Anonym (villmenvågarinte) skrev 2013-10-04 15:48:35 följande:
Ojdå, här har det hänt lite sedan jag var inne sist! Ni verkar visst lite oense huruvida man kan ändra sig eller inte. Jag vet inte hur det ligger till med den saken men det är klart att jag hoppas att man kan ändra sig. Jag lever lite på det just nu. Vi träffades ju inte på ett tag efter vårt samtal och det kändes bra för mig även om det var jobbigt. Dock fortsatte hon att smsa en del och skriva på facebook, bara om småsaker. Jag tyckte att det kändes som en bra nivå att lägga sig på så under ett tag (har så dåligt tidsperspektiv, vill skriva "några veckor", men så länge kan det ju inte varit...) pratade vi bara på det sättet och träffades alltså inte alls.
Förra helgen stötte vi på varandra på en förfest med gemensamma vänner. I början var det ganska obekvämt mellan oss, vi var båda stela och tysta och försökte nog mest undvika varandra så mycket som möjligt men framåt kvällen var det som att vi drogs till varandra och det slutade med att vi struntade i de andra och gick och käkade själva och tog en promenad hem till mig där hon sov över. Sedan dess har vi träffats flera gånger och jag skulle säga att hon beter sig precis likadant mot mig som innan vi pratade... Vi har inte pratat något mer om det så jag vet inte om detta är hennes sätt att känna sig fram om hon kanske ändå vill vara med mig eller vad hon håller på med egentligen. Jag försöker att hålla henne lite på avstånd samtidigt som det är svårt då hon är ganska "på" just nu och det ju finns en del av mig som inte vill något hellre än att vara med henne...
Hon sa även massa saker i stil med att hon har saknat mig, att hon inte kan hålla sig ifrån mig och att jag betyder så himla mycket för henne osv.. vet inte riktigt hur jag ska tolka något av det. Vill ju inte bli för hoppfull och sedan bli besviken igen.
Det här är ju som värsta romantiska thrillern.
Ett tag funderade jag på att ta bort tråden från mina favoriter eftersom den spårade ur totalt, men ditt inlägg gjorde väntan väl värd mödan.
Håller med om att du beskriver känslorna så väl att det är ett nöje att läsa dem och jag tror alla, både män och kvinnor, kan känna igen sig i din berättelse och vi vill alla att det ska gå bra för dig och er.
Ditt senaste inlägg visar ju på att det fortfarande finns hopp, jag tror nämligen inte att ni hade kommit tillbaka till där det slutade om det inte hade funnits något mer.
När du känner dig redo kan du ju ta upp det med henne, att du är lite undrandes över att hon återigen ger dig blandade signaler om ert förhållande. Denna gången kan hon ju inte skylla på att hon inte vet om hur du känner.
