• dagg03

    Fler som vill ha bebis 2015/2016?

    Jag och min sambo börjar förmodligen i mars! :) Jag börjar gärna tidigare men han föreslog mars och det är ju inte alltför långt bort iaf! :) Kul att vi är flera som ska börja ungefär samtidigt! :)

  • dagg03

    Gott nytt år till er! Känns fantastiskt att 2015 äntligen är här!

    Igår sa jag till min sambo att det känns så roligt med ett nytt år. Då svarade han "Ja det tycker jag med, året när vi ska skaffa bebis och allt". Jag känner mig så förväntansfull och glad just nu! :) Även om jag redan vet att han är med på noterna, så känns det väldigt kul när han själv säger sådana saker utan att vi pratar om ämnet.

    Men fortfarande är det någon månad kvar innan det är dags. Ibland känns det som att jag vill skrika ut det till familj och vänner, men samtidigt vill jag att det ska vara våran hemlighet :)

    Håller tummarna för att alla vi som längtar och ska börja försöka får det efterlängtade plusset under det här året!

  • dagg03
    Anonym (88:an) skrev 2015-01-01 18:31:13 följande:

    Gott Nytt År och god fortsättning! 


    Vi ska ju få en valp till sommaren. Så det ser jag fram emot. Sedan till hösten så blir det bebis-bakande :)
    Håller just nu på att planera hur vi ska göra med den ekonomiska biten. Tanken är att vi ska flytta detta året med, för att komma närmare svärföräldrarna. Allt är en förberedelse för tillökningen i familjen. Men det är ingen mer än vi som vet om att vi håller på att förbereda oss för fullt just nu. 

    Mina föräldrar blev "besvikna" när vi berättade att vi skulle skaffa en hund till. Min syster sa rakt ut att "är det inte bättre att ni skaffar barn istället? Du blir ju inte yngre..."  Det sved. Men det är bara att göra som pingvinerna i madagaskar. "Le och vinka, le och vinka killar" 

    Jag håller tummar och tår för er som börjar innan oss :) och alla andra med så klart. 


    Så fantastiskt med en hundvalp! :) Jag älskar verkligen djur och hade skaffat en hund för länge sedan om inte min sambo vore allergisk. Ni gör rätt i att skaffa valpen en tid innan, för det är ju rätt tufft med en hundvalp första tiden! Tror dessutom att det är bra att hunden får tid att bli trygg innan en bebis kommer in i bilden.

    Det viktiga är ju inte att alla andra vet varför ni gör som ni gör, utan att ni vet det! Det är ju dags snart för er med och jag tror att ni kommer att vara glada över allting ni ordnat innan ni sätter ett barn till världen! Det är ju inte dina föräldrars eller syskons liv utan ert! :) Tycker inte du ska ta åt dig alls, snart väntar ni barn! Du skulle ju få tyst på dem om

    du berättade om era planer, men jag förstår verkligen om ni inte vill göra det.

    Jag längtar verkligen efter att berätta när jag är gravid (vet att man inte kan ta något för givet, men jag försöker utgå från att allting kommer att gå bra)! Jag vet egentligen inte exakt när vi ska sätta igång, min sambo har vid ett tillfälle sagt mars. Men jag kan inte riktigt tro på det. Måste prata om det ordentligt, för jag inser ju att allting inte kommer att vara perfekt om vi sätter igång i mars. För min del gör det inget, men jag vet inte hur han känner kring det. Jag är lite rädd för att ta upp ämnet ordentligt nu eftersom att jag är rädd för att bli besviken. Men jag planerar att prata om det i helgen iaf! Det blir ju inte bättre av att dra ut på det. Jag vet att min sambo också längtar, men det betyder ju inte att han står fast vid vad han sagt.

    Pratar du och din partner mycket om barnplanerna? :)
  • dagg03
    Anonym (16-bebis) skrev 2015-01-03 00:16:03 följande:

    Gott nytt år allihop! Nu är vi äntligen på rätt sida 2015!!! Min man och jag hoppas kunna börja i april, känns nästan overkligt. Han tar aldrig upp det själv dock för han har annat att tänka på, att hitta nytt jobb så att förutsättningarna finns för att bli gravid. Jag hoppas så att han hittar något snart. Det är otroligt frustrerande att bara vänta på det och jag kan ju inte göra något för att hjälpa honom, men jag vill absolut inte bli gravid innan han får jobb för då skulle jag inte kunna glädjas utan mest ha ångest för huuvida han kommer hitta jobb eller inte.

    Förra veckan kändes det som att jag bara ville bli gravid NU NU NU och att det får lösa sig med jobb på något sätt, men jag vet ju att det inte är sådan jag är så det var bara att plocka fram kondomen... Känns märkligt på något sätt nu när man är på upploppet till att börja försöka, känner mig så otålig.


    Det här kommer att bli ett bra år! :))

    Jag hoppas verkligen att din partner får jobb snart! Men det är ju inte enkelt, håller själv på att söka. Men inte fått något än så länge :( Det jobbiga med att söka jobb är ju att man inte i förväg kan förutse att man snart har ett. Man får lätt känslan av att man aldrig kommer få ett jobb man vill ha. Men men, tänk positivt! Det kommer att lösa sig! :)

    Jag tog en diskussion om barn med min sambo igår. Jag inledde samtalet negativt och sa att han inte behöver ge massa falska förhoppningar. Väntade mig en negativ inställning från honom men istället så sa han att jag inte kan veta vad han tänker och att han känner sig redo nu. Jag somnade med ett leende på läpparna :) Jag vet dock inte hur vi ska göra iaf, för skulle vi börja försöka redan nu så blir det ju en chansning om allting ska lösa sig. Ena stunden känner jag att jag bara vill köra och skita i vad samhället tycker. Andra stunden känner jag att jag måste vara lika duktig som jag alltid har varit och vänta tills allting är ordnat. För en gång skull kanske jag borde lyssna på den delen av mig som bara vill köra, för den "duktiga" sidan brukar sällan göra mig lycklig. Vi ska ta oss tid att tänka igenom det iaf! :)

    Som du hör så har jag liknande tankar som du. Hur jag känner kan ändras från den ena stunden till den andra. Vill ju absolut inte att massa negativa tankar ska få ta över den dagen jag blir gravid, det som jag har längtat efter så mycket. Men jag tror att det viktigaste är att man är överens om beslutet. Resten löser sig på ett eller annat sätt! :)

    Förhoppningsvis är magen lite rundare i sommar ;)
  • dagg03

    Ja nu börjar det nog närma sig för många! :) En del kanske redan har börjat?

    Jag tar examen nu i slutet av januari och vi tänker nog börja i slutet av februari/början av mars. Börjar dock mer och mer fundera på om vi ska vänta till april så att barnet tidigast kommer i början av 2016. Kul att du också ska börja direkt efter examen. Ibland känner jag att det kanske vore vettigt att vänta lite så att jag hinner arbeta ett tag, så det kan ju hända att vi väntar någon månad till. Vilket som är det ju nära nu iaf! :)

    Hur känner du kring det här med jobb efter examen?

  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-19 08:46:28 följande:
    Jag kommer att hinna arbeta under tiden jag är gravid eller väl planen. :) Sen vet jag inte hur lång tid det tar för mig att bli gravid, det kanske tar ett par månader och då hinner jag garanterat jobba så att jag får upp min föräldrapenning. Man måste ju jobba sammanhängande 8 månader. :)
    Jag blir förskollärare och det finns massor utav jobb så förmodligen och förhoppningsvis kommer jag att ha jobb redan innan jag tagit examen. :)

    Vad roligt med din examen!! Önskar att jag också var där men snart så.. Vad tar du examen i? :) Är det lätt att få jobb med ditt yrke?
    Jag tänker som du att jag borde hinna arbeta en del under graviditeten. Skulle jag få en låg föräldrapenning så skulle det lösa sig ändå. Eftersom att jag och min sambo planerar att dela föräldraledigheten på häften så kommer det bara bli en mindre inkomst första halvåret.

    Ja man kan ju aldrig veta hur lång tid det tar innan man ens blir gravid. Men man måste ju ändå vara beredd på att det kan ta sig snabbt! :)

    Det verkar alltid behövas förskolelärare så det måste ju kännas skönt! :) Jag är lite orolig över att någon ska räkna ut att jag är jag, så jag vågar inte säga vad jag har utbildat mig till. Men det är verkligen ett karriärsyrke, tror inte det är många i min klass som har planer som innefattar barn de närmsta åren.

    Det finns rätt många jobb att söka men det är ändå inte helt enkelt att få jobb. Jag försöker få jobb inom den offentliga sektorn eftersom att det skulle passa bättre med tanke på barnplanerna! :)

    Snart kommer du också att ta examen, sista tiden har gått så otroligt snabbt! Men det är rätt kämpigt att skriva examensarbete!
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-19 20:14:32 följande:
    Okej men det förstår jag:) okej då vill du ligga lite lågt med att du planerar graviditet. Helt förståligt. :)

    Jag ser fram emot examensarbetet ändå! Tycker om att skriva. Vi har precis lämnat in vår andra B-uppsats och jag känner mig redo för C-uppsatsen nu. Det är 3,5 år så vi börjar med C-uppsatsen efter sommaren.

    Håller med om att det känns tryggt att arbeta inom offentlig sektor. Man kan läsa sig till hur det mesta fungerar och har många att fråga (som arbetar inom kommunen osv).

    Vi ska också ta ut hälften men vill gärna spara dagar till framtiden därför vill vi ha bra fp + lön så att vi inte behöver ta ut alla dagar med en gång. :)
    Jo jag vill helst ligga lite lågt! :)

    Jag trodde att jag skulle tycka om att skriva examensarbete men det har verkligen varit en tung period. Lite deprimerande faktiskt. Men nu har jag bara det sista kvar så snart är den inlämnad! :) Men med tanke på att du har skrivit en större uppsats tidigare så vet du ju vad du ger dig in i! :) Bara man hittar ett intressant ämne så går det nog lättare!

    Inom min bransch är det dessutom ofta mycket sämre arbetstider inom den privata sektorn. Det förväntas ofta att man ska arbeta väldigt långa dagar och verkligen visa framfötterna. Det känns inte riktigt som att det livet går ihop med småbarnslivet. Jag tänker istället att jag kan jobba mig uppåt lite mer långsamt :)

    Det låter vettigt att kunna spara fp-dagar. Vill helst också kunna göra det men vi får ser hur det blir med allting! Det beror lite på min sambo också! :) Som student är man ju van att leva billigt. Utgifterna kommer ju förmodligen öka efter studierna men jag känner ändå att jag har haft det bra under studenttiden så ska försöka att inte dra på mig alltför många onödiga utgifter! :)

    Har du någon skyddad sgi från innan studietiden? I sådana fall så gör det ju inget om du inte hinner arbeta i 8 månader.
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-21 11:25:46 följande:
    Å skrev du ditt arbete ensam? Jag och en studiekompis hade möte redan innan jul med läraren som har ansvar för examenskursen för att presentera våra tankar och planer inför c-uppsatsen. Vi har en rolig ide och har sökt lite stipendium för att kunna skriva uppsatsen utomlands, men annars kommer vi att genomföra vår idé här i Sverige. Det går lika bra. :) Vi har ett intressant ämne och jag brinner verkligen för förskolläraryrket och allt som vi läser. Jag har nästan överraskat mig själv sen jag började läsa, jag trodde inte att jag skulle vara såhär taggad! Det blir mycket genus, etnicitet och andra spännande perspektiv som gör att nästan alla "ämnen" blir roligare och mer intressanta. Så jag hoppas hoppas att det blir roligt att skriva c-uppsatsen sen. Men självklart så kommer man slita sitt hår som med alla andra tentor ;) Men vi har som sagt blivit väl drillade genom att ha skrivit många större uppsatser, det känns lite betryggande.

    Att arbeta sig upp långsamt fungerar säkert bra det med. Man får väga för och nackdelar helt enkelt och det är ju väldigt många som väljer familj framför en spikrak karriär (för man kan få båda) och skaffar barn tidigare. Det känns som att det är status idag att få barn sent och gärna arbeta och så mycket som möjligt under tiden ändå. Jag känner inte att det finns något rätt eller fel i varken eller utan det är upp till var och en vad som känns bäst. Alla har sina egna vägar och i vilken ordning saker och ting ska göras. Om jag ser på min gymnasieklass så är det bara jag och min bästa kompis som siktat på universitetet och gjort andra saker medan resten av gänget i princip skaffat barn efter barn och inte gjort mycket annat. Men det är inte heller fel för nu har ju de fritt fram att plugga, jobba eller vad som helst när de redan "gjort" spädbarnsåldern osv.

    Jag har arbetat och bott utomlands sedan studenten så jag har tyvärr inte tjänat några pengar i Sverige innan. :( Jag flyttade tillbaka och började på universitetet med en gång. Så någon sgi har jag inte utan måste verkligen arbeta de där 240 dagarna. Äh det är bara att tuta och köra! Jag tror att det sista året med uppsats, jobb och allt kommer att göra att tankarna och längtan skingras lite.. Min sambo har stöttat mig ekonomiskt i så många år nu och hans enda önskan är att jag ska ha tagit examen och ha ett jobb innan vi börjar försöka så att vi slipper ha det som "csn" ett år till. :P Och det vill ju jag med så nu väntar vi bara liiite till. ^^

    Har du någon skyddad sgi sen innan?
    Din sambo vill ha barn så snart som möjligt eller hur känner han? :) Min sambo är några år yngre än mig så han har inga problem att vänta. Han skulle nog kunna vänta några år till, men det vill verkligen INTE jag. ;P
    Jag har skrivit allting ensam. Tror faktiskt att vi nästan inte fick skriva tillsammans med någon. Hade nog varit roligare om jag hade haft någon att skriva med. Nu har jag mest suttit hemma och jobbat.

    Det låter som att du har det hela välplanerat. Du kommer garanterat få det roligare än vad jag haft. Håller tummarna för att du och din kompis får stipendium. För oss var det iaf väldigt lite konkurrens för att få stipendium, de som ville åka utomlands fick möjlighet att göra det. Hoppas det är så för er med! :) Vi har också haft väldigt mycket genus och intersektionella perspektiv under utbildningen. Det ger verkligen en djupare förståelse för olika problem! :)

    Ja det här med karriär och livet i övrigt är verkligen svårt. Hade inte kämpat mig igenom min tuffa utbildning om jag inte ville göra karriär. Men allt mitt slit har också fått mig att förstå vad som verkligen betyder något för mig. Karriär kändes egentligen viktigare innan jag började studera än vad det gör nu. Men det känns såklart fantastiskt att ha en bra grund att stå på inför framtiden. Det ena utesluter ju inte det andra. Men man kanske inte kan få allting man vill ha samtidigt och då får man helt enkelt välja.

    I min bekantskapskrets har de flesta inte skaffat barn ännu. Men just nu meddelas det om graviditeter var och varannan dag. Men jag antar att jag är i en ålder då de flesta skaffar barn. Men jag är glad att jag har gjort bort studierna innan barn. Annars hade jag nog inte fixat den här utbildningen. Men det finns ju många som skaffar barn både innan och under studietiden så det går säkert också.

    Jag är i samma sits som du, har ingen sgi. Jag arbetade en del innan jag började studera men tyvärr så hade jag ett uppehåll någon månad innan jag började. Då anmälde jag mig inte hos arbetsförmedlingen så den sgi:n blev tyvärr inte vilande (dumma mig). Ni gör nog rätt i att vänta till du har fixat en sgi! :) Det kommer att underlätta mycket!

    Min sambo vill också, men han har inte längtat på samma sätt som jag gjort! Men nu gör han nog också det! Vi skulle klara oss på bara en inkomst så det känns inte som hela världen att vi blir lite fattigare under någon månad. Det får bli som det blir! :)
  • dagg03

    Jag börjar att tro att jag har blivit helt knäpp. Senaste dagarna har jag mått väldigt konstigt och haft ont i brösten. Så tanken har slagit mig att jag skulle vara gravid. Därför har jag testat mig igår och idag. Igår var testet helt blankt men på testet idag ser jag en svag skugga.

    Men egentligen kan jag inte ens vara gravid just nu, jag borde ha äl om någon dag (inte mens). Vi hade oskyddat sex dagen efter mens, det är allt. Det måste ju vara något fel på testet!? Strecket är rätt tydligt i verkligheten men jag ser ingen tydlig färg.

  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-27 18:39:39 följande:

    Ta ett digitalt! Det är nog säkrast. Eftersom strecket inte är rosa så kan det vara ett spöksstreck men självklart kan du vara gravid!! Ta ett nytt och se om det blir starkare om du inte har ett digitalt. :) Så spännande!


    Tack för att du svarade! :) Jag tror nog att det bara är ett tydligt torkstreck för precis som du säger så ser det inte ut att ha någon färg. Har inte fått så förut på de testen men det kanske var något fel på just det där testet.

    Det är säkert bara symtom på äl som jag har och att det är därför som jag mår lite konstigt.

    Ska testa imorgon också och skulle jag få liknande streck då så köper jag ett digitalt och testar! :)
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-28 11:47:24 följande:
    Ja precis! Och blir det inget streck så vänta tre dagar till innan du testar igen. Jag har testat många gånger utan att ens få ett sånt streck så jag är inte någon expert alls! Men när hade du mens sist och när skulle du ha äl denna månad?

    Ägglossningen för mig har också börjat innebära att jag får alla möjliga symtom, det är rätt jobbigt eftersom jag förra gången var supersäker på att jag var gravid. Men nu har jag faktiskt skrivit upp alla symtom jag kände sist så att jag kan titta på det nästa gång jag skulle tro att jag var gravid :P Jag tror det kan vara en bra grej faktiskt för att stanna upp sig själv när man är mitt i leta-symtom-stadiet! Det kommer säkerligen bli så att när jag väl ÄR gravid så kommer jag inte ha ett enda symtom, bara för att jag har så många när jag är skengravid. ;P

    Har du testat igen?
    Tyvärr så visade testet ingenting idag så nu känner jag mig i princip helt säker på att det bra vara ett torkstreck :/ Men vi har ju egentligen inte börjat försöka än så hade varit konstigt om det tagit sig.

    Men jag förstår verkligen inte varför jag har så ont i brösten, har till och med vaknat på natten av att det har gjort ont när jag lagt mig i ett visst läge (har nog tagit skengraviditet till en helt ny nivå). Men hade det varit ett graviditetssymtom så hade ju ett test visat positivt. Det måste vara pga äl även om jag inte ens verkar ha äl nu. Jag tror att jag ska ha äl nu, men min cykel är lite oregelbunden så jag vet inte exakt. Hade lite symtom på äl direkt efter mens, men det borde ju inte har varit så.

    Jag har också en app där jag fyller i symtom :) Jag tycker också att det är bra att fylla i symtom och kunna jämföra!
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-28 20:42:12 följande:
    Så konstigt! Har du haft ont i brösten tidigare under äl?? En del får ju symtom redan efter äl om ägget fäster tidigt eller så. Du har inget skydd nu?
    Jag hade alla symtom utom ömma bröst när jag var skenis sist :P Men jag får bara ont i brösten under ägglossning inte vid mens.
    Min ägglossning känner jag av mycket väl, jag får sjuk molvärk och extremt ömma bröst. (bra när man ska skaffa barn sen för då vet jag ;P) Sen släpper detta efter ungefär 2-3 dagar. Sen har jag ingenting ca två veckor och så kommer mensen och då får jag mensvärk - jobbigast första och andra dagen sen släpper den med. Nu sist hade jag bara mens tre dagar. Jätteskönt! 
    Jag har haft lite ömma bröst tidigare vid äl och innan mens men inte så här. Men nu släpper jag det här att jag skulle vara gravid. Syns inget idag heller, så jag är då inte gravid :(

    Jo vi kör utan skydd eller vi kör med avbrutna nu fram tills att vi börjar försöka på riktigt. Men just efter mens brukar vi inte avbryta innan, det borde ju vara nästan helt säkert då. Så jag är ju bara knäpp som ens tänkt att jag skulle kunna vara gravid.

    Dina symtom vid äl låter ju precis som jag har det nu bara att jag har haft det lite längre.
  • dagg03

    Vet inte om det är så många som fortfarande läser den här tråden, då den blivit väldigt inaktiv. Men jag känner att jag behöver skriva av mig lite så skriver här iaf.

    Tycker att tiden går rätt snabbt nu. Jag och min sambo pratade ett tag om att börja försöka redan i februari, men efter mycket tänkande från min sida så kom jag fram till att jag ville vänta lite till. Det var inte enkelt att fatta det beslutet då jag längtar så otroligt mycket men det känns ändå som att det var rätt beslut. Men vi båda längtar mer och mer ju längre tiden går och jag vet ärligt talat inte om vi kommer att vänta så länge till.

    Både jag och min sambo har haft arbetsintervjuer den senaste tiden och förhoppningsvis får vi båda napp snart. Men vi resonerar nog så att det viktiga är att vi har tagit oss in på arbetsmarknaden. Sedan löser sig resten. Jag inser ju att det tyvärr drabbar mig hårdast om vi skaffar barn nu. Det jag menar är att det skulle bli svårare för mig att få jobb under graviditeten osv.

    Jag vet att jag tycker att familjeliv är mycket viktigare än karriär men samtidigt vill jag inte behöva känns att jag har förstört för mig själv. Men ett år borta från arbetslivet gör nog egentligen varken av eller till i längden (vet att en del inte håller med mig om detta). Inom

    två veckor får jag veta om jag får jobbet, om jag får det då kör vi igång. Om jag inte får det så bryter jag väl ihop och kommer igen.

    Det är tyvärr inte någon tillsvidaretjänst så att vänta någon månad innan vi kör igång skulle tyvärr inte underlätta. Det är tidsbegränsad tjänst på sex månader inom det jag utbildat mig till, men jag skulle ha goda möjligheter att få jobba även nästa sommar.

    Jag hoppa att ni andra också börjar snart, eller redan ha börjat! Vore kul att gå in här och läsa att någon plussat :) Trevlig helg alla!

  • dagg03
    Anonym (16-bebis) skrev 2015-03-20 21:26:48 följande:

    Dagg03: vi har inte börjat ännu. Min man har fortfarande inte fått något nytt jobb så vi väntar på det (han är visstidsanställd nu). Om han får jobb startar vi antingen i maj eller i september. Seg väntan...lycka till med ert jobbsökande!


    Skulle det bli i maj så är det ju inte länge kvar! Egentligen inte länge till september heller! :) Håller tummarna att din man får en tillsvidareanställning snart så att ni kan sätta igång!

    För mig och min sambo som nyligen blivit färdiga med våra utbildningar så känns en tillsvidareanställning tyvärr långt bort :( Skulle lika gärna kunna ta några år. Hade gärna varit i den sitsen men vi är inte beredda att vänta så länge. Vi som utbildat oss så länge borde väl kanske vara klokare än vad vi är, men det finns ingen risk att det skulle bli katastrof så då kanske man inte ska vänta på det perfekta tillfället.

    Jag förstår verkligen varför ni vill vänta men om du har en sgi så gör det väl egentligen ingen skillnad om din man inte har en tillsvidareanställning när ni börjar? Jag förstår ju så klart att det vore en trygghet! :)
  • dagg03
    Anonym (16-bebis) skrev 2015-03-20 23:48:38 följande:

    Dagg03: det är väldigt låg sannolikhet att han får en tillsvidareanställning inom sitt yrke så det vi väntar på är helt enkelt någon form av ny anställning eftersom hans tjänst tar slut i september och hittar han inget innan dess blir han ju arbetslös, så det känns inte som en bra grund inför att bli gravid även om jag har jobb. Han arbetar med forskning och det är extremt svårt att få en tillsvidaretjänst, både inom privat sektor och inom akademin. För att komma vidare inom akademin behöver han göra en utlandstjänst men bara för att man gör det finns ändå inte någon garanti att få en tjänst när man kommer tillbaka. Det suger verkligen.

    Så vi kommer troligen inte hamna i ett säkrare läge än er eftersom utlandstjänsterna är visstid på 1,5-3 år, men det får vara tillräckligt säkert för oss. Nackdelen är att om han får en sådan tjänst är det som sagt en utlandstjänst och då måste jag säga upp mitt jobb för att följa med om jag inte får tjänstledigt. Det är inget alternativ att bli gravid om han inte har fått en tillsvidaretjänst eller en utlandstjänst. Det hjälper inte att jag har en SGI eftersom vi förr eller senare måste ta tag i hans arbetssituation eftersom han inte kan bo kvar här och hanka sig fram på visstidsanställningar för det blir bara en återvändsgränd smile4.gif . Men OM han skulle få en vanlig tillsvidaretjänst så att vi kan bo kvar hamnat vi istället i en väldigt bra sits, men det är låg sannolikhet för det tyvärr.


    Kul att det blev lite fart i tråden! :) Känner lite då och då att jag behöver prata av mig. Känner dock att jag inte vill berätta allt för nära och kära.

    Vad jobbigt att din man har en sådan svår arbetssituation! Förstår verkligen hur det är, har själv utbildat mig till något "högkvalificerat", men vet inte alls hur jag ska få ett kvalificerat arbete. Att inte arbeta med det man utbildat sig kan ju verkligen förstöra. Det kan även vara svårt att få jobb där ens utbildning inte är ett krav, eftersom att arbetsgivaren tror att man ska sluta direkt man får något bättre.

    Det låter ju bra att ni har en plan! Är man överens så tror jag att det blir väldigt mycket enklare iaf! :) Men det låter lite som att du är beredd att offra din karriär i några år för att din man ska kunna lyckas med sin karriär. Missförstå mig inte, jag tycker inte att det är fel. Om jag var du hade jag ändå behövt veta att min man hade gjort samma sak för mig! Men som sagt jag tycker att ni verkar ha en bra plan! :) Det fungerar ju fint att skaffa barn även om man inte bor i Sverige. Egentligen är det ju ett väldigt bra läge! :)

    Håller tummarna för att din man får en tillsvidaretjänst så snart som möjligt! :)
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-03-21 16:41:12 följande:

    Hej på er. Hör hur tufft ni tycker att det är.Rynkar på näsan Jag känner precis likadant. Trygghet i form av arbete och stabil ekonomi är så himla viktigt för mig med innan jag skaffar barn.
    Just nu kämpar jag på med skolan. Jag har två kurser kvar innan sommaren och sen skriver jag examensarbetet i höst. Efter examen kommer vi att sluta att skydda oss så nu är det mindre än ett år kvar. Som jag längtar
    Något positivt är att jag kommer att få vara ledig mycket i sommar så det gläder jag mig åt. Då ska jag ägna mig åt mysiga saker som kan bli svåra sen när man har en bebis. Ni vet sola, ligga i parken med en bok, träna när jag vill osv. Bara vara ego och försöka njuta av barnlösheten *suck* 


    Om jag minns rätt så har jag läst sådant du skrivit i andra trådar och att din situation är väldigt lik min, med enda skillnaden att jag precis blivit färdig med min utbildning.

    Hur tänker du kring jobb? Du skriver att ni ska sluta skydda er efter examen, gäller det oavsett om du har jobb? Jag och min sambo kom fram till att vi skulle börja försöka efter examen. Men jag fick lite "kalla fötter" då jag inte fått jobb ännu. Fick min examen nyss, så det är ju kanske inte så konstigt men ändå.

    Jag tycker att det är svårt att bestämma sig. Vill ju såklart att omständigheterna ska vara bra när jag skaffar barn, men min utbildning gör tyvärr att det finns risk att jag kommer att "hanka" mig fram några år innan jag får ett "kvalificerat" jobb :( Så just nu lutar det faktiskt år att själv bestämma när jag vill ha barn (oavsett allt det andra). I framtiden kommer både jag och min sambo förmodligen ha det bra ställt, men kanske inte det kommande 2 åren. Känns rätt rörigt i huvudet just nu :P Men det är härligt att drömma och längta tillsammans med sin partner iaf!

    Du gör helt rätt i att njuta av allting just nu, oerhört dumt att ägna alltför mycket tid och energi på att tänka och längta! Känner själv att barnlängtan tagit alldeles för mycket tid senaste åren. Men nu när det närmar sig så har det blivit en helt annan sak, det är mycket mer positivt nu! :) Gör allting du vill i sommar och njut av din tid! :)
Svar på tråden Fler som vill ha bebis 2015/2016?