• Sunshine02

    Har era barn i 3-4 års åldern ritualer som måste följas?

    Ja de flesta småbarn gillar ju rutiner och de ger dom en trygghet i att veta vad som ska ske. Jag funderar mer på det här när det verkligen blir till en ritual som måste följas. Har era barn några sådana saker för sig varje dag? T.ex. att något ska göras på ett visst sätt varje morgon annars blir det katastrof? Som med mitt barn att toabestyren på morgonen ska ske på rätt sätt, i en viss ordning och i sällskap med mig. Det har blivit bättre men det är en del saker per dag som ska ske på exakt samma sätt som en ritual.

    Bara undrar om det är vanligt?

  • Svar på tråden Har era barn i 3-4 års åldern ritualer som måste följas?
  • ymmmi

    Nej inte någon utav mina två äldre, nummer 3 är bara 7 månader ännu

  • Flickan och kråkan

    Nej, jag känner inte igen det från min 4-åring eller min 5- åring. Har också en trea men han är bara 7 veckor. Det där med att just du ska följa med in vid toalettbestyren på morgonen låter mer som en åldersgruppen dock - de vill gärna kontrollera, styra och bestämma .

  • aurora1827

    Båda våra har varit jättejobbiga i den åldern, det verkar komma istället för "jag kan själv"-fasen, som de inte har haft. Istället är det just att saker måste göras på ett visst sätt, om nån del blir fel exv med maten är det bara att kasta och börja om. Eller om man går upp för trappan på fel sätt, sätter ungen på fel stol, fel plats i bilen, om medlemmar i familjen går ut/in genom dörrar i fel ordning, plockar fram ritpennorna fel.....jag orkar inte lista allting, det är en väldigt jobbig fas. Vet inte om det är vanligt, en av mina systrar var likadan som liten. Som tur är går det över efter nåt år, i alla fall för oss.

  • Flickan och kråkan
    aurora1827 skrev 2013-08-11 00:05:47 följande:
    Båda våra har varit jättejobbiga i den åldern, det verkar komma istället för "jag kan själv"-fasen, som de inte har haft. Istället är det just att saker måste göras på ett visst sätt, om nån del blir fel exv med maten är det bara att kasta och börja om. Eller om man går upp för trappan på fel sätt, sätter ungen på fel stol, fel plats i bilen, om medlemmar i familjen går ut/in genom dörrar i fel ordning, plockar fram ritpennorna fel.....jag orkar inte lista allting, det är en väldigt jobbig fas. Vet inte om det är vanligt, en av mina systrar var likadan som liten. Som tur är går det över efter nåt år, i alla fall för oss.

    Så har våra självklart också varit, det hör ju till åödern. Är det "ritualer" på det viset du menar TS?
  • Sisisisi

    Min äldsta hade ritualer som vi var tvungna att bryta. Det blev för jobbigt för både honom och oss. Det var som värst när han var 2-4 år. Lillebror har inte varit på samma sätt.


    Keep your child rear facing for as long as possible!

  • glassen

    Ja, jag känner igen det från båda barnen, även om de varit fokuserade på olika saker.
    Min dotter som nu är 4 kan t ex bli helt hysterisk om jag går före henne ner för trappan och inte håller henne handen på morgonen.

  • Mercurialis

    Nej, inget av barnen har haft något sådant för sig.


    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • spökplumpen

    Min äldsta fyller 4 i november och jag känner inte igen mig alls i det ni skriver. Däremot har han kommit in i "varför-fasen".

  • k girl

    Jo, sonen kan t ex få för sig att pannkakorna ska rullas på ett speciellt sätt. Men det var mer när han var mellan 2 och 3 år ungefär och mycket av de "ritualer" han kunde få för sig (de höll inte i sig länge och byttes ut) har börjat släppa ju mer han kan prata (han har en språkförsening).

  • YokohamaNr2

    Inte ritualer som är samma hela tiden men fixa ideer som ni ovan har varit inne på förekommer, tex att gå ner för trappan först mm. Måste trycka på hissknappen först, det har båda barnen haft mer eller mindre. Kommer ihåg speciellt en episod med äldsta sonen, han var nog runt 2.5-3 och vi var på semester och då var det mycket att satt man i sugröret i drickan och inte lät honom göra det själv kunde utlösa stora utbrott

  • IdaMaria85

    Ja helt klart! har en 4 åring, hans ritualer är mycket viktiga för honom, vilket vi märkte nu när vi bytt avdelning på dagis, han har en lång ramsa han drar innan jag får lämna dagis då han pussas, kramas säger jag älskar dig, när kommer du hit, saknar dig ses sen, sen vinkar vi i ett fönster och sen i avdelningsfönstret med, vilket blev katastrof nu när han bytt avdelning,, som tur är så är fröknarna så snälla att han får gå till sin gamla avd och vinka ändå, (kan ju få hålla på så ett tag tills han känner sig trygg på sin nya avdelning)..

    Så jag tror definitivt att det är vanligt med rutiner i denna ålder.. :D 

  • Sunshine02

    Tack för era svar! Ja det är nog lite som med era jag menar. Just det här att går jag upp på morgonen och han säger han vill ligga kvar lite är det lugnt. Men om han hör att jag går på toa är det jätte hemskt och världens utbrott eftersom vi brukar gå till toaletten tillsammans. På väg till dagis ska han gå före vid en viss plats och går jag först blir det en frustation från hans sida. Eller som när man läser böcker så pekar han på samma saker och säger samma saker på exakt samma ställe i boken, som nästan känns lite tvångsmässigt. Ja det är lite av varje. ;) Det byts ut lite vartefter vad det handlar om men har pågått i ca 1- 1,5 år nu iaf.

  • IdaMaria85
    Sunshine02 skrev 2013-08-12 19:43:39 följande:
    Tack för era svar! Ja det är nog lite som med era jag menar. Just det här att går jag upp på morgonen och han säger han vill ligga kvar lite är det lugnt. Men om han hör att jag går på toa är det jätte hemskt och världens utbrott eftersom vi brukar gå till toaletten tillsammans. På väg till dagis ska han gå före vid en viss plats och går jag först blir det en frustation från hans sida. Eller som när man läser böcker så pekar han på samma saker och säger samma saker på exakt samma ställe i boken, som nästan känns lite tvångsmässigt. Ja det är lite av varje. ;) Det byts ut lite vartefter vad det handlar om men har pågått i ca 1- 1,5 år nu iaf.

    Jag tror som sagt at det är helt normalt och något som alla småttisar genomgår.. jag känner inte någon oro över det, sen går det ju att bryta de traditioner som är lite väl krävande ( har jag märkt själv) bara man pratar om det och lägger upp en plan tillsammans :D
  • YokohamaNr2
    Sunshine02 skrev 2013-08-12 19:43:39 följande:
    Tack för era svar! Ja det är nog lite som med era jag menar. Just det här att går jag upp på morgonen och han säger han vill ligga kvar lite är det lugnt. Men om han hör att jag går på toa är det jätte hemskt och världens utbrott eftersom vi brukar gå till toaletten tillsammans. På väg till dagis ska han gå före vid en viss plats och går jag först blir det en frustation från hans sida. Eller som när man läser böcker så pekar han på samma saker och säger samma saker på exakt samma ställe i boken, som nästan känns lite tvångsmässigt. Ja det är lite av varje. ;) Det byts ut lite vartefter vad det handlar om men har pågått i ca 1- 1,5 år nu iaf.
    Det med böckerna kommer jag ihåg väl och det kändes som att det höll på länge men nu efter ett år kanske om man läser samma bok så har de helt plötsligt glömt bort det där. Jag kan nästan bli lite besviken och säga va? kommer du inte ihåg att du älskade denna sida och alltid sa Baaadddaaa precis här? Nepp inget minne alls av det
  • Superkjellis

    Min fyraåring är likadan. Trappan är en grej, gå först, hålla handen. På morgonen måste vi kissa samtidigt, jag toa hon potta. Saker måste ställas på ett visst sätt. Vad som ska göras är ibland kända ritualer och annars efterkonstruktioner som hon är proffs på 😝 pratade med bvc sköterska idag och hon sa att det är helt normalt vilket va skönt då jag tänkt ocd, autism.. 

Svar på tråden Har era barn i 3-4 års åldern ritualer som måste följas?