Okej att låta barn gråta sig till sömn?

Anser att du gör helt rätt! Låt henne känna närheten och tryggheten när hon blir ledsen, så fortsätt som du gör Du låter som en bra barnvakt tycker jag!
/mamma till snart två.

Ibland går det ju inte att få dem att somna utan lite gråt oavsett vad. Så länge man är där och gör allt för att försöka trösta och lugna så är allt bra. Sen är det ju ett plus att barnet faktiskt är trött när det ska sövas, så man inte tvingar det till att sova :P

Tack! Tycker också det är viktigt att hon får känna det.

Så länge man är där och vyssjar och tröstar är det ju inte mycket man kan göra. Min 1,5åring gråter sig till sömns när han är övertrött, det känns hemskt men man kan ju liksom inte göra mer än att finnas där.

Nej, jag vet och det är ju ett problem. Jag håller med om det. Men en del låter dom bara gråta tills dom somnar. Jo, men man ser ju om barnet är trött. Märker man att barnet inte är det och därmed skriker pågrund av det så tar man ju upp barnet :) Eller så lägger man inte barnet i sängen alls om man märker att barnet inte är trött.

Sant! Men en del gör inget. En del bara låter dom gråta.

Ibland gråter de ju oavsett
Men nej det är absolut inte ok att de ska gråta sig till sömns ensamma, riktigt elakt är det! Tror ingen vuxen människa skulle vilja bli behandlad så av sina närmaste!
Vilken anknytning man måste få, genom att totalignorera barnet när det behöver en som mest..

Ja, och det är fruktansvärt att göra så!
Du gör helt rätt i att vyssja, smeka och ta upp om barnet blir väldigt ledset

Nu har mina barn ammats till sömns till 2 års åldern, men de har inte gått att undvika att de ibland inte somnat av det ordentligt och alltså gråtit sig till sömns. Men då antingen i famn eller i sängen med mig eller deras pappa bredvid sig.

Jag vet:( och jag kan inte förstå hur man kan göra så. Mitt hjärta går liksom sönder lite när min lille pöjk är ledsen, och jag gör det jag kan för att trösta honom. Att bara ignorera det är så jäkla iskallt :/

Vår ena son grät sig till sömns, i början var vi hos han och försökte trösta och ta upp mm men det blev bara värre. När han var trött gick vi in och la han sa gonatt och stoppa om honom och sen var det bara att gå han  skrek/grät i ett par minuter och sen sov han som en stock försökte man något annat så höll han på hur länge som helst. Men i detta fallet som du beskriver så gör du helt rätt tycker jag. Det viktigaste är ju att man lyssnar på hur barnet vill ha det också vid sin insomning

Beror ju på varför barnet skriker. Är hen rädd eller ledsen så ska hen absolut inte behöva skrika,speciellt inte i ensamhet.

Min dotter hade en period då hon helt enkelt inte ville gå och lägga sig och blev skitförbannad vid läggdags.

Hon fick då skrika(av ilska) en minut och sen somnade hon. Gullade vi med henne blev hon bara argare.

Ensam? Nej.

Våran son kan skrika/gråta sig till sömns nåt enstaka gång väldigt sällan när han är övertrött. Vi har även märkt att han kungar ner sig fortare och slappnar av bättre om vi inte är där ( han har alltid tyckt om att ska själv) Om vi är där inne så ska han bara upp och sen vägrar han koppla av han pratar ch han ska busa. Så ibland tycker jag att det är helt ok att han gråter sig till sömns! Man får ju känna av situationen

Tycker inte att barn ska behöva gråta sig till sömns. Vi har aldrig gjort så emot våra barn. Dom har förvisso varit enkla att lägga. Men någon gång ibland så blir dom såklart ledsna. Då sitter vi där och klappar dom på kinden/handen/magen.

Iofs händer det att 2 åringen gnäller ifrån sängen ibland. Men det låter vi henne göra. Hon kan själv kliva upp om hon vill. Men vi går inte in när hon har sitt gnälliga "jag vill inte sova" gnäll.  

Nej, jag har aldrig ansett att det är nödvändigt att lämna barn gråtande att sova.

Vi har under de första åren legat bredvid vårt barn i hans säng tills han har somnat gott, eller varit så sömnig att han inte reagerat på att vi tassar iväg. Han har nästan aldrig haft mardrömmar eller nattskräck och är nu helt bekväm med att släcka själv och sova. Han har aldrig sökt sig till vår säng heller eftersom han är helt trygg i sin egen så det är ju bara win-win för oss.

Men jag förstår om det kan bli något barn som gråter om man har flera barn att natta och är ensam hemma som förälder.

ja men inte själva. I perioder har våra barn gråtit en stund varje gång de skulle somna, i vår famn.