Fler som vill ha bebis 2015/2016?

Jag har otroligt mycket tankar om barn i huvudet just nu. har fast förhållande med min sambo sen 3,7 år sedan, han vill jättegärna ha barn när som helst, jag känner att jag vill men vet inte om jag är riiiktigt redo än. Jag tänker mycket på graviditet, bebismys o.s.v. många vänner och bekanta bara sprutar ut bebisar i år. Jag är lite för feg känner jag, hur vet man när man är redo?? Kram, 21 åring.

Jag tar min lärarexamen mot förskola och förskoleklass nu i januari och börjar arbeta vid årsskiftet. Vi kommer inte vänta ut min lärarlegitimation, utan kommer att försöka bli gravida redan i januari. Hinner jag inte arbeta exakt ett år, får jag "komplettera" de sista månaderna på mitt introduktionsår efter föräldraledigheten. Vi har en son på 2,5 år sedan tidigare och vill helst inte att det ska bli mer än 4 års åldersskillnad på våra barn.   

Åh, vad mysigt det låter! Min kille har iallafall börjat tycka att bebisar är söta och ler när han ser dem.. Alltid en början! Förut brydde han sig inte alls..

Ja, längtar tills den stunden. Han har iallafall sagt att han tror att han vill börja försöka om 1-3 år.. Och 3 år var allra max. Men vi flyttar ihop i mars och han sa att det är ju lättare att veta efter man bott ihop ett tag..

Kul! Jag pluggar också till förskollärare (fsk/lågstadie). Är på min 4:e termin!

Ja, han bo här varannan vecka nu.. Men det ska bli härligt att skapa ett eget hem och så! Och bo tillsammans på "riktigt"

jag tror ingen är riktigt "redo" för att varken bli gravid, eller bli mamma eller pappa. Det är något man blir på vägen, så att säga.  sonen, som nu är 1år, var ju oplanerad, så då var ju varken jag eller pojkvännen redo eller förberedda och vi kände nog båda paniken. Men för mig var det nog enklare förstå att jag skulle bli mamma, för det var ju inne i mig som han växte. Tur att man är gravid i 9 månader! Dom månaderna behövs verkligen för att förbereda sig, både praktiskt och mentalt för att bli föräldrar. Sonen är som sagt 1år idag, och jag kan fortfarande från gång till gång känna "men gud vad har jag gett mig in?!" men så får man en puss och ett leende och man känner. "ääh, jag klarar allt! Jag har ju min underbara son" :P

Jag håller med. Helt redo är man nog aldrig. Vi försökte (som jag har skrivit tidigare) att bli gravida i två år innan det hände nåt men vi fick ändå lite panik när  vi förstod vad dom där två strecken betydde. Men samtidigt var vi ju hur glada som helst!

haha, åh vad härligt! kul med bebisverkstad snart då  Kan tänka mig att jag skulle reagera likadant, känner mig hur redo som helst för att börja försöka, men när det väl sägs högt mellan båda parter blir det nog lite darr :) Vill ha stenkoll på läget :)