Var lite mer kritisk till doktorer som förespråkar behandling mot immunförsvaret och nk-celler..
Nu säger inte jag att man ska avfärda allt som osanning, men jag tror inte att man ska stirra sig blind på läkare som tar 20 tusen i undersökningsavgift och sedan kommer med lösningar som inga andra läkare kommit med.Och även säger att varför vi inte behandlar mot det här i Sverige är för att vi ligger efter i utvecklingen.
Här har jag två länkar, som är lite liknande, så det kanske räcker att läsa en, som visar på att man kanske ska vara LITE MER KRITISK till läkare som ordinerar behandling mot nk-celler och för starkt immunförsvar.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC534451/
http://www.hfea.gov.uk/fertility-treatment-options-reproductive-immunology.html
Det står bland annat:
Based on the assumed similarities between NK cells in blood and uterine NK cells, it has become increasingly common to examine peripheral blood NK cells in women with infertility and recurrent miscarriage. These tests are based on the speculation that women with recurrent miscarriage and infertility have abnormalities in uterine NK cell function, and it has been implied that these are discernible from analysis of NK cells in blood.This approach has several problems. Firstly, as mentioned above, uterine NK cells are different from those in peripheral blood. Examination of peripheral blood NK cells will not tell us what is happening in the uterus. This is akin to estimating the number and activity of black cabs in Trafalgar Square by analysing red mini-cabs circulating on the M25.
...
Neither steroids nor the other treatments being offered to women with “raised” levels of NK cells in blood are licensed for use in reproductive medicine, and all these treatments are associated with known risks to mother and fetus. The treatments are offered despite recent guidelines from the Royal College of Obstetricians and Gynaecologists, a Cochrane review, and a meta-analysis all concluding that there is no evidence to show they are beneficial.
...
Secondly, the percentage of CD56+ NK cells in peripheral blood in normal healthy individuals varies from 5% to 29%. The following popper user interface control may not be accessible. Despite this, a finding of more than 12% NK cells in women with infertility or miscarriage has been arbitrarily defined as abnormally raised and used as an indication for treatment.
...
Uterine NK cells are present in large numbers in the wall of the womb at implantation and in the early months of pregnancy. They seem to help the placenta link up with your blood vessels and so set up a healthy supply line to the fetus. However, scientists don´t know exactly how they do it. (In mice that lack NK cells in the womb, development of the placenta is abnormal and the young are smaller than usual.)
Personligen tror jag att de som blir behandlade med de här medicinerna mot nk-celler får sina barn därför att de TROR att behandlingen kommer fungera. Precis som att det fungerade för mig när jag var med i missfallstudien i Borås och antagligen fick placebo (eftersom jag i efterhand sett att Trombyl är hjärtformade och ger mig magkatarr, vilket inte stämmer med de tabletter som jag fick under min enda lyckade graviditet).
JAG hörde en gång en historia om råttor, som kanske är en skröna, men den löd i alla fall såhär:
På ett laboratorie slängde man i vilda råttor i vattenbad där de inte hade någon möjlighet att ta sig upp, och man såg då att de genast gav upp och sjönk och drunknade. Sedan slängde man i laboratorieråttor, alltså tamråttor, men de gav inte upp, se simmade och simmade och simmade för de visste att någon snart skulle plocka upp dem.
Kanske är det så också med oss som har gått igenom upprepade missfall. Även om vi inte gör det medvetet, så kanske hela vår kropp reagerar som de vilda råttorna: kroppen vet att det inte är någon idé. Vi står ensamma med vår sorg och vår längtan. Ingen hjälper oss. Vart man än vänder sig får man bara dumma svar som: låt naturen ha sin gång, blir det missfall så blir det. Ingen förstår att vi kämpar för våra liv. Och då kanske kroppen på något sätt ger upp. Fram till att man stöter på en metod som man tror är SVARET, svaret med stort S. DET SOM KOMMER RÄDDA MIG. Och då kanske kroppen kämpar på som med de tama råttorna.
Hur kommer det sig annars att det är samma resultat, samma antal barn som föds hos kvinnor som får placebo? Placebo både när det gäller min behandling med Trombyl, och när det gäller immunbehandling?