Anonym (Man) skrev 2013-06-06 10:55:44 följande:
Dvs, jag försöker och fortsätter att vara kärleksfull, vilket hon varken uppskattar eller uppmärksammar. För att vara helt ärlig, det är enormt påfrestande, och jag har sedan länge hamnat i en märklig "beroendesituation". Lite hm... Stockholssyndrom s.a.s. Jag mår piss, kämpar för hennes väl och ve, men får skit. Vilket får mig att försöka ännu mer, ännu bättre. Jag själv finns inte med på kartan sedan länge!
Det låter som att du hamnat i en allvarlig återvändsgränd. Du behöver "slå näven i bordet" och säga åt din kvinna att du inte orkar och vill leva så här längre. Och sen måste ni börja prata allvar med varandra. Hon kan inte fortsätta vända dig ryggen. Om hon vill ha dig kvar, så måste hon ta sitt ansvar för RELATIONEN. En relation är ju ett samspel mellan två människor och båda har lika stor ansvar för den.
Kärlek är att finnas där för varandra i medgång och motgång. Och nu är det hög tid att ni tar tag i er relation. Den mår verkligen inte bra. Hon sviker dig gång på gång. Inte genom att vägra ha sex, utan genom att vägra prata med dig om hur ni har det tillsammans.
Människor är olika och har olika behov. Ni måste ju prata med varandra för att förstå vad den andra behöver för att känna sig uppskattad, bekräftad och älskad. Man måste våga se att de andre kanske föredrar andra sätt än man själv. Och så måste man mötas någonstans halvvägs så att båda får så många behov tillfredsställda som möjligt. På sätt som känns bra för båda.
Jag tänker också att det kanske är dags för dig att våga tänka tanken att hon inte vill rädda er relation. Och fundera på vad du då ska göra.