Att kyssa en tjej
Vi håller tummarna! :)
Bra att du tar dig mod att berätta. P
Inlägg från: engdahl
|
-
-
Prova att få henne på tu man hand nu under helgen, gärna hemma så att ni kan kyssas ordentligt om hon nu känner samma sak som du, vilket jag innerligt hoppas.
Kram -
Är ni inte lediga nån kväll eller förmiddag tillsammans? Boka in all ledig tid med henne!
-
Kan du ta mod till dig och prata med henne i stället när hon kommer hem? Öppna ditt hjärta och säga vad och hur du känner?
-
TS, jag gillar verkligen dina vardagsfunderingar och vill läsa om det som händer när ni träffas.
Det är vi säkert fler som vill. Jag tycker om dina bubblande känslor och all romantik som du beskriver.
Det är ju livet som du säger.
Bry dig inte om de otåliga. Saliga äro de saktmodiga vet du väl ;)
Lite kan du väl skriva, ofta, även om det inte "händer" så mycket? (Små steg tas ju varje gång).
Kram -
Jag instämmer med de två senaste inläggen :)
-
Detta är min favorittråd. Jag hoppas verkligen att kärleken kommer att spira mellan er.
Tack för att du ska fortsätta med de mysiga vardagsuppdateringarna :) -
Ja, gärna två romantiska trådar i en (om TS inte misstycker).
TS, det verkar som att ni hade en mysig kväll iaf. Tror att din "flickvän" tyckte om att du var snäll och omtänksam och omhändertagande - det borde få henne att gilla dig ännu mer :) -
Men åååå så frustrerande det måste vara för dig. Lider med dig, jag förstår att du snart måste få svar på dina nojor.
Prata med henne, förklara dina känslor. Och kyss henne sen :) -
Hej, TS, ni är mycket gulliga :)
Och jag tycker att ni verkar vara som ett par i så mycket, ni är som ihop - men utan den sexuella och kärleksbaserade fysisja bekräftelsen. Som jag hoppas kommer snart.
Men jag gillar att ni sov ihop :)
Kan du inte se till att det händer igen och krypa tätt intill och hålla om henne, smeka henne över magen och borra in ansiktet vid hennes hals och pussa henne.
Och hur gick det med det där att ligga ansikte mot ansikte och titta henne djupt i ögonen...? ;)
Du känner dig inte modig nog att säga åt henne hur du känner?
Eller i alla fall att du vill kyssa henne? -
Men faan! :(
Jag har hoppats så mycket att du skulle få hennes kärlek. Jag är så ledsen för din skull, du är en underbar tjej som vore så värd att få dina känslor besvarade.
Starkt gjort av dig att till slut ta upp det med henne. Men inte det slut på sagan du och vi alla ville ha.
Lång kram från mig (jag hoppas att hon på nåt sätt ska ändra sig) -
Jag tycker heller inte att du ska bryta tvärt även om jag förstår att du bara vill bort från allt. Kanske upptäcker hon att hon inte vill vara utan dig, att kärleken kan växa fram.
-
Jag hoppas att du har rätt i din känsla *kram*
-
Hur mår du, TS? Hur går det för dig? Kram
-
TS, jag tänker ofta på dig och hoppas att det ändå ska lösa sig, att hon ska komma på andra tankar. Lite distans kanske får henne "på bättre tankar"; jag hoppas det i alla fall.
Även om det är jobbigt för dig är det ju positivt att hon inte är "rädd" för kärleken från dig, från en kvinna - hon vill ju fortfarande vara fysiskt nära som förut och det kanske betyder att hon innerst inne vill detta också...?
Kramar -
Jag kan bara hålla med - du skriver så fint TS och jag håller alla tummar för att hon ska öppna ditt hjärta för dig.
Att hon vill vara nära dig och med dig ofta som förut och att hon säger att hon saknat dig får mig ändå att känna visst hopp.
Kram -
"...öppna SITT hjärta för dig" ska det förstås vara :)
-
Jag undrar också hur det går, TS.
-
Tack för uppdateringen, TS, jag tänkte faktiskt på dig i förrgår och undrade hur allting var.Anonym (villmenvågarinte) skrev 2013-12-08 14:51:17 följande:
Hej!
Är inte inne här så ofta längre, den här tråden gör lite ont att läsa och bli påmind om faktiskt. Jag önskar att jag kunde säga att allt är perfekt och att hon har tagit sitt förnuft till fånga, men tyvärr står jag nog och stampar på samma fläck. Hon är en långt mer komplicerad människa än jag någonsin skulle kunnat gissa. Och ja, vi har kvar samma intima relation, skulle till och med kunna säga att den är ännu mer intim nu. Men nej, hon har fortfarande inte ångrat sig. Vet inte vad jag ska göra riktigt. En del av mig vill ju bara släppa och gå vidare, men samtidigt har jag den här delen av min hjärna som tänker att hon bara behöver tid. Ni vet ju säkert också hur patetisk man blir när man är kär och hur lätt man låter sig förledas av tankarna som säger "kanske, kanske...". Suck.
Borde nog börja spana på andra för att bli lite distraherad, haha
Har försökt träffa folk, har bland annat låtit mig bjudas på middag av en stilig (manlig) pluggkamrat, men ska jag vara ärlig finns det inte en enda människa i hela världen som intresserar mig som hon gör.
Så, nu vet ni hur läget är :) Vet inte om det är så många som är intresserade av den här tråden längre nu när den gick från att vara en spirande kärlekshistoria till att handla om ett brustet hjärta men om det händer något (dvs. om vi bryter eller om hon plötsligt ändrar sig) så kommer jag givetvis att uppdatera.
Jag är ledsen att hon inte ändrat sig, men hoppet lever ju alltid. Nånting har ni ju om ni är så intima, men jag förstår att du är frustrerad och ledsen - och hoppas på ett mirakel. Du älskar henne och det är inte så lätt att få dessa känslor att bara försvinna...
...det visar ju din dejtupplevelse :(
Jag håller ändå tummarna att hennes komplicerade inre ska bytas mot kärlek till dig under 2014.
Många kramar - och God Jul -
Jo, egentligen är ju detta det klokaste rådet, men jag är en hopplös romantiker och TS är så fin och jag önskar verkligen att allt skulle gå bra... *suck*Anonym (neeej) skrev 2013-12-08 15:08:11 följande:
Låter jättejobbigt och jag lider med dig.
Tyvärr kommer man ju till en punkt där man måste acceptera och kanske släppa taget även om det känns fel att göra det. Så som du beskriver det verkar det tära på dig ordentligt, kanske behöver du kapa relationen helt med henne för din egen skull. För att inte må dåligt i längden..
Så skulle man ju garanterat göra och rekommendera om det hade handlat om en kille man var olyckligt kär i. Att vara nära men inte mer bryter bara ner självkänslan i längden.
Hur jobbigt det än är så kanske du skulle överväga detta, bryta med henne helt i en månad eller två. Inga mail, mess, samtal eller träffar. Total tystnad.. Kanske längre om så behövs.
I ditt läge skulle jag kunna tänka mig att säga något i stil med:
"Jag fixar inte detta längre, att känna så stark längtan, vara nära och hoppas men inte få mer av dig. Även om du är min närmaste vän och den jag helst av allt vill vara med så måste vi bryta. Jag orkar inte. Om du inte kan eller vill bejaka något mer än vänskapskänslor så kan vi inte träffas mer. Hoppas du förstår. Skulle du komma på andra tankar och kanske vilja träffa mig igen, mer och på ett annat plan, så vill jag att du hör av dig. Annars vill jag att du lämnar mig ifred så jag kan komma över dig och gå vidare."