Jag har konstigt nog inte samlat på mig någon vätska i benen denna graviditeten, visserligen är jag sängliggande så det kanske inte blir så farligt när man inte rör på sig..
Har Bf i mitten på september men kommer troligtvis att bli igångsatt senast v37. Läkaren pratar nämligen om igångsättning redan i v34+0 (vilket låter extremt tidigt för mig..)
Jag har "invalidiserande" foglossning, för smärtorna äter jag massor med medicin, bland annat morfin. Det är inte bra för barnet men enligt läkarna är det värre för barnet att jag har kraftiga smärtor. Jag har bara precis så mycket medicin att jag klarar att ligga ner och vid behov gå några få meter en till två gånger om dagen. Jag har kateter pga att jag inte klarar att gå till toaletten så många gånger per dag som krävs. Jag klarar att sitta upp (i rullstol eller på sängkanten) i ca 20 min.
Man vill alltså minska tiden som barnet utsätts för morfin och därför sätta igång så tidigt som det går.
Jag har varit sängliggande sen v22, använt kryckor och medicin mm från v 18, fick ont av foglossningen innan jag ens visste att jag var gravid. (Har legat ett par veckor på sjukhus, men kom hem för några dagar sedan och har nu hjälp av hemtjänst för att bl.a. Sköta personlig hygien)
Vet inte riktigt hur jag känner inför igångsättning v34.. Känns så tidigt, visst vill jag inte ha ont och har redan totalt tröttnat på att ligga här men vill ju inte att jag ska få det bättre på bekostnad för barnet.
Jag har lyckats sänka morfindosen till lägsta dos. Utan morfin kan jag inte ens ha täcke på mig i sängen (är för tungt och gör ont) med mer morfin klarar jag att med hjälp av gåbord komma till toaletten så jag kan kissa. Kan då även ligga ner utan smärta. Med denna dosen är jag nästan helt sängliggande och har ont när jag ligger ner (men är hanterbart) jag kan ta mig till toaletten för att göra nr2 men inte så ofta så jag kan kissa utan måste ha kateter.
Det tråkigaste är faktiskt att jag inte hunnit att glädja mig åt graviditeten eller ens tänka på de roliga sakerna med det.