Står inte ut med svärmor
Ännu en svärmors tråd.. Jag vet.. Men jag måste bara få skriva av mig.
Min svärmor är jätte snäll, absolut! Men hon går mig på nerverna. Hon är väldigt omogen och beter sig ofta som ett barn. Hon blir sur för minsta lilla och får hon inte som hon vill så ber hon en att dra åt helvete. Samma sak om man inte vill låna ut pengar. Vi fick en son för 3 veckor sen och innan han kom så var hon sur för ingenting och pratade inte med mig. Frågade någon henne varför vi inte pratade så svarade hon att jag var sur på henne och inte ville ha med henne att göra. Hon är en sån som alltid vill ha uppmärksamhet och som man alltid ska tycka synd om, står hon inte i centrum så skapar hon bråk med första bästa. Sen när bebisen kom så ringde hon direkt, ja då passade det sig att prata med mig. För är hon osams med mig så kan hon ju inte träffa bebisen. Nu förväntar hon sig att hon kan komma hit varje dag eller att jag ska komma till henne. Orkar jag inte eller om jag har andra planer så blir hon sur och säger att jag är taskig för hon inte får träffa sitt barnbarn och han inte får träffa sin farmor. Hon ringer mig 1 gång i timmen (utan att överdriva) och frågar vad han gör. När hon väl kommer hit så tar hon upp honom fast han sover så han vaknar. Hon har dränkt sig i parfym så hela han stinker i flera timmar efter hon har gått. Min son kan inte amma då han har lkg vilket har gjort att jag vill vara den som matar, det är något som är och känns viktigt för mig, och det vet hon. Men ändå ska hon tjata om att få ge honom mat vilket jag tycker är respektlöst mot mig när hon vet hur det ligger till. Efter jag tillslut har gett han mat kommer hon direkt och tar han från mig, utan att jag ens har hunnit rapa honom. När jag kommer till henne så möter hon mig alltid vid bussen och det första hon gör utan att säga hej är att slita vagnen ifrån mig. Första veckan när hon och min sambos syster var här så hade systern kommit hit först och hon satt med honom i famnen när svärmor kom. Då började hon bråka med min sambos syster om att hon skulle hålla, sen kommer hon till mig och säger att jag ska säga till hans syster att det är hennes tur att hålla. Sen ska vi köpa foton till henne och göra gipsavtryck och rama in och beställa kalender med bilder på bebisen till henne och vi ska också stå för alla kostnaderna. Det finns så mycket mer men orkar verkligen inte skriva mer. Allvarligt en vuxen människa som beter sig så här, är det normalt?!