Fler som valt bort IVF ?

Hej!

Jag/vi  funderade länge som du. Tyvärr var min sambo väldigt negativ till adoption vilket gjorde valet ännu svårare, eller inte... Det valet fanns ju inte!  Vi prövade och prövade för egen maskin hemma i flera år men vi har/hade åldern emot oss. Detta gjorde att vi, främst på mitt initiativ, genomgick en utredning där (förvånande?) inga fel hittades. Jag fick prova Pergo och trots en låg dos på 1 tablett (som de senare ville sänka till en halv vid ev fler cykler) mådde jag pyton av dessa! Vet inte vad som hände i den vevan för plötsligt kände jag att; nej, nu tar vi och testar det här så vi inte dör utan att ha prövat. Det är här jag tror åldern kommer in i bilden. Hade jag varit 25 hade jag gladeligen försökt flera år till innan vi eventuellt provat IVF men nu blev det så slutgiltigt. Väl igång med IVF:en visade sig min sambos spermier inte så pigga och fina som de varit vid utredningen (eller inte lika undersökta då??) så det blev ICSI (microinjektion). Tyvärr ingen bebis vid detta försök men vi ska prova åtminstone en gång till innan ork och pengar är slut. Mitt intryck är precis som andras ovan dvs att IVF-hormonerna inte påverkade mig på samma sätt som Pergon. Sedan var det ju ett meck med dem på bestämda tider och blandas och efter återföring dessa vagitorier till leda. Men själva hormoneriet i kroppen var mer ok än Pergon för mig.

Med detta vill jag ha sagt att man mognar för IVF olika snabbt och en del kanske aldrig (min moster adopterade flera barn, ville inte proppa kroppen full av hormoner). Har ni åldern för er tror jag inte det är fel att vänta utan tvärtom rätt bra. Om inte annat kommer man fram till om det verkligen är den person man lever med som man vill ha barn med. Jag förstår era känslor till fullo då vi ju kände detsamma en lång period. Dock vill jag peppa dig/er om IVF blir aktuellt att det hormonella åtminstone för mig var den enklare biten. Det var det psykologiska som var jobbigast plus det faktum att jag är rädd att jag skadar min kropp och det ev barnet i och med hormonerna. Men, som sagt, efter mycket övervägande har vi kört ändå. Det är pest eller kolera.

Hoppas ni lyckas på egen hand och att ni om inte finner rätt väg i era beslut! Kram medsyster!