Anonym (Man) skrev 2013-07-02 10:57:16 följande:
Oresonlig? Jag försöker få lite perspektiv på saker,, och möts av ett kompakt "det är nog du själv som är problemet!"
Jag accepterar allt som hon själv gör och vill göra! Jag försöker stenhårt att vända på diskborsten,, ställa stolarna på exakt rätt sätt... MEN!! Jag misslyckas hela tiden, inte enligt mig själv, men enligt henne...
M.a.o. så har jag sällan någon möjlighet att göra helt rätt,, det är alltid något som är fel! För det MÅSTE vara fel!
Att jag försöker, ställer saker så bra som jag någonsin kan göra,, så är det något annat fel!
Om hon vill att diskborsten skall vara vänd svagt syd-sydväst.. så får hon mer än gärna ställa den så! Jag klagar inte, jag försöker även jag att ställa den "rätt",, men det blir inte alltid 100!
Vad är det för problem? Vilken nivå befinner vi oss på?
Det är extremt nära för henne att lägga ihop allt "kaos" som jag orsakar iom att jag inte gör rätt,, och därigenom så är det en direkt koppling till hennes lust. För mig är detta otroligt långsökt, för henne är det absolut en verklighet!
Även jag har åsikter om hur saker skall vara i vårt hem, men DET har ingen betydelse! Jag får snarare en utskällning! Vilket så klart även det leder till hennes minskade lust....
Visst är det ett generaliserande att prata om ALLA kvinnor,, men det finns en typisk "kvinnlighet" i beteendet och resonemanget. Vilket är föga märkligt, men det är svårt att förstå, och att hantera! På samma sätt är det förmodligen extremt typiskt manligt beteende att analysera situationen,, lägga saker i en struktur,, hitta lösningar,,
För mig är det tvärtom. Det är jag som stökar i köket och i hallen...Om jag ska äta något som är varmt tex lämnar jag allt för att njuta av det jag ska äta...hur stökigt det än är...Sedan kan jag plötslig få lust med något annat så att jag prioriterar ned städningen i köket. Det där fattar aldrig min man .Han blir irriterad på mig. Jag lämnar inte det stökigt...Det är bara det att för mig kan städningen skjutas upp.
Jag tror att det handlar om olikheter. Jag brukar numera ändå oftast städa på en gång för att han inte ska bli irriterad...men ibland inte. Jag tror egentligen det handlar om att det är bra om man är lagom lika varandra...Ibland kan olikheter vara utvecklande men ofta tror jag det skapar slitningar, som också märks i sexlivet...olikheterna alltså.
I mitt fall vill jag inte ha sex med min man för att jag inte har några känslor för honom, som man...Det är en utveckling som skett långsamt och det är inget han kan göra något åt. Fast vi bråkar sällan numera...vi är mest artiga...som främlingar...