Är rädd för att mitt barn är utanför, hur vet man?

Har en dotter som ska börja tvåan efter sommaren. När jag brukade lämna henne till skolan när hon gick i förskolan såg jag att hon ofta blev stående på skolgården och ingen lade märke. Gjorde ont i magen att se, jag pratade med rastvakterna och fröknarna och de sa att när jag gått ur sikte började hon leka med någon.

Har nästan hela tiden haft på känn att det är något som inte känns okej men när jag frågat skolpersonal om det är okej har jag fått till svars att det är så. Det är bara ett barn i hennes klass som brukar fråga om de ska leka praktiskt taget. Alltså som frågar tillbaks. Min dotter (eller så hjälper jag till) brukar fråga olika barn och de säger förvisso inte nej men frågar heller inte tillbaka. Vi bor precis bredvid skolan och min dotter brukar gå själv till skolan nu för det mesta. Idag var jag ändå med för jag skulle lämna lite saker till fröken - hon stod ensam på skolgården fortfarande när jag kom tillbaks ner. Gick fram och frågade om det inte fanns någon där hon ville leka med och hon sa nej hon tyckte det var kul stå ensam och när jag pushade det lite till blev hon upprörd och gick. Det är väl ingen som vill stå ensam på skolgården  

Jag vet inte alls vad jag ska göra för min dotter säger att allt är bra i skolan hela tiden. Även om hon ibland är ledsen/arg när hon kommer hem får jag inte ur henne ett ord. Jag såg kompisar hon har lekt med nyligen gå rätt förbi när hon stod där, tittade ju inte ens på henne. Måste börja följa med henne varje dag eller sätta så att hon är på frukost på fritids tror så att hon hinner hitta någon leka med innan. När jag pratade med fröken häromdan att Linn inte alltid verkat så glad (T.ex. sagt "världens sämsta skola" och såna saker - INGEN har informerat mig om detta, förbannelse då..) men att hon nu ändå verkar bättre och inte bara går och håller en fröken i hand (ingen har heller sagt detta till mig..).

Har någon tips eller råd för vad jag kan göra? Vore väldigt tacksam för råd.