bönan32 skrev 2013-08-14 13:14:53 följande:
Har aldrig förstått de där att folk tror att psykologer är psyk-störda själva...? Det är väl rätt självklart att man inte kan arbeta som psykolog om man har massa obearbetat inom sig själv? Fast folk kanske inte tänker så/fattar det..?
Jag är en sådan som diggar psykolger starkt - oftast när alla är emot vad en psykologer säger, så är jag typ den enda som brukar hålla med i det psykologen säger... typ om man kollar på nåt tvprogram där ex en psykolog är gäst i morgonsoffan eller liknande.
Jag kan säga av egen erfarenhet (som blivande psykolog och polare till väldigt många psykoger/psykologstudenter) att de flesta är helt "normala" människor men med en extra dos eftertänksamhet och iaktagelseförmåga, både gentemot sina egna och andras beteende och tankar/känslor. Lyhörda, kanske mer känsliga än andra.
Den röda tråden jag funnit är att de som väljer psykologyrket är självreflekterande och har behov av att hjälpa andra. Att jobba med något där man faktiskt kan göra en skillnad. Jag sadlade om till psykolog för att jag ville jobba med något där man faktiskt kunde göra en skillnad för någon plus att jag är väldigt fascinerad av människors relationer, tankar, känslor etc. Jobbade tidigare som kemist - insåg efter ett tag att det jag jobbade med egentligen inte bidrog till speciellt mycket i denna värld.
Det finns säkert en och annan som väljer psykologyrket för att man själv har problem men jag tror det är få. Jag tror dock att denna fördom är väldigt enkel att anamma, kanske på samma sätt som man tror att de som väljer att bli läkare gör det för att det är bra betalt, att den som väljer att bli sjuksyster har ett extremt stort behov att vara till hjälp.
Sen om detta är sexigt - det som denna tråd egentligen handlar om - det är kanske en annan sak :)