Men bm säger att det inte finns mycket att göra än att ta nässpray.
Ska kanske skriva att det är första barnet och att det är en tjej (vilket sambon dock inte vet, men jag är rätt övertygad om att han inte läser här!
)
Är det någon annan än jag som plötsligt blivit SUPERTRÖTT? Känns som jag skulle kunna sova dygnet runt och det kan inte bara vara järnbrist. Kan det vara kroppen som vill vila upp sig?
Jag har börjat dricka det och känner definitivt av sammandragningar strax efter! Jag dricker det med förhoppningen att det ska underlätta förlossningen samt att livmodern ska dra ihop sig fortare efteråt 
Hoppas även att det ska göra att avslaget blir så litet som möjligt!
Lägger till: Köpte på www.hallonbladste.se
Gha! Gnäll... Är det någon som har något tips på hur man kan palla upp sig så att ryggen inte gör så förjordat ont när man sover?! Sover jag mer än typ fyra timmar, så får jag så vansinnigt ont i "filéerna" ungefär mitt på ryggen... Kan bara ligga på sidan, så det känns inte som att jag lyckas avlasta, hur jag än pular in kuddar här och var under mage, ben, bakom ryggen etc...
Veckan går mot sitt slut & vi kommer närmre var dag....Smile....
Tidigare har jag bara haft lite lätt "mensvärk" som förvärkar (+ en hel del icke smärtsamma sammandragningar), men inatt vaknade jag vid halv tre-tiden av att jag hade alldeles ont liksom i hela magen (relativt högt upp) och mådde lite illa. Efter en stund märkte jag att det kom liksom i vågor och då började jag titta på klockan. Vid halv fyra kom de på pricken var tredje minut (höll i sig i 30 sekunder). Det hjälpte inte att gå upp och gå, dock tog jag ett par alvedon vid halv fem och då lugnade det sig vid femtiden. Nu känner jag bara lite lätt molande.
Har googlat lite och förstår att även förvärkar kan vara såhär regelbundna. Men, hur vet man när man bör ringa? När alvedonen inte verkar? (är bara i vecka 37 (36+2))
)
Trots att det är en dryg vecka kvar, så känns det som att den aldrig kommer att vilja komma ut... Men, då "huvudhundvakten" är bortrest tom den 20:e, så ska jag väl vara tacksam att inget har hänt än!
Är det någon mer som har ett otroligt tryck nedåt? Har haft det nu i två dagar o det känns som om ungen ska trilla ut! Är alldeles öm i senorna (?) som liksom går ihop högst upp på insidan av låren... Orkar typ inte gå någonstans och när jag väl gör det känns det nästan som att jag vill gå alldeles bredbent (vecka 40 i morgon)
Har haft värkar var 6:e minut sedan typ niotiden igårkväll. De senaste timmarna har de dock kommit glesare (typ var 10:e minut), men är sjukt mkt starkare! Vet inte om jag ska tolka det som positivt eller negativt..? Jag menar, det blir ju längre från de tre värkarna på tio min, men de ökar i styrka..?
Åkte in för kontroll igår efter två sömnlösa nätter samt 20 timmar med värkar var sjätte minut. Knappt två ynka centimeter var betalningen för dessa 20 timmar! Så, jag fick välja om jag ville sova kvar där på nåt starkare, eller åka hem med citodon och bricanyl. Jag valde det senare. Sov till ca tre inatt när värkarna satte igång igen. Hoppas att det händer mer idag!
Mitt skämt om en tredagarsförlossning slog visst in Värkarna började den 22:a och den 25 juli kom hon äntligen! Förlossningen blev ett marathon med värkar utan paus efter att de tog vattnet, men trots detta värkstimulerande dropp då de inte var tillräckligt effektiva, krystvärkar redan vid sex cm (som jag var tvungen att hålla emot) och sedan helt öppen i fem timmar innan de till slut drog ut henne. Sugklocka krävdes, då hon låg lite knasigt och inte kom ut själv.
Här är Olivia, en stor tjej på 53 cm och 4250 gram!
