Anonym (Ensam)

Äldre 18 Jul 17:07

94 svar

Hur tar man sig ut i livet?!

Jag vet att detta kanske verkar vara en lite "fjantig" sak att vara anonym för att skriva, men jag vill inte att folk ska veta vissa saker om mig så därför fegar jag...

Jag är 15 år gammal och mitt liv rinner iväg. På allvar, jag har verkligen ångest och jag gråter ofta pga detta. Jag tänkte inte ens så mycket på det förrän folk började uppmärksamma mig på hur läget var. Så jag ger en snabb bild av hur det är:

Jag har inte direkt många vänner om man säger så. Räknar jag alla jag pratar mer eller mindre med, så har jag väl 4-6 vänner, men bara en enda av dom kan jag verkligen se som en vän. När jag berättade detta för en vuxen fick jag reaktionen "Du är 15, du ska ha 40 vänner inte 4!". All min fritid spenderar jag för mig själv, hela sommarlovet hittills har jag varit inlåst på mitt rum i ensamhet och bara surfat på Internet, samma sak gör jag på helger under terminerna. Efter skolan också, för det mesta, bara någon gång ibland har jag åkt till stan med den enda riktiga vännen jag har men det är allt.

Jag gör INGENTING med mitt liv, och jag mår skit över det. Jag får bara vara 15 en gång, och det går förlorat. Jag har redan missat att vara 14, 13, 12, 11 osv, nu bara måste jag bryta det här mönstret innan jag blir galen!

"Gå ut! Träffa folk! Hitta på grejer!" Samma saker om och om igen, vuxna tror att det är så lätt. Kanske det är lätt. Kanske för andra. Inte för mig. Det finns ingenstans att ta vägen till att börja med, jag bor i ett av Sveriges tråkigaste områden. Ingen ungdomsgård eller nåt "tillhåll", ingenting. Inget att hitta på. Och även om jag skulle pallra mig till strandren eller stan, vad ska jag göra där? Det är ju inte som när man var liten och såg några jämnåriga och bara "ska vi leka?" (inte för att jag gjorde det som liten, men andra gjorde det antar jag). I den här åldern går man väl inte liksom bara fram till någon. Eller?

Så min fråga är alltså, hur tar man sig ut? Vad ska man göra? Hur träffar man folk? Och den största frågan: hur skaffar man vänner? Jag har vissa svårigheter som gör att jag har väldiga problem i sociala situationer och jag har aldrig i hela mitt liv vetat hur man skaffar vänner, de enda jag någonsin haft (en enda tills jag började i högstadiet, därefter några till) har varit folk som kommit till MIG, jag själv har aldrig kunnat närma mig någon och bli vän med denne, dessutom har jag varit rätt avvisande mot folk som närmat sig mig eftersom min allmänna uppfattning är att folk är idioter, särskilt i min ålder, och jag vill inte ha med idioter att göra.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 17:36

#10

Anonym (tips) skrev 2013-07-18 17:12:41 följande:

Skaffa mailvänner,lättare att ta kontakt med och avbryta om man inte trivs. www.brytensamheten.se

Självklart, dock har jag typ det, inte mailvänner men jag har folk på Internet som jag pratar med. Dock duger det tydligen inte för jag "måste ha ett liv". Jag menar såklart inte att jag låter andra bestämma över hur jag ska leva mitt liv, men grejer är att jag håller med; jag ska inte slösa bort min barndom framför dumburken. Men Internet är absolut bättre än inget! :)

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 17:40

#11

Kjellgren skrev 2013-07-18 17:15:57 följande:

För det första måste du hoppa ner från din höga häst, ingen vill umgås med någon som tycker alla andra är idioter.

Har du några fritidsaktiviteter eller kan tänka dig att ägna dig åt någon för att träffa folk; sport, teater, politik, intresseförening....

Sedan, även om du kanske inte vill höra det; du är 15 och livet har knappt börjat. Grubbla inte på åren som har gått, de kommer inte tillbaka i vilket fall utan fokusera på hur du vill leva ditt liv idag och i framtiden.

Lycka till!

Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte se sminkade fjortisar som utropar "asså guudeh ja va såå full igår assåeh!" och "ameh han e bah såå snygg asså omg!" som annat än idioter. Jag menar inte att det de säger gör dom till idioter, utan deras beteende i allmänhet: omoget, "fjolligt", dumt. De flesta i min ålder bryr sig bara om utseende och alkohol och status.

Om jag ändå hade det... Jag har extremt begränsade intressen. EXTREMT. Inget av de typ 3 saker jag är intresserad av (ett uppskattat nummer, vet inte om det är exakt 3) är något som involverar jämnåriga människor.

Du har helt rätt där. Det är mest bara att åren som runnit iväg skrämmer mig, jag får panik för jag vill inte att ännu fler år rinner iväg. Jag får bara vara barn en gång, och det är snart över.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 17:47

#13

Nyfiken gul skrev 2013-07-18 17:20:09 följande:

Det finns inga regler för hur saker o ting måste se ut.

Hellre 1 nära god vän än 30 ytliga som ändå aldrig finns där....

Dom få vänner du ändå har, kan du inte hitta på något med dom ? Föreslå kanske bara att komma hem o fika en eftermiddag? Då gör du i alla fall nånting.

Ligga på stranden är ju en bra ide. Man behöver inte umgås med folk där. Gå dit med en bra bok , sola , bada o läs. Fika och kanske lyssna på musik i mobilen. Mer avancerat än så behöver det inte vara. Du kommer i alla fall ut.

En sak som vi vuxna tjatar ofta om men som är något att verkligen fundera på -- du kan aldrig få bra vänner om du inte första hand är bra vän med dig själv. Så bli din egen bästis. Gilla att hänga med dig själv i första hand. Hitta på saker med dig själv för din egen skull och för att du tycker det är riktigt roligt.

Man måste inte ha en bästis bara för att gå utanför dörren. Sätt dig på bussen o åk iväg och gör saker för din egen skull . Det måste ju ändå finnas saker omkring dig som du ändå vill göra, passa på att gör dom själv om ingen annan är intresserad.

För att sen träffa nya vänner o få en umgängeskrets kanske du kan börja med att hitta nånting du tycker är riktigt roligt. Finns det nån hobby eller annat du gärna vill ägna dig åt? Kanske hitta vänner den vägen som gillar samma saker.

Hur är din skolklass? Finns det sakaer där du kanske kan hänga med på sen ? Följ med dina kompisar i klassen ut på det dom gör. Gå ut o käka pizza en kväll, häng på några som ska på nån nöjespark, boka in konsert eller något som drar dom flesta i klassen. Klassfester?

Håller helt med om att det är bättre med en riktig vän än flera ytliga!

Jo, det borde jag göra... Börja med det man har, liksom.

Stranden var bara ett exempel; jag avskyr att ha badkläder, att svettas, få solen i ögonen, gå i het sand och skära upp fötterna på skräp och vassa stenar.... (jag har en utmärkt förmåga att se det negativa i situationer!)

Don't worry, jag älskar redan mig själv. Jag är min bästa vän, och jag trivs i mitt eget sällskap.

Min hobby finns bara i cyberrymden och böcker, tyvärr. Jag får väl sparka mig själv där bak och göra tråkiga saker för att träffa folk ;)

Till hösten kommer klasserna göras om så jag vet inte alls, det kommer vara en massa människor jag aldrig träffat förr. Men hur tusan ska jag hänga med dom? Jag är med min lilla kompisgrupp hela tiden (vi var 5 innan sommaren men kommer vara 3 i höst) så vore det inte lite skumt att bara dumpa dom och randomly haka på några som knappt vet att jag existerar - eller ännu mer troligt, tycker att jag är konstig. Jag har inte så mycket koll på folks åsikter om mig, och i ärlighetens namn bryr jag mig inte direkt heller, men jag har inte kunnat undgå att lägga märkte till en del konstiga blickar. Jag känner ingen på skolan som delar min musiksmak eller några intressen. Vi har inga klassfester.

Usch vad jag känner mig negativ nu, men till mitt "försvar" kan jag säga att om lösningen varit så "enkel" som klassfester hade jag redan kommit på det och inte behövt be om hjälp.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 17:49

#15

Anonym (Mary) skrev 2013-07-18 17:22:09 följande:

Du gnäller över din ensamhet men ändå tycker du att folk är idioter?

Hur ska du ha det?

Om du avvisar folk som kanske vill vara din vän så får du kanske finna dig i att du är ensam eftersom ingen vill umgås med nån som är otrevlig.

Jag har svarat ovan på vad jag menar med att folk är idioter så jag tar det inte igen.

Jag menar inte att jag avvisar folk som i att de försöker vara med mig och jag säger "men stick iväg jag vill inte ha med dig att göra!", utan mer att jag inte gör någon ansats att besvara gesten. Det är pga av att jag inte vet vem personen är, hur jag ska svara, vad jag ska göra, eller ens om jag vill ha med honom/henne att göra. Jag är rädd för att råka ut för såna där ytliga vänner som fjortisarna har, som bara får en att må skit.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 17:54

#16

Anonym (Mary) skrev 2013-07-18 17:24:41 följande:

Bara en nyfken fråga, tycker du att du är förmer än någon annan ? Att du känner dig finare än andra och att det är därför du tar avstånd från folk? Du anser att dom är idioter för att dom inte är fina nog för ditt sällskap?

Du kanske skulle börja i den änden och inse att alla är lika värda. Du vill inte vara ensam , ja och då får du börja med att umgås med dom som finns i din omgivning och göra det bästa av det som är.

Nej, det tycker jag inte. Och att de "inte är fina nog för mitt sällskap" var nästan lite komiskt, eftersom det snarare är tvärtom: många ser mig som konstig och vill inte att jag ska vara med dom. Hur som helst har det inget att göra med att jag tycker att jag är störst, bäst och vackrast, utan att jag helt enkelt efter 15 år kommit till insikten att människor generellt är dumma. Inte alla, men de flesta.

Alla är lika värda, ja det håller jag väl med om, men folk förtjänar olika. Jag menar inte olika rättigheter och sånt, utan mer privat: någon som är elak mot mig förtjänar att jag är elak tillbaka, någon som är snäll mot mig förtjänar att jag är snäll tillbaka. Folks handlingar ger dom ett personligt värde; inte mänskligt värde, utan värde i mitt liv.

Jag är ärligt talat hellre ensam är att umgås med folk jag inte tycker om. "Göra det bästa av det som är" funkar inte...

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 17:58

#18

Sebastian72 skrev 2013-07-18 17:24:57 följande:

Ändra din attityd till omgivningen. Snart börjar du gymnasiet - En gyllene chans att börja om!

Bara ett år kvar, och jag har panik! Inte nog med att jag ska välja linje om bara några månader och har inte en aning om vad jag vill jobba med, dessutom är jag fullkomligt livrädd att bli ensam, vilket är en av anledningarna att jag behöver "lära mig" att träffa folk. Nu har jag ju min komfortzon med några vänner, men på gymnasiet blir jag helt ensam, utblottad, och kommer förmodligen inte attrahera utan snarare repellera folk, eftersom jag nog skulle sitta i ett hörn helt tyst och lyssna på musik. Jag är inte blyg egentligen, men jag har inte alls ta kontakt med folk. När jag är med folk jag känner är jag mest högljudd och flummig av alla.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 18:00

#19

Anonym (tips) skrev 2013-07-18 17:28:23 följande:

Om du går i skolan,så kanske det finns en kurator att prata med,i höst menar jag. Om du har social fobi,kanske hon kan hänvisa till psykolog.Ungdomsmottagning brukar också kunna hjälpa.Förstår dig helt och hållet,hade och har samma problem,därför ska du söka hjälp när du är ung.Lycka till.

Jag tror inte direkt på det där med psykologer, kuratorer osv. Vad skulle hon kunna göra åt saken? Ingenting. Och jag har inte social fobi (har däremot en "vän"/f.d. vän/f.d. bästis som har det) utan Aspergers syndrom. Därav alla sociala handikapp och begränsade intressen. Men du har helt rätt i att man ska försöka fixa det och säka hjälp när man är ung!

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 18:02

#20

Nyfiken gul skrev 2013-07-18 17:31:38 följande:

Ska du börja på gymnasiet till hösten?

I så fall har du en gyllene chans att kanske engagera dig i något på skolan?

Anmäl dig till nån av skolans alla sport-lag?
Elevrådet?

Dom flesta gymnasier har även studentkårer av olika slag, kanske gå med där och få känna dig behövd och nyttig och få nya vänner på köpet?

Nope, nian.

Jag har inget behov av att känna mig "nyttig", varken kan eller vill sporta, bryr mig inte om elevrådet. I alla tre fallen skulle jag hur som helst bara sköta mitt eget i tystnad... Det är relativt lätt att börja med någon aktivitet eller liknande, det svåra är att få vänner när man väl är där.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 18:03

#21

Anonym (pluggis) skrev 2013-07-18 17:31:53 följande:

De flesta var idioter när jag var 15 också, jag har hittat mina 40+ vänner som jag passar ihop med på universitetet.

Flytta och plugga vidare så ska du se att det löser sig.

PRAISE THE LORD! SOMEBODY UNDERSTANDS! Skämt åsido, det låter nog som det enklaste. Bara koncentrera mig på min framtid och låta resten komma naturligt. Bara det faktiskt kommer... x)

Hur tar man sig ut i livet?!

INNEHÅLL