Anonym (16-bebis) skrev 2014-08-02 22:16:30 följande:
Längtan:
Förstår lite grann hur du känner. Vi har också valt att göra allt i "rätt" ordning dvs utbildning, förlovning, giftermål, jobb, sparande, barn. Hus kommer vi inte köpa förrän efter föräldraledigheten för vi tycker det är onödigt att börja bo dyrare när man får mindre pengar att röra sig med. Nu har vi kommit till näst sista punkten dvs vi sparar som galningar för att ha sparat klart till hus innan det blir bebis, för att kunna känna oss lugna i att vi sedan kan börja titta på hus när vi vill efter vi fått barn.
Min barnlängtan har gått i vågor så jag ska inte säga att jag helt förstår hur du känner men jag kan säga att sett i perspektivet att vi började prata om barn i samband med vår förlovning för tre år sedan så känns det bra att jag inte blev gravid då för vi har MYCKET bättre förutsättningar nu. Båda har utbildning, jag har fast jobb, vi har stort sparande. Det sista vi väntar på för att börja försöka är ett annat jobb för min man. Det som känns jobbigt där är att vi inte har några garantier om hur länge det dröjer, men vi hoppas att han får en plats inom ett år. Vi hade ju ställt in oss på att börja i april nästa år eller helst redan vid årskiftet 2014/2015 men nu vet vi inte och det är frustrerande. Dock är det för oss precis som för dig så att vi har investerat tid i långa utbildningar och då känner vi båda att det är bäst att vänta med barn till utbildningen gett jobb och man kan visa framfötterna ett tag. Det räcker ju att man jobbar ca ett halvår- år innan man blir gravid för då hinner man ju ändå jobba över ett år innan man går hem, även om det i vissa jobb är smartare att jobba 2-3 år om man behöver "bevisa sig kompetent" innan man försvinner. Beror ju på lite vilket yrke du har men du tänker rätt att det är bäst att jobba in sig ett tag
.
Det känns så himla långt ifrån allting.. Jag pluggar till fsklärare så jag vet ju att jag kommer få jobb.. Men jag vill ju komma till arbetsplats där jag trivs så jag vet att när kommer tillbaka så behöver jag inte ha nån ångest över att jag inte skulle trivas...Visserligen är jag ung, 22 år.. men ändå.. Fasiken vad svårt det ska vara :( Jag ångrar nästan att jag började plugga nu och inte senare/tidigare... Det bäste enligt mig vore om vi får barn till sommaren -15, för då kan jag vara hemma på sommaren och sen börja plugga igen till hösten, dvs jag missar inte något, och sambon kan vara pappaledig.
.
