Vaginal förlossning el snitt?

Uterusruptur (livmoderruptur) är ju betydligt vanligare efter snitt. 0,5% jmf med

Ja det är det, men det kan ske under en vaginal förlossning också.

Nej du talade inte bara om dina personliga erfarenheter, du kom med felaktiga påståenden som "Komplikationer vid vaginal förlossning är ganska små, oftast är man uppe på benen ganska fort efter. Den största risken är väl att man spricker lite, och kan då ha problem med att sitta utan kudde ett litet tag efter" och "Vid en vaginal förlossning gör det ont  under förlossningen, men man lider inte lika länge av det efteråt."

Risken för komplikationer vid vaginal förlossning är inte alls lägre, det är bara andra typer av komplikationer man riskerar.

Det finns fördelar med båda sätten att föda och det finns nackdelar med båda sätten. Jag ser ingen anledning att försöka mörka nackdelarna för det ena eller det andra sättet.
Låt TS göra ett informerat beslut om sin förlossning istället.

Det är rätt att ett snitt ger ärrvävnad i livmodern. Det kan göra att ägget har svårare att fästa vid nästa graviditet och kan leda till placenta accreta men det är väldigt ovanligt.

Man kan inte snittas hur många gånger som helst, men gränsen sätts individuellt.
Risken ökar för livmoderruptur i nästa graviditet men den är fortfarande inte särskilt stor, och det är främst vid ett värkarbete som det är risk för det. 

Snacka om att du bara läser halva mina meningar. "Och jag talade om min egna personliga erfarenhet om ett snitt samt vad jag har hört från läkare om vaginal förlossning" Tror inte jag kan bli mer tydlig en så.

Nej den biten missade jag faktiskt. Men det förändrar inte slutsatsen att de påståenden du gjorde i ditt första inlägg inte stämmer.

Har bara provat vanlig förlossning, och fick 1 barn.
Från 4 cm öppet till bebis var ute tog 3 timmar.
Använde bara lustgas, sprack inget.
Nu när en vecka har gått är jag i princip som vanligt igen! Var svullen i underlivet och gjorde ont att sitta, kissa och resa sig  i 4 dagar. Magen är nästintill borta, syns typ bara på naveln att den är lite rynkig. Kissar och bajsar utan problem!

Tänkte först försöka få snitt för jag var rädd för att spricka och att bebis skulle fastna, men var sedan för feg för att be om det, vilket jag i efterhand är glad över!  När bebis var ute stängde vi av lustgasen och 1-2 minuter senare var jag normal, med snitt måste man ju sys ihop och åka till uppvaket osv. Jag var så gott som redo att åka hem! Är även glad över att det blev vanligt med tanke på att det gick så fort att återhämta sig!

Det jobbiga är väl att man inte vet hur det ska gå förrens i efterhand! Får man en så lätt förlossning som jag är det utan tvekan bäst att föda vanligt, men man kan ju spricka massor och då hade jag hellre tagit snitt, men ja, man vet ju inte innan :/ Tror dock det går bra för de flesta!

Jag har fött vaginalt och ska nu om tre veckor få ett planerat snitt. En vaginal förlossning är i min värld precis lika stor chansning som snitt (ang komplikationer). Efter min förlossning så kunde jag inte kliva upp ur sängen på tre dygn pga nervsmärtor (pga vaginalruptur och för mycket stygn), jag kunde inte gå/ åka bil/ sitta vanligt de första tre-fyra veckorna (tills stygnen släppt)... Och jag har en enligt min journal en "helt vanlig" förlossning (!) Med den bemanning, stress och brist på stöd och vårdplatser på sjukhusen så litar jag mer på att de fixar en planerad operation än en oplanerad förlossning som oväntade saker kan ske rätt vad det är.

Jag är snittad och får och kan jag föda vaginalt om det blir nån nästa gång så kommer jag helt klart att göra det! Dock med snittkontrakt!
Mitt snitt blev väldigt traumatiskt och det tog ett helt år att hämta sig ifrån och orka komma igång med träning osv. Har fortfarande riktigt ont när jag t ex dammsuger lr plockar mycket från golvet och liknande.

Jag har begärt (och fått godkänt) för snitt. Första graviditeten.

Jag har läst på väldigt mycket och har kommit fram till att kejsarsnitt medför få och små risker för bestående problem, medan en förlossning innebär många och höga risker för bestående problem. För barnet är det säkrare att födas med snitt - man slipper den allvarliga problematiken med syrebrist och nervskador hos barnet.

Ungefär 2% av de som föder med snitt får någon form av bestående men på kroppens funktioner, och dessa är främst relevanta vid uppföljande graviditeter. Däremot drabbas mellan 25 och 50% av de som föder vaginalt av olika bestående underlivsproblem, där de vanligaste är framfall, ärrad/nervskadad slida och olika former och grader av inkontinens.

I min mening finns det inga medicinska anledningar att välja en förlossning, förutom om man vill ha många barn. Jag tycker bara att man ska välja förlossning om man känner att det är en uppelvelse som man verkligen vill ha, eller om man vill ha fler än 3-4 barn.

jag har genom gatt en akut kejsarsnitt. och jag skulle garna vilja genomga en vanlig forlossning. efter mitt snitt hade jag komplikationer.. over tva veckor tid kunde jag inte resa mig fran sang eller stol utan att nastan grata sa ont jag hade. och da fick jag anda ga pa smartlindring for klara av dagarna. hade da fatt en infektion i huden. efter antipiotika belv det battre men tog flera manader innan jag kunde ga utan att fa ont. ar gravid nu igen och fasar for att behova genomga ett snitt igen. hoppas pa fa foda den vanliga vagen.

jag har fött med kejsarsnitt 2010 och nu i augusti 2013 med vaginal förlossning.. 

Vaginalförlossning var helt klart de jag tyckte var bäst..

Fick infektion när jag snittades och hade ont väääldigt låång tid efteråt.. 

Hej TS!

Jag har två barn och födde vaginalt båda gångerna, så jag kan egentligen inte göra någon jämförelse utan bara berätta vad mina erfarenheter kring vaginala förlossningar är.

Jag har haft två komplikationsfria förlossningar, både jag och bebisarna har mått bra efteråt. Jag sprack lite med båda och fick sys, men bara ytligt. Inget jag har ont av i efterhand.

Det som jag tyckte var häftigt var att trots att förlossningen gör så jävla ont och man blir misshandlad i underlivet, så kunde jag direkt efter ställa mig upp och ta en dusch, gå på toaletten och promenera till BB. Smärtan gick över så fort bebisen kommit ut och sen gjorde det bara ont precis när jag satte mig ner eller om jag suttit på någonting hårt en längre stund.

Och känslan när bebisen kommer ut och barnmorskan lägger den på bröstet och sedan går ut så man kan ligga där i en timme och bara gosa och amma...

Jag har positiva erfarenheter av mina förlossningar, det enda jobbiga är den fruktansvärda smärtan.

Men sen vet man ju inte riktigt heller om man fått några komplikationer efter förlossningarna, en del kommer väl långt efter.