Inlägg från: Anonym (16-bebis) |Visa alla inlägg
  • Anonym (16-bebis)

    Fler som vill ha bebis 2015/2016?

    IdunBird skrev 2014-01-04 15:15:02 följande:
    Jag och min sambo (24 och 26 år) längtar som tusan efter barn, men jag pluggar fortfarande och är klar i sommar. Han kommer att fortsätta studera i några år till, men vi hade gärna velat försöka få barn 2015. Men det är läskigt när jag inte vet om jag får jobb efter min utbildning, och klarar vi oss isåfall ändå när han bara studerar? Ja, här är det oroligt, iaf från min sida....



    Menar du att ni skulle vilja att barnet föds 2015 eller att ni skulle vilja börja försöka 2015 och då förhoppningsvis få barn 2015/2016? Om jag var du hade jag nog väntat tills jag fått jobb och om du har provanställning hade jag eventuellt även väntat tills den övergått i fast anställning, så att åtminstone en av er har jobb.

    Om du börjar jobba i år och har sex månaders provanställning så hinner ni ju ändå få barn 2015 om ni lyckas snabbt . Men ni får ju själva känna hur viktigt ekonomisk trygghet är för er - min man och jag är väldigt rationella, lite trygghetsnarkomaner som vill försöka planera in allting och ni kanske inte alls är sådana. Dessutom vet man ju aldrig om våra planer kommer fungera eller om det hade varit bättre att bara köra på och tänka "går det så går det", men själv hade jag nog inte kunnat glädjas helt över en graviditet om jag inte kände att vi hade en någorlunda plan för hur vi skulle klara oss. Vi kämpar för att spara till hus och vill inte behöva nalla av de pengarna under föräldraledigheten, så det är ju olika hur man tänker.
  • Anonym (16-bebis)
    IdunBird skrev 2014-01-04 21:32:26 följande:
    Ja, vi vill ju gärna att barnet föds 2015 :) Jag förstår hur du menar. Jag planerar nästan allt i mitt liv, lite av en rutinmänniska och trivs med det. Men har på sistone tänk att tiden går så fort, och jag vill inte vänta på att livet ska börja på "riktigt", utan jag vill sätta igång. Jag hoppas verkligen att min praktik i sommar ger jobb, men om det inte ger jobb direkt så kanske vi ändå försöker få barn 2015.



    Då håller vi tummarna för det! Om ni är överens så låter det ju jättebra!
  • Anonym (16-bebis)
    dagg03 skrev 2014-01-04 22:32:53 följande:
    Jag tycker att det här verkar vara en trevlig tråd! Känner igen mig i många av era tankar. Är också en student som av den anledningen tvingas att vänta. Både jag och min sambo har 1 år kvar på utbildningen (5 årig utbildning), men det känns som om den aldrig ska bli klar. Det känns också jobbigt att vi måste ordna allt med jobb innan vi kan börja försöka, det är ju inte heller säkert att det blir barn på första försöket. För några månader sedan blev jag oplanerat gravid (slarv med p-piller) men pga. all ångest kring plugget och hur allt ska gå med framtida jobb så slutade det med abort. Ångrar beslutet sjukt mycket och önskar att vi kunde försöka nu med en gång. Men innan 2016 ska vi definitivt skaffa ett otroligt efterlängtat barn. 



    Så tråkigt med aborten, men förstår hur du tänkte. Jag har aldrig råkat bli gravid så jag har ingen aning om min man och jag är fertila överhuvudtaget; man får väl se. Jag har fast jobb men inte min man så vi väntar på besked om hur det blir med jobb för honom. Roligt att det finns fler som längtar som man kan diskutera med!
  • Anonym (16-bebis)
    dagg03 skrev 2014-01-04 23:17:50 följande:
    Ja det har verkligen varit en sorg för oss båda, det låter kanske lite konstigt att vi känt så men det var inte ett beslut som vi tog för att vi inte längtar efter barn. Ibland önskar man att förnuftet inte fanns, för då hade jag skrivit i någon gravidtråd istället. Men man får försöka tänka positivt. Jag har alltid tänkt att jag inte är fertil eftersom att jag haft väldigt strulig och oregelbunden mens, men på något sätt så fick jag ändå ägglossning när jag endast missat några piller. Tycker att du ska tänka positivt och att det kommer att gå bra när ni väl försöker! :) Men jag kan inte heller låta bli att tänka att det kanske inte går igen, att det här var våran enda chans. Hoppas att din man får jobbet så att du kommer ett steg närmare! :) Men sedan kanske man får tänka att man inte kan planera allt ;)



    Jo man måste ju tänka positivt, särskilt som det ju är vi själva som har bestämt oss för att vänta in en bättre tidpunkt. Jag tycker ni ska fokusera på att ni uppenbarligen är fertila eftersom du har blivit gravid en gång .

    Min man söker nytt jobb för fullt; han har sitt nuvarande tills efter sommaren så det är ingen panik, men han vill ha ett annat för det finns ingen möjlighet till tillsvidaretjänst där han är. Han vill inte ta vad som helst och det förstår jag, men barnplanerna är ju lite beroende på vilken typ av jobb det blir...om han kommer vara bortrest mycket och/eller ha väldigt långa och krävande arbetsdagar så är det nog bättre att vänta med barnförsöken tills han kommit in i jobbet. Jag vill absolut börja i april/maj så om det inte blir redan nu i vår så blir det nästa år. En fördel är isåfall att vi hinner spara mer pengar, vi lär behöva en större bil, sedan är det ju vagn och allt annat man behöver till barnet, plus att vi sparar till hus, men det är rätt kul att spara när man har mål med sparandet .
  • Anonym (16-bebis)
    IdunBird skrev 2014-01-05 11:01:35 följande:
    Det är sånt himla velande, önskar verkligen att allt vore enklare. Känner nästan att man måste bli rik innan för att skaffa barn när man tänker på alla kostnader, men samtidigt när jag diskuterar med min sambo, som förövrigt är så mycket lugnare än jag, så tycker jag att vi ändå hade klarat oss. Skönt att höra mer som tänker liknande!



    Förstår hur du känner. Vi väntar på grund av att vi vill ha bättre ekonomi men självklart hade man ju klarat sig. En bra förutsättning är ju att ha en buffert.
  • Anonym (16-bebis)
    dagg03 skrev 2014-01-07 14:52:59 följande:
    Ja så är det ju verkligen, det finns ju en anledning till varför man valt att vänta =) Jag tycker att det låter som om du har vettiga tankar kring planerandet och ni har ju väldigt goda förutsättningar för att allting ska bli som ni vill i framtiden. Och det kommer garanterat att vara värt väntan när ni väl börjar försöka! :) Vi tänker också påbörja sparande direkt vi är klara med utbildningen och fått jobb, har planer på att bygga hus så småningom..men vi siktar på att skaffa barn innan hus =) Men även om man väntar med hus och så tillkommer alltid massa utgifter om man ska skaffa barn, vi har tillexempel ingen bil så det är ju något man skulle behöva i så fall. 



    Vi kommer också satsa på barn före hus - kommer ta ca två år tills vi har pengarna till insats mm och sedan ska man ju få lånelöfte, gå på massa visningar, hitta ett hus man vill ha plus vinna eventuell budgivning så de jag har pratat med menar att man får räkna med att det kan ta ca ett år att köpa hus från att man har pengarna tills dess att man kan flytta in.

    Vi satsar på att försöka ha det mesta av hussparandet klart när vi får barn och sedan börja kika på hus när man kommit in i livet med bebisen och kan tänka på annat än honom/henne . Tycker det är smart att bo kvar med låga utgifter när man är föräldraledig så det kommer vi göra om vi inte börjar känna att vi klättrar på väggarna. Roligt att ni vill bygga hus, det vore kul men jag tror det blir för dyrt för oss - vilken typ av hus har ni tänkt er?
  • Anonym (16-bebis)
    ugnspannkaka skrev 2014-01-07 13:13:10 följande:
    Här är en till som längtar! Dock har jag ännu inget fast jobb, är provanställd och pluggar samtidigt (snart klar med skolan!) och min sambo har 1,5 år kvar på sin utbildning. Han vill inte börja alstra barn förrän tidigast om ett år. Jag håller med honom, det underlättar med ett fast jobb, men åhhhh vad jag vill ha en bebis.

    Jag ser bebismagar och bebisar och barn överallt! Längtar som en tok tills det blir min tur.

    När tänker ni sluta med p-piller/stav/plåster/whatever inför att försöka bli gravida?



    Vi väntar också på fast jobb, men bara för min man (jag har). Vi vill ha den tryggheten - även om man förstås ändå aldrig vet vad som händer i framtiden så vore det superbra eftersom vi gärna vill börja titta på hus när vi fått barn och många banker kräver ju två fasta jobb.

    Jag slutade med p-piller efter sommaren och vi använder bara kondom nu. Det tog två månader för min mens att komma igång men det är först nu efter fyra cykler som den blivit någorlunda regelbunden och med normal cykellängd, så jag skulle rekommendera att sluta ca 3-6 månader innan man vill bli gravid. Känns inte jättekul att börja med kondom, men jag har hört om flera som det tog 6-12 månader att få mens efter att man slutat med hormonellt preventivmedel.
  • Anonym (16-bebis)
    Anonym (2:an) skrev 2014-01-09 15:15:51 följande:
    Men när man pratar om barn och gravidteter, så är det första man tänker på är ett litet spädbarn, eller en bebis som jollrar. inte tänker man på en 1åring som klättrar i soffor, river ut allt i skåp och lådor och som kan säga några ord och som går på dagis Kanske för att den "biten" känns så overklig och så "långt borta" liksom? 

    Man tänker ju bara på bebis, och amma, nappflaskor, och gravidmage och bebisvagn och så vidare, inte på allt som kommer senare :P



    Haha, väldigt sant! Jag kan se mig själv med gravidmage/bebis i knät/gående med barnvagn, och så fantiserar jag om att mina barn ska lära sig ett visst språk som jag pratar flytande och som lite äldre kunna prata med folk i det landet, men åldrarna däremellan (1-7-årsåldern) kan jag inte föreställa mig
  • Anonym (16-bebis)
    dagg03 skrev 2014-01-09 22:56:42 följande:
    Vad kul att husplanerna ändå inte är så långt borta =) För oss kommer det att ta betydligt längre tid än så, både jag och min sambo pluggar som sagt en utbildning (5 år). Så vi har i princip inte kunnat spara någonting alls sedan vi började plugga (har visserligen lite fonder och så men det räcker inte långa vägar). Men vi planerar som ni att fortsätta bo billigt så länge det bara går, så att vi direkt vi har jobb kan lägga undan så mycket pengar som möjligt. Nu när man lever studentliv så är man ju van att leva väldigt billigt, så det gäller att inte anpassa sig till den nya inkomsten när man får jobb :) Vi har egentligen inte kommit så långt att vi vet vilken typ av hus vi vill ha, man spårar lätt iväg i drömmarna. Våran utbildningen kan ge goda förutsättningar till en bra inkomst i framtiden, men man vet ju inte hur det verkligen kommer att bli. Egentligen spelar det nog inte så stor roll så länge man trivs och ryms i huset. Både pengar och materiella ting känns verkligen irrelevanta om man jämför det med att ha en familj (med barn). 



    Jo så är det ju oftast när man pluggar; både jag och min man har pluggat mer än fem år och vi bor också fortfarande billigt. Vi kostar på oss lite bättre mat och dryck (slutat med grötfrukost t ex som ju är väldigt billig studentmat) och har lite fler nöjen men vi måste snåla rätt mkt för att nå vårt sparmål (ca 10000/månad) så man lyxar ju inte hur som helst .

    Vi skulle vilja ha ett nytt/nyare hus i äldre stil (förra sekelskiftet) men det kanske vi inte har råd med så det blir kanske snarare en tegelvilla från 70/80-talet, bara man får plats.
  • Anonym (16-bebis)

    Idag längtar jag jättemycket efter att börja försöka, antagligen mest eftersom det är himla mycket på jobbet såhär i början av året så man drömmer sig bort lite till en annan tillvaro (inte för att man tror att det blir lätt som en plätt att ta hand om barn men ni fattar)... Känns i alla fall bra att det har blivit 2014 så att man kan påminna sig om att man ska börja nästa år, känns betydligt närmre nu än när det fortfarande var 2013 .

    Hur känner ni andra om er längtan just nu?

Svar på tråden Fler som vill ha bebis 2015/2016?