Jag känner till vad du går igenom...för lite över ett år sedan råkade jag se ett nyinkommet sms på makens telefon (nya sms syns en stund på startsidan) och hann se något om "jag har köpt nytt glidmedel....". Gjorde ingen affär av det då men kollade sedan vid tillfälle upp smset lite mer och kollade upp numret. Personen visade sig vara en jag vet är homosexuell o då föll bitarna på plats. Först blev jag väldigt ledsen över att han varit otrogen, men kände sedan att det inte var så jobbigt när det var med en man utan till en början tyckte jag det kändes lite spännande att han hade andra sidor jag inte kände till. Så en kväll tog jag upp det med honom och sa att det var okej om han ville träffa män ibland om det var viktigt för honom, bara han skötte det snyggt och skyddade sig väldigt noga. Ska ju sägas att vi har två barn (2 och 4 år). Vi har prata mycket om det här i omgångar och det har fungerat bra...han har väldigt mycket sexlust och jag har inte fullt lika mycket, så det har varit en bra deal. Men nu börjar jag tycka det är lite jobbigt, för det har visat sig att han gillar att klä sig i kvinnokläder när han har sex med män och det är verkligen avtändande för mig. Tyckte som sagt det var lite spännande att han träffade män, för de kan ju ge sådant som inte jag kan ge...men det här med kvinnokläder känns inte så kul och jag tänker på när barnen blir större och börjar skolan osv och om det kommer fram vad pappa pysslar med, kan ju bli väldigt knasigt.
Har funderat mycket den senaste tiden och ska boka tid hos familjerådgivningen så snabbt som möjligt. Älskar min man, men nu känner jag att vi måste hitta en hållbar lösning på det här. Antingen att det blir öppet att han är bi-/transsexuell o att vi hittar nåt sätt att fortsätta tillsammans (eller om det blir så att han väljer att leva med en man istället...vilket jag frågat om han funderat på, men han säger att han älskar mig o vill leva med mig, men att han behöver mer sexuell tillfredsställelse) eller att han slutar med att träffa andra män och får klara sig på "egen hand" när sexbehovet blir för stort...är medveten om att det kan bli att vi går skilda vägar och det känns väldigt tungt, men jag måste tänka på mig själv och barnen också och inte bara hans behov för att må bra. Det är så himla svårt att veta vad man vill osv och med åren har jag lärt mig att det inte alltid är så lätt att tänka "svart eller vitt" utan att livet mer är en gråzon där varje individ får vara sitt eget facit på något vis, så det är väl det jag försöker göra; hitta mitt facit och vad jag ska göra. Som sagt så är det familjerådgivningen som gäller så snabbt som möjligt för att få hjälp.
Det blev ett långt svar, men hoppas det kanske gjorde någon nytta för dig...om inte annat kan det vara skönt att veta att det finns fler i liknande situation.
