Är det någon mer som varit med om ett sent missfall? Jag hittar bara gamla trådar och vill gärna komma i kontakt med andra som varit med om liknande, eller samma sak.
Jag vill så gärna bli gravid så fort som möjligt igen, är det någon som varit med om samma sak som har/väntar barn idag? Hur lång tid tog det för er att bli gravida igen?
vill ni läsa min historia http://utanivar.blogg.se/
Jag beklagar förlusten av Ivar! Jag födde mina tvillingar Klara och Gustav i vecka 21+0 den 5 januari 2011. Hela min resa går att läsa på www.ensortsmamma.blogg.se.
Jag har startat en fb-grupp för oss som förlorat våra prematura barn. För även om både Ivar, Klara och Gustav föddes på fel sida 22+0 så är de våra barn, inga missfall. Du hittar gruppen här: https://www.facebook.com/groups/491816250857600/
Varma kramar!
Beklagar verkligen det ni båda har gått igenom!! Vill läsa båda era bloggar. Jag var nyss inne på KGV:s blogg "en sorts mamma". Men jag kan inte läsa den just nu. Det är för tungt o känsligt. Jag har sparat den till ett senare tillfälle. Imorgon är bf-datum för min son. Han dog i v 18. Tack för att ni båda delar med er! Det ni skriver hjälper även mig att sätta ord på tankar, förstå dem och bara få sörja. Ha en underbar sommar!
Beklagar verkligen er förlust... Det är så jobbigt, men det går att gå vidare och börja om... Men, låt sorgen få ta sin tid. Man behöver arbeta sig igenom den. Jag har förlorat två barn sent. Den 1/3 2007 dog min pojke i magen i v 20+5. Den 2/3 2008 förlorade vi en pojke till i v 21+6. 13/9 2009 födde jag en underbar flicka i v 39+3. Hon är idag snart 4 år och skäms bort av sina föräldrar... Båda våra pojkar fick jag föda fram som en vanlig förlossning. Mkt jobbigt och traumatiskt att behöva gå igenom. Det är inga problem att försöka få barn snart efter, om det inte är andra komplikationer. Men, man får inte glömma att sorgearbetet måste få ha sin tid. Efter mitt första sena mf var jag sjukskriven i tre mån. Efter det andra i en. Jag grät mig igenom dessa dagar, sen reste jag mig och gick vidare. Idag är jag så lycklig att vi inte gav upp utan orkade fortsätta. Vi fick behålla en prinsessa. Vill du höra av dig och prata är du hjärtligt välkommen. Annars önskar jag er lycka till och håller alla tummar för er. Kram till er och alla andra som förlorat ett barn......
zoftness: Beklagar verkligen dina förluster! Välkommen till gruppen på fb om du vill! Kram! <3
Tack för era ord. den 5/6 fick vi ett plus på stickan igen, bara 7 veckor efter vi förlorat Ivar. Tyvärr resulterade det i ett tidigt missfall så nu får vi försöka resa oss igen och hoppas på att vi blir gravida snart igen. Plågsamma känslor man måste gå igenom bara för man längtar efter ett barn!
Även om det inte borde få hända att man förlorar sitt barn så känns det skönt att veta att man inte är den enda som behöver gå igenom det här. Det hjälper mig mycket att höra om andra som varit med om det här hemska men som ändå idag är lyckliga och har gått starka ur sorgen. <3
vi förlorade vår son i vecka 20.
Detta var den 1/6 -13 så ännu har inte alla tankar o så lagt sig.
Man har myckert tankar som snurrar i huvudet alltid.
Hade kanske varit bra att ha kontakt med någon som ocksåp förlorat en ängel.
Och såklart vill både ja o sambon skaffa ett syskon till vår ängel Emil.
Zarx, jag beklargar verkligen, jag vet precis vad du går igenom. Jag finns här och pratar gärna om det som hänt och om sorgen. Jag förstår att när allt fortfarande är så nytt så känns det helt overkligt och man undrar bara varför! (för mig har det ju inte gått jättelänge heller men jag har först nu börjat förstå på riktigt vad som hänt) Du kan skicka pm om du vill prata privat eller på facebook för där är jag mer aktiv än här (orkar inte all bebislycka på den här sidan) KRAM
melikey0u, usch jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag har själv försökt trösta mig med att jag i alla fall inte behövde gå hela graviditeten och sedan förlora honom. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för dig. All styrka till dig och din familj!! Jag ska sätta mig och läsa din historia, men jag vet redan nu att det kommer bli så jobbigt att jag inte kommer klara det just nu. Hoppas ni får en fin begravning där ni kan sörja Einar med familj och vänner. Sånt här ska inte ens behöva hända så jag vet inte hur jag ska avsluta det här, men återigen skickar jag all styrka till er! KRAM
Ledsen :( förlorade vår David i v 39+3 för två veckor sen .. Vet inte när man kommer kunna försöka igen. Måste läka både psykiskt och fysiskt först.
Jag förlorade min lilla bebis, som vi gav namnet Love. För två veckor sedan på RUL i v 19 fick vi veta att han var död. Enligt sjukhuset slutade han att växa v.16.. Men till veckan som kommer ska jag ringa och prata med läkaren, eftersom han var stor som bebisar ska vara i v. 19.. Varför han dog, får vi ju veta av obduktionen om 1-2 månader... Vi vill verkligen ha barn igen, men vi får se när jag fysiskt och psykiskt verkligen är redo för det!!
Vi förlorade vår lilla My i v. 19. Det är nu två veckor sedan och vi fick reda på att hennes hjärta slutat slå på RUL. Känner med er alla,och delar er sorg, men det känns ändå skönt att få läsa om andra som varit med om samma hemska öde. Jag tycker man känner sig så ensam i sin sorg och det är svårt för andra att förstå vad man går igenom...
Kramar Carro
Beklagar er sorg!
Förlorade min lilla dotter född i vecka 24. En vecka kämpade hon för sitt liv innan hon dog. Jag vet inte varför hon föddes för tidigt och är livrädd inför framtida graviditet. Vill så gärna ha svar på varför så det aldrig sker igen.
Vet ni varför ert barn föddes för tidigt/ dog i magen? Har ni genomgått någon utredning?
Styrkekramar!
Hej! Jag såg att inläggen är gamla ... Men finns Fb sidan kvar och vad heter den? Länkar funkar inte.
Vi har för 4 v sedan förlorat våran pojke i v 21+6
Jag kommer att förlora vårt barn. Vecka 19 konstaterade man att jag hade minskad mängd fostervatten. Och nu vecka 21 så är inget kvar. Men barnet lever och sparkar för fullt dock kommer den aldrig överleva utanför min kropp då lungorna inte är färdiga. Så mitt barn föds för att dö. Och jag lider .
Jag kommer att förlora vårt barn. Vecka 19 konstaterade man att jag hade minskad mängd fostervatten. Och nu vecka 21 så är inget kvar. Men barnet lever och sparkar för fullt dock kommer den aldrig överleva utanför min kropp då lungorna inte är färdiga. Så mitt barn föds för att dö. Och jag lider .
Beklagar alla!
Den 9 oktober jag förlorade min älskade son i v.20. Pga infektion i moderkakan och blodförgiftning som orsaka tidigt vattenavgång. Min förlossning var exakt 12h. Det var de hemskaste jag någonsin vart med om. Jag låg inne på sjukhuset i 5 dagar och alla dagar fick jag se han, hålla om han. För varje dag som gick blev allt tyngre.
Det har gått två månader och jag är tyvärr fortfarande inte gravid. Längtar så enormt att bli det igen, de är så tomt att inte vara det!
But I?m just keeping the faith!