Tvillingar bf feb 2014 - Någon som vill följas åt?

Gratulationer och välkommen till "tvillingklubben". Själv har jag BF 7/9 men är övertygad om att det är Augustipojkar som har kickboxingmatcher med varandra (och mamma) där inne :)

Jag har vetat att det är pojkar sedan UL v. 15

Väntar du tvillingar kommer du att få gå på UL regelbundet.
Jag fick UL i v 15 (första UL efter bekräftad duplex)
Sen i vecka 19 (standard 18-19 för samtliga graviditeter)
Efter det fick jag en liten blödning så man gjorde ett snabbt UL och VUL - alltså inte en "riktig" undersökning
Därefter UL i v. 28
Sen ett extra i v. 30 för tillväxtmätning då dom var lite små
Därefter blir det nu i v. 34. Skulle egentligen varit i vecka 32, men pga det extra i v. 30 blev det förskjutet i 2 veckor (4 veckor emellan)

Efter detta kommer jag ha UL varannan vecka tills att dom är ute.

Jag har en "bra" tvillinggraviditet. Det vill säga dom bästa förutsättningarna i en riskgraviditet (vilket tvillinggraviditeter är).... tjock skiljevägg, livmoder och moderkakor ligger som dom ska och bäbisar växer som dom ska. Inga dåliga blodvärden.

Jag har inga som helst tvillingar i släkten och ingen vet om att det ens funnits det någon gång i tiden.

Är mamman, mormor eller morfar tvåäggstvilling så är chansen större att få det då det finns viss ärftlighet att släppa fler ägg i taget.
Dock är det inte bara ärftlighet som styr detta, även ålder har betydelse (ju äldre desto större chans) och ibland blir det bara så ändå.

Enäggstvillingar har ingen ärftlighet utan det händer när det befruktade ägget delar sig. Det kan hända i tidigt skede (i äggledaren och fram tills att ägget fäst vid livmoderväggen) eller i sent skede och beroende på när ägget delar sig så får tvillingarna en eller två moderkakor.
Även detta påverkas av ålder då ökad ålder medför att äggen inte är lika elastiska längre och har lättare att dela sig. Men även vid enäggstvillingar så blir det bara så ibland ändå.

Pappan till tvillingarna kan inte påverka huruvida mamman släpper ett eller två ägg eller huruvida mammans ägg delar sig eller inte.

Jag har "växande mage" bild på bloggen tvillingforalder.se. Tar en bild varje vecka (från vecka 15-32 finns där nu)

Tillhör inte riktigt den här gruppen då jag har BF 7 september men följer tråden ändå :)

Jag är i vecka 33+1 och har inte varit illamående alls under hela graviditeten. Eller jo.. om jag typ ätit för mycket eller varit hungrig och nu på slutet när bäbisarna sparkar mot magsäcken så kan jag bli lite illamående.

Jag har egentligen inte haft några klassiska graviditetssymptom alls och var inte ens medveten om att jag var gravid utan det upptäcktes av en slump i vecka 13. Efter det började jag leta symptom, men det enda som hände var att vårtgårdarna blev lite mörkare efter ett tag och sen att magen började bli hård och växa och så var jag mycket tröttare än normalt (järnbrist är väldigt vanligt vid tvillinggraviditet). Det var inte förrän i mitten av graviditeten som det började med lite foglossningar och ligamentssmärtor, och sen i början av 3:e trimestern kom det fler krämpor efter det som halsbränna, svullna och värkande fötter, bortdomnande arm och fingrar, sammandragningar etc. Men sånt hör ju till en graviditet har jag hört :P

Ja, det är generellt sett (oavsett antal foster) större risk för mf till vecka 12. Sen medför en tvillinggraviditet andra ökade risker och det är svårt att låta bli att nojjas över dom.

Jag var extremt orolig över bäbisarna under första halvan då jag inte visste om dom ens levde där inne. Sen började jag känna rörelser dagligen och då blev jag istället nojig över att jag inte visste om det var ett eller två foster jag kände.

Jag vill absolut inte spricka hål på din glädjebubbla eller sätta några griller i huvudet på dig. Bara berätta hur det var för mig. Men något man kan glädjas med är att denna riskgraviditet, som tvillingar medför, är att man får tätare kontroller och blir tagen på största allvar när man har någon oro. Vården tar det säkra före det osäkra när man är duplexgravid och man blir ombedd att ringa en gång för mycket än en gång för lite.

Tre gånger har jag kontaktat förlossningen pga oro och alla tre gångerna har jag fått kommit in på en gång och kolla så att allt står rätt till.
Första gången var i mitten på andra trimestern och det kom lite blod på pappret när jag torkade mig. Dom ville till och med skicka en ambulans även om det inte var större blodfläck en en tesked och blödningen hade inte fortsatt. Det visade sig att det bara var ett ytligt blodkärl i slidan som spruckit, men dom gjorde trots det både VUL och UL för att försäkra sig om att allt stod rätt till.
Andra gången var några veckor efter det och jag hade inte känt ettan på några dagar så jag fick komma på en gång för ett UL. Det visade sig att ettan lagt sig inåt och låg och sparkade på sin brorsa istället för på mig.
Tredje gången visade hemtest av äggvita, vilket jag gör varje vecka, högt så jag fick komma in omgående för ett CTG. Provet jag fick lämna där visade dock normalt, så jag hade förmodligen mycket flytningar i urinen när jag gjorde hemtestet.

Så har du oro över något eller om du skulle känna ,eller inte känna, något som du tolkar som onormalt, så ring din förlossningsavdelning. När dom hör ordet duplexgravid så blir man genast tagen på större allvar :)

Jag är ju några månader före och bloggar varje dag om det jag går igenom, fall du vill läsa.  tvillingforalder.se

Jag hoppas inte att det var mitt inlägg Majken30 syftade på. För jag vill absolut inte skrämma någon. Jag håller med att det är lite överdrivet "skrämselsnack" med tvillinggraviditeteter. Däremot finns det sådant man går igenom som kan vara skönt att höra från andra, som redan fått sina eller är längre gångna, just eftersom att man blir så uppskrämd av allmänheten så att man tolkar varje liten grej som att nåt skulle vara fel.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så hade även jag en klarröd blödning och fick åka in och kolla, men det visade sig vara en så ofarlig grej som ett sprucket blodkärl i slidan och bäbisarna mådde utmärkt där inne. Och så länge dom gör det... ja då spelar resten inte så stor roll :)
(Sitter med grymma förvärkar just nu som har hållit på i över 6 timmar. Och även om det gör extremt ont så överväger känslan av de väldigt aktiva fosterrörelserna den smärtan. Då vet jag ju att dom har det bra där inne, så då är smärtan lättare att härda ut :) )

Och lågt blodtryck har jag alltid haft och har det även nu under graviditeten. Det har hänt flera gånger att sjukvårdspersonal frågat om blodet ens går runt där inne. Men det är inget farligt och inget dom gör något åt. Så du kan vara lugn över den delen.

Järnbrist är vanligt vid graviditet och nästan oundvikligt vid tvillingar. Jag skulle gissa på att läkaren sa "om du vill" i förebyggande syfte eller att du kanske låg på gränsen för ett "bra" järnvärde. Ett tydligt tecken på järnbrist är att man känner sig trött och hängig. Till en början kan det räcka med järnrik mat, men förr eller senare lär du nog få äta tillskott av järn och det är varken farligt eller onormalt.
Något som dock min BM missade att berätta för mig till en början var att mjölkprodukter neutraliserar järn på något sätt så det ska man inte ta i samband med varandra. Jag tog järntabletterna vid kvällsmat och då blev det ju fil, yoghurt etc. så kroppen tog ändå inte upp järnet jag stoppade i mig. Men det märktes ju efter ett tag eftersom att mina järnvärden fortsatte sjunka. :) Mitt senaste värde för två veckor sedan var 102, så jag fortsätter att sjunka trots tillskottet, men inte alls i samma takt. Men BM har inte skrämt upp mig över det alls, utan bara uppmuntrat mig att fortsätta äta järntabletterna och järnrik mat. (Jordgubbssäsongen är ju en stor järnkälla man inte tackar nej till :) :)  )

En annan sak jag heller inte blev informerad om när jag började med järntabletterna var att man efter ett tag skiter kolbitar. Och jag överdriver verkligen inte! Förstoppning är vanligt vid järntillskott, dock har det ej drabbat mig utan det är snarare så att man kan tro att jag ätit en glödlampa. Men färgen är riktigt kolsvart. Kanske inte det trevligaste att läsa om, men vissa saker får man ju bara höra via andras erfarenheter :P

Håller med om att ultraljud är bland det mest fantastiska jag varit med om! Speciellt dom tidiga då man kan se hela bäbisen på en och samma bild :) Nu får jag bara se bilder på ett huvud eller en rumpa, en mage eller ett ben och visst är det underbart även det, men att se hela bäbisen.. det blir mer verkligt på något sätt.

Efter 12:e veckan minskar mf, alltså fulla 12 veckor.

Hur man räknar veckor... Antingen räknar man som vården och då är det alltså v 10+X, där 10 är fullgångna veckor och X är antal dagar utöver.
Men man har gått över 10 veckor och därför säger man graviditetsvecka 11.

Jag tyckte personligen inte att magen märktes speciellt mycket förrän runt v. 18-19 då den började hårdna och "vandra" uppåt. Innan det var det mest "pizzamage" tycker jag.
Jag har magbilder från varenda vecka från v. 13-33 (i torsdags) på bloggen om nån är intresserad av att se magen växa :)

Jag kände inget alls när jag låg på sidan utan var tvungen att ligga på rygg. Det beror nog helt på hur bäbisarna ligger i magen, i vilken position man känner dom mest. Efter vecka 25 kände jag dom tydligt när jag satt upprätt i en badenbadenstol. (Men inte i vanlig stol, konstigt nog.)
När jag badade badkar och spelade hög musik i bilen så blev dom väldigt aktiva. Hade fått tips innan om att dricka iskallt vatten för att känna fosterrörelserna, men för mig fungerade det inte.