Fler som vill ha bebis 2015/2016?

Usch va jobbigt, varför vill han vänta? Han får kanske kalla fötter nu för att det inte lyckades direkt, eller vad säger han?

Äntligen mindre än ett år tills min man och jag ska börja försöka! Ett år brukar gå fort, tycker det var nyss sommarsemestern slutade. Känns lite overkligt faktiskt att man kan börja räkna ner! Kanske börjar vi redan runt årskiftet men senast i april . Någon mer som planerar att börja runt samma tidpunkt?

Gud så tråkigt, lider med dig! Kan inte föreställa mig hur det måste kännas om man redan börjat försöka och ställt in sig på det och sedan ens partner helt plötsligt inte vill mer, vilken mardröm... Jag själv som är en kontrollmänniska har ju helt ställt in mig på att vi ska börja försöka SENAST om ett år så jag kommer nog bli sjukt besviken om nåt kommer emellan. Det är ju en sak om man t ex blir arbetslös och får vänta med barn men hade blivit SÅ besviken om min man "bara" inte ville längre. Usch, tillåt dig själv att vara ledsen över detta ett tag nu och säg att du vill diskutera det igen sedan. Kram

För mig känns det rätt okej men det är inte så många runt mig som har barn eller är gravida så det gör inget om det är 1-2 gravida eftersom det heller inte är några nära vänner. Förstår att det känns annorlunda för dig som en gång varit gravid. Vad väntar ni på innan ni kan börja? Vi kan ev börja vid årsskiftet men troligen i april/maj nästa år.

Okej, du är bara 25, så bra! Inte för att vara klämkäck för det behöver ju inte gå lätt bara för det men man har ju fler år på sig att få hjälp. Själv är jag 30 men i mitt umgänge är det bara två som har barn och det är inte nära vänner. De som är gravida i min närhet nu är kollegor. Vi kommer nog vara först att få barn och det kan nog dröja något år innan några fler får barn, vilket känns lite trist men vi kan ju inte vänta in dem.

Det är nog ändå bäst att jobba någon månad innan ni börjar försöka för det är ju åtta månader man ska ha jobbat för att få SGI-baserad föräldrapenning och om du skulle bli sjukskriven under graviditeten hinner du kanske inte det om du blir gravid direkt. Ni gör ju som ni vill men så hade jag gjort.

Jag har också lite rädsla att det kan bli svårt - jag slutade med p-piller i augusti och min mens är relativt regelbunden (ca 28-32 dagar) men jag känner aldrig av någon ägglossning eller har äl-flytningar. Finns ju också alltid risk att det är något fel på mannen, det är lika vanligt som att det är fel på kvinnan så man vet ju inte förrän man försöker.

Självklart går det att skaffa barn före man får fast jobb, massor av folk gör det ju och även de som inte ens har någon utbildning. Har man bara ett bra förhållande, sunt förnuft och är överens om att skaffa barn klarar man ju det .

Vi kommer dock vänta till våren men jag gläder mig i alla fall till att det är mindre än ett är kvar nu tills vi börjar!

Wohoo, stort grattis!!! Längtar tills april när vi ska börja, bara tio månader kvar nu .

Åh va roligt med en som har samma tidsplan! Vi kommer eventuellt börja redan i december / januari med uppehåll i mars för att undvika decemberbebis, men mest troligt börjar vi i april

Längtan:

Förstår lite grann hur du känner. Vi har också valt att göra allt i "rätt" ordning dvs utbildning, förlovning, giftermål, jobb, sparande, barn. Hus kommer vi inte köpa förrän efter föräldraledigheten för vi tycker det är onödigt att börja bo dyrare när man får mindre pengar att röra sig med. Nu har vi kommit till näst sista punkten dvs vi sparar som galningar för att ha sparat klart till hus innan det blir bebis, för att kunna känna oss lugna i att vi sedan kan börja titta på hus när vi vill efter vi fått barn.

Min barnlängtan har gått i vågor så jag ska inte säga att jag helt förstår hur du känner men jag kan säga att sett i perspektivet att vi började prata om barn i samband med vår förlovning för tre år sedan så känns det bra att jag inte blev gravid då för vi har MYCKET bättre förutsättningar nu. Båda har utbildning, jag har fast jobb, vi har stort sparande. Det sista vi väntar på för att börja försöka är ett annat jobb för min man. Det som känns jobbigt där är att vi inte har några garantier om hur länge det dröjer, men vi hoppas att han får en plats inom ett år. Vi hade ju ställt in oss på att börja i april nästa år eller helst redan vid årskiftet 2014/2015 men nu vet vi inte och det är frustrerande. Dock är det för oss precis som för dig så att vi har investerat tid i långa utbildningar och då känner vi båda att det är bäst att vänta med barn till utbildningen gett jobb och man kan visa framfötterna ett tag. Det räcker ju att man jobbar ca ett halvår- år innan man blir gravid för då hinner man ju ändå jobba över ett år innan man går hem, även om det i vissa jobb är smartare att jobba 2-3 år om man behöver "bevisa sig kompetent" innan man försvinner. Beror ju på lite vilket yrke du har men du tänker rätt att det är bäst att jobba in sig ett tag .

Skönt att du känner att det är ganska kort tid kvar! Själv börjar jag känna mig vansinnigt otålig - vi ska börja så fort min man får ett annat jobb, förhoppningsvis runt årskiftet så kanske barnet hinner födas nästa höst om man lyckas snabbt, men annars hoppas vi att han får jobb senast april nästa år så man kan satsa på att få barn 2016. Oftast tycker jag tiden går snabbt och det tycker jag t ex på jobbet, men i privatlivet händer det ingenting alls nu känns det som, blir SÅ otålig!