giftfri skrev 2013-08-15 14:05:59 följande:
Psykologer vill ju gärna framställa sig själv som mer eller mindre störda, avvikande, "jag bryr mig inte alls om vad andra tycker om min framtoning, mitt utseende eller klädsel" men tror sig ha/vill ha makt över andra.., så det är personer som jag dirket arkiverar under avd "Icke önskvärda"..
Maktbegär tycker jag inte att vi har. Mer ett genuint intresse av att hjälpa folk
Visst att jag är en nyfiken person som tycker om att höra andras hemligheter men makt ointresserar mig fullständigt. Då kan man bli politiker istället. Psykologer har ett oerhört stort och tungt ansvar i första hand. Jag tror dock att de med erfarenhet av egna eller närståendes problem söker sig i första hand till psykologyrket. Bland mina bekanta psykologstudenter finns de som friskförklarats från borderline efter år av terapi pga självmordsförsök, de som är transsexuella, de som har ADHD eller hypokondri. Eller känner folk med liknande problem. Själv har jag en son med autism. Det ser jag inte som ngt enbart negativt dock, då såna människor har erfarenhet av psykiskt lidande och större förståelse. Ungefär som en läkare med cancer eller multiallergiska barm.