Mor- och farföräldrar på Facebook!?
Hej!
Sambon och jag fick en liten son för 3 veckor sedan och är otroligt stolta och glada över honom. Våra föräldrar, som då blivit mor- och farföräldrar är såklart också väldigt glada över att ha fått ett barnbarn och det får man ju vara. Problemet är bara att mina föräldrar, alltså lillkillens farmor och farfar inte riktigt hanterar det som vi önskar. Låt mig måla upp historian här.
Allt börjar egentligen från det att vi får reda på att vi väntar barn. Sambon och jag håller allting hemligt tills vi gjort ultraljudet och i alla fall kontrollerat att allting verkar bra. Efter ultraljudet så pratar vi ihop oss om hur vi vill hantera nyheten och kommer fram till att vi vill berätta personligen för våra familjer. Vi kommer även överens om att vi INTE vill att någon skriver något om detta på Facebook eller på något annat sätt i någon blogg och så vidare. Eftersom alla i våra familjer har konton på Facebook så är vi noga med att vi ska påtala för alla att det råder (enligt oss) totalförbud på att berätta eller ens antyda på att de ska bli mor- eller farföräldrar och alla andra titlar man kan få.
Vi börjar berätta för sambons familj, som lovar att de inte ska skriva något. De är dessutom inte speciellt aktiva på Facebook, så detta är inget problem. Det verkliga problemet ligger i min familj. Där samtliga familjemedlemmar, inklusive jag själv är rätt frekventa användare. Vi påtalar extra noga för dem att vi INTE vill att de skriver något ALLS om detta och det verkar för en gångs skull som att de förstår. (För att få er att förstå lite extra så vill jag bara berätta att jag via statusuppdateringar på Facebook fått reda på att mamma fått en hjärtinfarkt och pappa har hamnat på psyket och det tycker jag inte är en ok kommunikationsväg för den typen av information. En son ska få reda på det åtminstone via ett telefonsamtal om han inte bor på samma ort)
Sagt och gjort, när familjerna var vidtalade om det fantastiska som skulle hända, så kände vi oss nöjda när vi kommunicerat ut hur vi ville ha det och alla verkade ha förstått. Mina farhågor låg i att något av mina yngre syskon skulle skriva något på Facebook eftersom de kanske har svårare att ta in det vi sagt men det var faktiskt inga problem alls. Det som visade sig bli problem var pappa. Han skrev någon dag senare en status som löd ungefär såhär ”Bra dagar har det varit, fixat i huset, byggt en hundkojja bla bla bla och en annan sak som jag förbjudits att prata om” När sambon och jag såg detta blev vi lite ledsna för vi hade ju bett dem om att inte skriva något rakt ut och inte heller antyda något. Denna status kommenterade diverse folk med ”Ohh, ska du bli farfar kanske?” så folk räknade ju ut med rumpan vad det handlade om. Nu varken bekräftade eller dementerade pappa den uppgiften men mamma kommenterade också med ”det är så synd, man vill ju bara skrika ut sin glädje”
Här tyckte jag att mina föräldrar gick för långt så jag påtalade detta för dem med ett telefonsamtal och så blev det lite tjurigt från deras sida men ok, de köpte väl det till sist. Därefter var det inga problem.
Denna händelse gjorde förvisso så att jag blev så less på dem så jag tog bort mitt Facebook-konto för att slippa se skiten (ja, jag vet att man kan blockera deras poster i nyhetsflödet men jag kände att det inte räckte).
Resten av graviditeten flöt på bra och inget mer postades på Facebook (sambon höll lite koll, vilket känns lite tragiskt att behöva göra).
Några veckor innan beräknad födsel skaffade jag mig ett nytt Facebook-konto för jag ville kunna följa Tour de France och några artisters nyhetsflöde så efter ett halvårs frånvara så registrerade jag mig alltså igen. Mamma och pappa har offentliga profiler så jag surfade in på deras sidor utan att bli vän med dem och läste och inget konstigt var skrivet.
Så var det dags, för tre veckor sedan föddes lillkillen och sambon och jag kom överens om att vi skulle låta honom hamna på sjukhusets internetsida i ”Webbisarkivet” för att låta mor- och farföräldrarna, och alla andra intresserade få en bild på honom. När vi kommit in på BB så skickade vi ut ett mass-sms där vi skrev ”Grattis du har blivit farmor/farfar/mormor/morfar/moster/faster osv.” I detta sms påtalade vi ÅTERIGEN vikten av att vi INTE ville att de skulle skriva något. Framförallt skulle inget upp på Facebook. Dessutom skrev vi att vi skulle höra av oss när det var läge att komma på besök och lite annat såklart.
Alla verkade acceptera detta för det kom inte upp något på Facebook. Så någon dag efter att lillkillen var född, gick jag in på mammas sida och kollade lite och såg att en av hennes kompisar hade länkat upp bilden där lillkillen fanns på sjukhusets sida och frågade om det var hennes barnbarn. Mamma svarade kort och gott ”Japp det är det”. Först blev jag lite ledsen för det men kom samtidigt på att sambon och jag ändå godkänt att killen hamnade på sjukhusets sida och att man inte kan hjälpa eller rå för om folk skriver eller lägger upp en sådan sak på ens sida så jag lät helt enkelt den situationen gå förbi obemärkt.
I samma veva så fick jag höra från min ena lillasyster att pappa var lite ledsen för att han inte fick berätta för sin riktiga pappa att han blivit farfar så jag ringde upp pappa och berättade att man givetvis fick lov att prata med folk om vad som hänt men att inget skulle upp på facebook. Detta verkade han tycka lät bra och köpte det.
Så var det då dags för de första besöken från familjerna. Första gången min familj var och hälsade på, så påtalde vi återigen att vi önskade att inga bilder eller texter hamnade på deras Facebooksidor. Återigen verkade de acceptera detta och besöket flöt på bra J Lillkillen låg förvisso mest och sov på mig så de tog inte så mycket bilder och i efterhand har jag förstått att de blev tjuriga för att de inte fick hålla honom. Men kontentan av det hela är i alla fall att inget hamnade på Facebook.
När de skulle komma på besök andra gången, så var han mer vaken och fick således hoppa runt mellan famnarna på min familj och det var givetvis jättetrevligt och mysigt och det fotades högt och lågt. Sambon och jag sa inget vid det besöket om vårt önskemål om att de inte skulle lägga ut något på Facebook för i vår värld så var det självklart eftersom vi uttryckt vårt önskemål genom hela graviditeten och senast en vecka tidigare.
Någon dag efter detta så tänkte jag att jag kunde börja lägga till vänner igen på Facebook istället för att vara lite ”Hemlig” så jag började lägga till familj och vänner. Så gick jag in på pappas sida och det första jag får se är 3 stora bilder på honom och lillkillen. På mammas sida fanns samma bilder delade och jag kände bara hur någon slängde en stor blöt filt över mig…de hade helt enkelt inte förstått att vår önskan fortfarande gällde.
Hade det inte varit för att de just nu befinner sig i London så hade jag ringt och bett dem plocka bort bilderna men nu känns inte det aktuellt eftersom de är utomlands och dessutom postar en massa inlägg om hur bra de har det där borta. Jag vill helt enkelt inte ta denna diskussion nu och riskera att förstöra deras resa men jag vill självfallet att bilderna ska bort från Facebook eftersom vi önskat att de inte lägger ut något.
Frågan till er är inte om jag ska ta diskussionen utan frågan är hur jag ska angripa den. Vi har ju specifikt bett hela släkten om att inte lägga ut bilder på Facebook hela vägen igenom detta och ALLA utom mina föräldrar har förstått det. Till och med min 8-årige lillebror frågade mig vid hans senaste besök här (som var i helgen) om han fick ta en bild på sin lilla ögonsten och skicka i ett mms till mamma som är i London. Alltså, när han frågar om lov för att göra det, så tycker jag att budskapet har gått fram… till alla utom just mina föräldrar.
Jag tycker hela situationen är så olustig och det är beklagligt att jag ens behöver ta detta med dem tycker jag…
Är det någon annan som haft problem med mor- och farföräldrarna såhär. Hur har ni gjort? Hur skulle ni gjort i vår situation?