man vara vuxen och tar diskussionen med sitt eget barn istället för att lasta över allt ansvar på skolan. "Alla andra" är ett argument man måste kunna stå emot då och då...

Ja, skaffar man fyra barn blir det mat x 4 som gäller. VÄLJER man att skaffa flera barn så VÄLJER man att dra på sig högre kostnader och mer arbete, det är väl fullständigt självklart?

Fatta själv vilket berg det blir om skolan ska köpa frukt till kanske 300 elever x 20 skoldagar... 6000 frukter blir det. Som inte svävar till barnens händer av sig själva, utan ska beställas, lastas av, delas upp, sköljas, bäras ut, delas upp igen, allergianpassas. Din egen logik = blir det jättejobbigt med frukt åt fyra måste det bli dödsjobbigt med frukt åt 300.

Sen om skolan ska ordna frukt eller inte, det kan jag se både för- och nackdelar med. Men argument som "jag som har så många barn kan ju inte!" får mig att vilja DRA IN frukt. För det tyder på så total oförmåga att förstå vilket ansvar man SJÄLV VÄLJER att ta på sig när man VÄLJER att skaffa fler barn. Jag stöttar gärna familjer där föräldrarna av en eller annan anledning inte räcker till, men jag vill INTE curla sönder fungerande vuxna och ta ifrån dem mer och mer föräldraansvar.  

Vem har sagt att det ska vara lätt att uppfostra barn?
Vem har sagt att barn alltid måste vara glada?
Vem har sagt att barn aldrig ska möta motgångar, besvikelser eller ett nej?

Alltså, på allvar. VAR VUXEN. Våga säga nej om det behövs, vill du inte att ditt barn ska äta sötsaker så begränsa själv. Men tvinga inte hela världen att göra som du vill för att ditt barn ska slippa bli ledset. Vi pratar om LIVET här, livet som ser olika ut för olika barn och det är inte farligt. Du MÅSTE våga lära ditt barn att man inte alltid får som man vill, annars blir det ett helvete på riktigt så småningom. Om inte förr så då barnet blir vuxet och ska leva i en värld med arbete, vuxenutbildningar, vuxna vänskapsrelationer och egna barn. Den världen anpassar sig INTE i detalj efter ditt barns känslor eller önskemål.     

Om skolan ska ha en kioskpunkt eller inte på utflykten kan man tycka olika om. Men låta det bli en jättegrej och bli arg för kioskbesökets vara eller icke vara är att överdriva något enormt. Man gillar inte allt, men kan leva med det mesta om man är vänlig, förståndig och ser SITT EGET ansvar.