Vid vilken ålder började ditt barn kunna somna själv, typ efter en kvällsritual och du sitter där och bebis försöker somna själv (och gör det också)?
Hur söver ni era 6-12 månaders? Skillnad på dagssömn och kvällssömn?
Hur kan man göra för att bebis så småningom ska kunna slappna av och somna själv? Vilken ålder är bra att börja i?
Min pojk gjorde det från dag 1 faktiskt. Har alltid lagt honom och han har bökat en stund (Max 10min) och sedan somnat.
Han är 10 månader drygt nu.
Dagsömnen får han alltid i vagnen eller på en madrass. Nattandet har alltid fungerat bra och de gånger jag testat att lägga honom i spjälsängen dagtid har han inte varit nöjd så jag har inte haft lust att störa nattandet med att han ska sova i sängen på dagen. Så jag har slutat att testa för länge sedan.
För oss har det aldrig varit viktigt att sonen ska kunna somna själv. Det har kommit och gått lite, kan man säga. Och han har fått styra. Vill han somna själv får han självklart göra det. Vill han ha sällskap så är det lika självklart att han får det.
Mellan 6-12 månader så somnade sonen genom att vi låg tätt intill och smekte över ryggen eller buffade lätt i rumpan och kanske sjöng lite. Detta var kvällstid. Ibland somnade han likadant på dagen. Men allra lättast somnade han i vagnen, eller i min famn under amning (upp till 10 mån).
När han var drygt 1 år så kunde han plötsligt somna själv. Detta utan att vi hade påverkat det över huvud taget. Och sen somnade han själv i ca 10 månader, tills han var knappt 2 år. Då ville han återigen att vi skulle ligga bredvid tills han somnade. Och då gjorde vi naturligtvis det. Och nu är han drygt 2,5 år och läget är likadant. Vi lägger oss med honom, läser en bok eller två, sjunger en stump och ligger kvar tills han somnar. Tar alltifrån 15-45 min.
Som svar på din fråga, så tror jag alltså inte på att forcera något, utan ta det som det kommer och vara lyhörd inför barnets behov.
Varför är det så viktigt att ditt barn ska somna själv? Är det så jobbigt/tråkigt att mysa lite tillsammans en stund innan barnet somnar? När min son ska sova ligger jag alltid bredvid och gosar tills han somnar, har gjort så sen han föddes. Han är 10 månader nu.
Glömde skriva att vi gör likadant på dagen också, om han inte vilar ute i vagnen efter promenad.
. Våra äldsta somnade vid bröstet eller i sjal tills de var 16 månader (äldsta satt jag och guppade med i famnen på pilatesboll när han var året - höggravid då och behagligt att gunga till mysig musik), då gick plötsligt jättebra att bara ligga bredvid i sängen. Så somnar de fortfarande - vi ligger bredvid tills de somnar (de är 4 respektive 5 år). De kan somna helt själva idag men tycker att det är mysigt med sällskap. Yngsta är bara en månad så han somnar ammandes eller i sjal.
Vår 10 månaders får en flaska välling i vår säng och somnar oftast direkt efter. Han vill inte ligga i vår famn, men det går jättebra att ligga precis bredvid.
På dagen sover han antingen i vagnen eller i vår säng.
Vår 3,5 åring somnar själv i sin säng, med öppen dörr ut mot oss i vardagsrummet.
Hade mer stress över att den första skulle somna själv, men nu tar jag det lugnare.
Vi slutade buffa dem till sömns någonstans efter 1-1½ års ålder. Det har inte varit någon skillnad mellan dagssömn och nattsömn, förutom att dagssömnen ibland skedde på andra platser naturligtvis. Ibland somnade de i vagnen och då har man ju inte buffat såklart.
Du kan inte göra nånting för att en liten bebis ska bli självständig i förväg och plötsligt kunna somna själv utan hjälp, vissa behöver mer hjälp att somna än andra och det är medfött. Inget du kan göra något åt öht.
Jag undrar som övriga varför det är så viktigt för dig att din pyttelilla bebis ska kunna somna själv? De är så små fortfarande, och än så länge är de främst behovsstyrda. Inte vanestyrda. Mår de bättre och blir lugnare av hjälp så ska de naturligtvis få det!
Det skulle vara skönare om hon somnade själv. Tycker inte hon är pytteliten bebis längre, 8 månader. Hon somnar inte av att ligga bredvid så det är inget mys det handlar om, utan en gnällig bebis som bara sätter sig upp, rullar runt m.m. Hon är jättetrött men vill ändå inte ligga ner.
Det jag skulle önska är att man hade en kvällsritual där hon förstod att det var sovdags och sen kunde man sitta bredvid tills hon somnar, att hon förstod att det är skönt att sova och låg kvar och försökte. Hon har gjort det under en period förut men nu är det slut. Jag antar att det bara är att "vänta in" henne men jag tänkte om det fanns något man kunde göra för att underlätta.
På bvc tycker de inte att man ska ta upp henne utan säga bestämt att "nu ska du sova". Inte gå därifrån utan vara kvar tills hon somnar. Att hon har lärt sig att om jag skriker tillräckligt mycket så tar de upp mig. Men vet inte om jag tror på det heller. Vill inte att hon ska skrika i flera timmar.