Fler som vill ha bebis 2015/2016?
Jag kan förställa mig hur du känner dig dagg03. Nu vet jag inte hur länge ni haft ett förhållande och var i förhållandet ni befinner er.
Men för oss så var det exakt så här för några år sedan.
Vi var fortfarande ganska "nya" i relationen. Bara några år som officiellt par. Då sa min man som då var min sambo att han ville ha barn när han va 30. Jag har alltid vetat att jag vill ha barn innan jag är 30 (jag är ett år äldre än honom). Men tiden gick, jag längtade inte mindre för det. Folk runt omkring mig började få barn och jag blev nog till och från ganska butter.
Nu några år senare så är vi gifta. mitt yrkesliv är det ingen ordning på alls för tillfället och min man funderar på att byta jobb igen. Kanske måste vi flytta från vårar underbara boende. Jag hoppas just nu att allt ska hinna lösa sig innan våren. För min man överraskade mig med att själv säga att han vill börja försöka till våren. Jag hoppas på det, men samtidigt så bävar jag inför hur det är då. Kommer det gå? eller kommer jag att bli besviken igen?
Kort sagt så kan man säga att saker och ting förändrar sig hela tiden. Ta inga förhastade slutsatser. Allt kommer att lösa sig tillslut för oss alla hoppas jag. Jag tror på oss längtande och trånande.
Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år, vi har gått igenom rätt mycket tillsammans under den här tiden. Vi båda läser samma utbildning, en VÄLDIGT tuff utbildning som har krävt väldigt mycket. Vi har kämpat och stöttat varandra genom ångest och glädje. Sedan mitt i allt blev jag ju gravid också, vilket blev oerhört tufft. Det slutade tyvärr inte med något barn utan blev abort eftersom att han inte kände sig redo (främst ekonomiska skäl). Jag kände också panik över hur allting skulle lösa sig, men jag kunde verkligen inte ta ett beslut..kändes inte som om jag kunde tänka klart. Det är efter det som alla mina tankar har handlat om barn, om att vi ska få känna den där lyckan och längtan tillsammans. Jag borde nog ha gått till kuratorn som de erbjöd, men jag är van att ta mig igenom jobbiga situationer så tänkte att det skulle gå över. En del av smärtan inom mig har nog blivit mindre, men samtidigt så känner jag att det inte är riktigt normalt att fundera så mycket över barn som jag gör. Även om vi inte försöker så går jag runt och hoppas att det ska hända igen. Det blir liksom en besvikelse varje gång mensen kommer trots att vi inte försöker.
Men när jag ser på min sambo så ser jag den framtida pappan till mina barn och den som jag vill dela mitt liv med. Ett stort problem med min sambo är dock att han inte ser sin framtid som särskilt ljus, han ser inte att han kommer att lyckas med saker utan målar upp en bild framför sig där han bara möter massa motgångar . Detta kan vara påfrestande för mig ibland då jag har en mer positiv bild av framtiden, det kan nästan få mig att tvivla att han känner som han gör. Jag menar hur ska man lyckas med saker om man inte själv tror att det kommer att bli som man vill?
Hur har du gjort för att hantera dina känslor när människor i din närhet fått barn? Har du pratat med din make om hur du känner då? Om din make vill börja försöka till våren så tycker jag helt ärligt att ni ska börja försöka. Även om inte allting är perfekt så kommer det att ordna sig. Man vet ju inte heller hur lång tid det tar.
För mig känns det som om det kommer att vara lite upp och ner med jobb de första åren, men jag vill ju inte vänta tills allting är perfekt eftersom att det kan ta så pass lång tid. Jag känner det lite som att ifall jag nu väntar 2-3 år och allting med jobb fortfarande inte har löst sig så är inte väntan någonting värt och i sådana fall kan vi börja försöka redan när vi är färdiga med utbildningen eftersom att det inte gör någon skillnad. Känner du så? Att ni redan hade kunnat börja försöka eftersom att det ändå inte har blivit som du vill? Tror du att du skulle känna en större glädje om allting med jobb var "perfekt" när ni ska ha barn jämfört med om ni skulle ha barn och allting runtomkring inte är precis som du önskar?
Hoppas att allting löser sig för dig så att ni snart kan börja försöka! :)