Män med Thaibrudar

Jag är adopterad från Korea. Jag kan inte gå ut och ta en öl med farsan, eller för den delen andra äldre manliga vänner utan underliga blickar och t o m oförskämda kommentarer. Har kompisar adopterade från Thailand som vittnar om samma sak. En av dem var på återresa till Thailand med sin familj och hennes pappa ville inte vistas ute med henne utan sällskap av mamman av rädsla för att behöva bli betraktad som snuskgubbe. Fy fan för dessa fördomar!

Det värsta är att denna syn på orientaliska kvinnor numera är så vedertagen att jag kommer på mig själv med tråkiga tankar när jag ser ett par där hon är asiat. Hur ska jag se på mig själv? Inser även att om jag blir singel och vänder mig till dejtingsajter kommer det bli lagom kul att lägga ut bild på mig själv...

Jag har själv aldrig varit i Thailand och tänker inte åka dit, just pga sexturismen. Har ofta stött på (eller blivit stött på av) män här i Sverige som tror att jag är thailändska eller filippinska och därmed lovligt byte... Skulle inte stå ut med att fira semester med deras gelikar.

Ni som adopterar/känner någon som adopterat/är adopterad kan tänka på hur klimatet är för barnen som kommer hit; hur de blir bemötta och vilka fördomar som drabbar dem. Självklart förtjänar ingen detta, men  som "importerad" pga barnlängtan kan jag tycka att alla som adopterar har en skyldighet att aktivt arbeta för ett välkomnande klimat, inte bara för det lilla adoptivbarnet utan även för den vuxne individen.

Också en poäng - svenskar har ofta svårt att avgöra åldern på mig - tar fel på 10-15 år. Jag är 41 år, folk tror i regel att jag är runt 25-30. När jag var 30 fick jag visa leg på systemet varje gång. Sista gången jag visade leg för köp av tobak var jag över 30.

Bara för att det förekommer en "fru-import" som kanske ofta baseras på det faktum att resurserna i världen är orättvist fördelade, så innebär inte det att det är OK att man glömmer individen och därför reducerar denne till vandrande klyschor.

Jag citerade en annan adopterads inlägg - kan inte svara för allt hon skrivit, men skriver under på det mesta. Håller med dig om slutklämmen.

Och åter frågar jag mig hur folk som TS ser på mig och min man. Får ofta höra att alla asiater ser likadana ut och förutsätter därför att de som ser med grumliga fördomar på par bestående av en asiatisk tjej och en "vit" man har sett så på mig och mina pojkvänner genom åren.
Det är tragiskt att den orättvisa resursfördelningen på jorden har denna effekt på relationer, men är det meningsfullt att dra alla asiater över en kam, att dra alla relationer mellan asiater och européer över en kam?

Många adopterade har problem med sin identitet och detta gör knappast läget lättare.

Denna tråd framstår mer och mer som ett forum för generaliseringar och fördomar. Själv är jag en asiatisk kvinna som väl  blivit fördärvad av västvärldens feminism och som hoppas att detta fördärv i form av utbildning och ekonomisk självständighet sprider sig till kvinnor på alla jordens kontinenter.

Kanske inte var inlägg som dina som jag reagerat på - du skriver ju själv utifrån erfarenhet och ger en mer nyanserad bild av thailändska kvinnor. Finns andra inlägg jag reagerade på.

På ett individuellt plan kan det vara helt OK, men det bygger på en global obalans i fördelningen av världens resurser, dvs på att det finns fattiga och rika och förhållandet på det individuella planet kan vara lyckligt men likväl grundat på ett ekonomiskt beroende, där den ena parten är troligtvis är mer sårbar än i ett förhållande där båda är svenska medborgare.

Ja, i den mån det varit en sund relation och hon tillägnat sig språket, fått en anställning och skapat sig ett socialt skydds/supportnät. Det sorgliga är de män som satt i system att ta hit kvinnor och sedan separera precis innan kvinnorna varit här tillräckligt länge för att få uppehållstillstånd/medborgarskap.