Fler som vill ha bebis 2015/2016?

Här är en till! Är 24 år, sambo sedan 3 år tillbaka. Vi har varit väldigt trångbodda innan, men precis skaffat en stor trea och planerar nu bröllop till nästa år. I juni 2014 tar jag även examen och har då i princip fått löfte om en fast tjänst på arbetsplatsen där jag för tillfället har tidsbegränsat, med bättre lön med.... så det håller man tummarna för!

Summa summarum så är alla "måsten" (är ju inget måste att gifta sig såklart, men vi vill göra så!) avklarade runt september 2014. Men sen ska man ju få med sambon på tåget också! Han vill vänta tills han fyllt 30 säger han, vilket blir i slutet av 2015. Så en liten 16:a skulle faktiskt passa helt perfekt för då hinner jag jobba lite med, och så hinner vi resa lite också, vilket ekonomin inte riktigt tillåtit förut. Men sen är det klart att jag längtar ju så mycket att 3 år känns som alldeles för lång tid ibland

Anonym (2016): Här spånar vi också namn ibland, sambon har några som han tycker är jättebra men som jag inte är helt hundra på.... dock glad över engagemanget självklart! Vad säger din partner om att du redan börjat shoppa? Det kliar helt otroligt i mina fingrar efter bebisshopping kan jag ju säga, älskar att shoppa och min egen garderob är därför fylld över alla bräddar. Tycker att det vore ju mindre slösaktigt då att lägga några kronor på ett fint bebisplagg än på en sjuttielfte topp åt mig! Men sambon skulle nog tycka att det var heltokigt, kan inte riktigt förmå mig att lägga fram det förslaget...

Jo, det kommer bli skönt.... men det dryga året som är kvar innan dess kommer ju gå sååååå långsamt! Grattis till bröllopsplanerna! Tänker lite tvärtom mot dig angående graviditet och bröllop faktiskt.... är känslig för hormoner och med min vanliga tur skulle jag vara tjock som en gris även om jag så bara vore i v. 5, och ägna hela bröllopsdagen åt att gömma mig nånstans för att spy, haha! Så bröllopet är faktiskt bra eftersom det påminner mig om att jag ju egentligen inte vill bli gravid förrän efteråt. Men så fort det är över..... ojojoj, vad ska stoppa mig då?

Håller tummarna för 2014-bebis för er Försöker själv bearbeta min karl lite sådär lagom, vill ju att han ska känna sig redo i sig själv förstås men jag gör bebisar och småbarn till ett naturligt återkommande tema i olika konversationer liksom, utan att tjata. På det viset tänker jag att tanken på honom själv som pappa får sjunka in lite undan för undan. Det finns ju forskning på att människor är mer positivt inställda till sånt de exponeras för ofta (återigen med rent tjat som undantag förstås!).

Jodå, har kikas det mycket på vagnar och diverse andra bebissaker. Jag är konservativ av mig och tycker att barnvagnar ska se ut som de gjorde när jag var liten, med stoooora lufthjul, haha. Bor i en stor stad och här ser man mest den modernare typen, så jag lär nog komma att sticka ut. Har varit förälskad i Teutonia Elegance nu ett tag (Trodde inte att jag var den typen som blev "förälskad" i en vagn så det känns lite skämmigt att skriva, men misstänker att jag befinner mig bland likasinnade!)

Har redan börjat skära ner ordentligt på min shopping, sporras av att tänka på vårt framtida barn och har faktiskt inget sug efter att "go wild", utan vill ha en bra balans så vi inte översvämmas av felköp. Istället för att som förr vilja lägga, säg, 1000 spänn på grejer till mig själv, vill jag liksom lägga 250 på bebiskläder och 750 på ett sparande till barnet. Men vill gärna visa sambon att mina nya, goda shoppingvanor håller i sig innan jag börjar med det, så han kan känna sig trygg med att det verkligen bara blir enstaka, användbara saker.

Tackar! Ja, det känns bra, börjar redan fundera på hur det extra sovrummet ska inredas Det känns inte hundra bekvämt att outa flicknamnet, eftersom det rör sig om ett flicknamn som är en sammanblandning mellan våra förnamn (och som jag tycker är för spejsigt och hittepå). En eventuell son tycker han ska heta Karl Magne. Magne har en speciell betydelse för oss, så det tycker jag är helt ok, fast lite gubbigt kanske? Fast gubbnamnen börjar ju komma tillbaka så det kanske rentav är trendigt? Karl gillar jag inte.

Fortsätter att spamma på med mer funderingar.... hur tänker ni (framförallt Anonym 2016 då, som redan har börjat handla, men även ni andra!) angående att tjuvstarta med att handla till bebisen. Själv har jag kommit på de här "reglerna" som jag tänkte hålla mig till:

1. Bara sånt tjej och kille kan ha (försöker vara så genusmedveten jag kan här, uppfattar 90% av alla barnkläder som gångbara i båda läger, men har lite spärrar ändå vilket jag motvilligt tvingas erkänna...).

2. Bara sånt som funkar året runt som typ bodys (för om barnet i slutändan kommer i juli kommer vinteroverallen i storlek nyfödd att vara tämligen värdelös).

3. Bara storlek 56 och över, (eftersom det finns en hel del bebisar som växer ur 50 redan i magen, och man hur som helst kommer att få massor i storlek 50). Eller okej, kanske EN outfit i storlek 50 som allra första kläder, om man hittar nåt helt perfekt.... första kläderna kan man ju vilja välja med omsorg.

Haha, men om ni skaffar barn före bröllopet så kommer ju folk i alla fall börja fråga det obligatoriska "Och när blir det syskon då?" Bäst ni skaffar tre barn redan före bröllopet, folk tenderar inte att fråga när nr. 4 kommer

Nej, men allvarligt... att känna press från släkten gör nog alla på nåt sätt. Jag känner dubbel press:
Dels från min släkt som ska vara så snobbiga hela tiden, de skulle bli besvikna om vi fick barn nu eftersom de går och hoppas på att jag ska skaffa en "bättre" utbildning och ett mer prestigefyllt jobb först. Vilket jag inte är ett smack intresserad av, vill ha ett trevligt jobb och det har jag, även om jag inte direkt är höginkomsttagare. Dels från sambons släkt, där hans kusiner som är jämnåriga med honom ploppar ut ungar på löpande band. De har redan varsin dotter, och nu ska den ena få en son i höst. SÅ avundsjuk! Senast vi var där, när förra bebisen var nykläckt, skulle ju alla vara "roliga" och fråga: "Jaha, när får vi åka till XXXX (där vi bor) och titta på bebis då?" och inspektera min mage på skoj och sådär. Kan tänka mig att detta blir etter värre nu i höst när vi åker dit. Båda mödrarna var 25 med första, och jag blir 25 nästa år.

Jag är också jättenojig över att jag inte KAN bli med barn. Tycker, liksom du, att man ständigt ser 20-åringar som har svårt med det här på FL. "Är 27 och har försökt i 7 år" och liknande. Är extra nojig eftersom mina föräldrar faktiskt hade jättesvårt att få till mig, det tog flera år. Och de var 20-plussare... Tänker att problem från mamma kan jag ju faktiskt ha ärvt.

Åhh, Emmaljunga Mondial är ju också superfin! Vill ha svart jag med, även om de vita varianterna av såväl Teutonian som Emmaljungan är bedårande.

Vad lustigt, jag tycker också att 3 år är den perfekta åldersskillnaden! Detta av anledningarna att: 1. Man kan njuta mer av varje barns småbarnstid. 2. Forskning visar att första barnet faktiskt behöver vara själv med föräldrarna ett tag för annars ökar risken för otrygghet och psykiska problem. Detta är värst för de med mindre än 18 månaders åldersskillnad, men många barnpsykologer är överens om att minst 3 års skillnad är ännu bättre. 3. Två barn som ska ha blöjor samtidigt är dyrt OCH jättejobbigt. 4. Barnen är ändå så nära i ålder att de har ett bra utbyte av varandra. (Tycker i och för sig att "lekkamratsargumentet" känns överskattat, för barnet behöver ju, och lär ju ha, jämnåriga kompisar också. Men det är ju en faktor.) Det här är också en anledning till att jag inte vill vänta för länge - börjar man för sent har man kanske inte tid att skapa lite andrum mellan barnen!

Men vad jobbigt, fattar hon inte då att du bara inte vill dricka, om det är så du alltid är? Dåligt att försöka tvinga i nån alkohol oavsett! Just svärmor tjatar inte i mitt fall, men hon har ju i och för sig ganska många barnbarn redan. Men det yngsta är ju 5 nu och det lär inte bli fler (förutom vårat/våra barn då, sambon är sladdbarn så hans storasyskon är gamla), så det står kanske inte på förrän hon vill ha ett nytt småbarn att ta hand om.

Kan man kolla läget med en vanlig gynundersökning? Trodde man var typ tvungen att röntga äggstockarna och sånt, och det brukar man ju inte få göra förrän man försökt ett år. Min gyn har aldrig påpekat nåt, men mycket av det är väl inte fel som kan ses med blotta ögat? PCOS brukar ju ge en hel del symptom, som jag i alla fall inte känner att jag har. Men nåt fel är det säkert, det vore just min vanliga tur!

Hur tyckte du att det var att ha ett syskon så nära i ålder då? Kul med en till som ändå tycker om sin svärmor, verkar ju som att nästan alla när på forumet hatar sina.... jag älskar min! På vissa sätt är vi faktiskt närmare än jag är med min egen mamma. Det med livmodern har jag aldrig hört! Ska absolut fråga nästa gång jag är hos gyn Nä vad gulligt Min sambo gillar också att pussa och greja med min mage och brukar säga att han älskar den. Hoppas han älskar den lika mycket när den inte längre är platt Tror att jag vill ha en sån där livmoder där magen syns tidigt, så man ser gravid och inte bara tjock ut liksom.... fast samtidigt vet jag inte i vilken vecka vi skulle säga det till folk, kanske bättre om det går att dölja ett tag?

En fråga till alla här: Är det många runtomkring er som får barn nu?

De flesta av mina kompisar har inte barn, bara en tjej som jag brukar umgås med tillsammans med ett större gäng (hon är dessutom 2 år yngre än jag) som har en 4-månaders. Även sambons tidigare nämna släktingar har smått, och en hel drös med gamla högstadieklasskompisar jag har på Facebook. Så även om jag inte träffar så många bebisar egentligen, så känns det som att de är överallt och ALLA har dem. Utom jag då 

Sedan har jag några vänner som planerar och, liksom vi i tråden, har något som hindrar dem för tillfället. En ska bara ha fast tjänst, en ska "bara" bearbeta sin sambo, två tjejer som måste stå i inseminationskö m.m. Så relativt snart förväntar jag mig att se bebisar även hos folk jag faktiskt umgås med. Avundsjuk förstås, men detta känns i alla fall konstruktivt eftersom det liksom normaliserar för min sambo att människor i vår ålder har barn.

Man skulle kunna säga att han umgås i 2 olika "killgäng" - ett med killar runt 28 där ingen har barn, och ett med killar 30+ där ingen har barn. 2 av dessa killar är dock något så ovanligt som singelkillar med pappafeber.... så så fort de hittar rätt kvinna kan det nog ta fart fort för dem. Har hört att killar "smittas" av att deras kompisar får barn, så jag önskar att de kunde raska på lite

Jamen visst är den! Funderar lite på om den är det smartaste valet dock. Om man kollar på deras hemsida så väger den 17,5 kg. Jag är liten och klen, så tycker det låter tungt  Lutar nu även lite åt Emmaljunga Mondial Duo som "Anonym (längtan) " skrev om. Den är ett par kilo lättare. Är väl lite influerad också av att min mamma brukade säga "Emmaljunga är bra vagnar det!". På tidigt 90-tal var det tydligtvis vagnarnas "lyxmärke", innan Bugaboo och sånt kom. Den är rätt fin med tycker jag Ser ut såhär:

Sen måste man ju provköra för att se vad som funkar, men det lär ju inte bli aktuellt än på några år Känns dock bra att börja orientera sig i vagndjungeln. Jag är väldigt velig, så ju mer jag tittar desto lättare lär det bli sen när jag faktiskt bara har några månader på mig att bestämma! Sen lär ju sambon vilja ha ett ord med i laget också, men jag tror han tänker lika som jag. Att barnets komfort och vagnens stabilitet är viktigast, och det brukar den här typen av "gammaldags" vagn vara bra på.

Visst är det spännande att flytta!? Vad är det för typ av boende ni har skaffat, om man får vara nyfiken? Vi har slagit till på en trea på 80 kvm, där ett av sovrummen naturligtvis skulle bli att jättefint barnrum Grattis till att vara på samma våglängd som din sambo! Är glad för din skull men samtidigt så här grön av avundsjuka typ: Min karl känner sig bara pressad just nu tror jag, och kläckte ur sig härom kvällen att han "inte gillar att planera så långt i förväg". Håhå jaja, man får väl vara glad att han gick med på att börja planera bröllop över ett år i förväg... och så har vi ju just tagit ett saftigt bolån ihop, så han satsar ju i alla fall på vår framtid. Jag vet att han är hundra på vårt förhållande och på mig som mamman till hans barn, och det känns faktiskt jättebra. Dock har han inte så bråttom till den dagen som jag tycker att han borde ha