Cornish rex som ensamkatt

Har ingen erfarenhet av just den rasen, men ALLA kattungar mår bäst av en artsfrände. Du kan aldrig ersätta en kattkompis hur mycket hemma du än är.

Okej, tack Nemo!

Jag har devon rex. För det första är två katter lättare att ha än bara en. Min första devon var ensam några dagar tills min andra var färdig att hämta. Jag höll på bli nipprig. Hon sov på mig, lekte på mig, inte en sekund var jag i fred.

Har sålt katter ensamma så länge köparen är införstådd i att de kan "tvingas" skaffa en till om katten inte trivs (eller de blir nippriga ;) ). 

Har haft en kastrerad cornish-kille. Han var ensamkatt hemma hos oss hela sitt liv men vi var två vuxna och två små barn och dessutom var han fri att gå ut när jan ville och rörde sig då fritt i området.
Haft flera katter i mitt liv men cornishrexen var något helt speciellt, ljuvligare och roligare katt finns nog inte att finna. Mjuk i sättet med våra småtjejer, busig, pigg, intelligent och ständigt aktiv. Alltid med på det som hände här hemma. Finns knappt ett foto tagen hemma som han inte är med på enbart för att han alltid ville vara med. Han var till och med med mig i duschen på morgonen och jagade vattendroppar på duschväggen. Cornish rex är fantastiska katter men de vill att det händer saker mest hela tiden för att de ska vara lyckliga. Ensamkatt med en matte i lägenhet kanske inte är optimalt. En understimulerad rex blir snabbt loj och olycklig.

Luna och Vedens, tack för era svar! Jag har verkligen förälskat mig i rasen och visst känns det tråkigt att höra att den kanske inte  passar in i mitt liv som det är nu, men förhoppningsvis finns det möjlighet att skaffa två i framtiden.

Som sagt, jag längtar efter lite sällskap här hemma men jag vill inte ha det där dåliga samvetet över att inte helt räcka till för katten. Jag har även kikat lite på rasen selkirk rex, vilken verkar något mindre uppmärksamhetskrävande även om den har långt mer päls som kräver regelbunden vård. Givetvis behöver också den rasen stimulans och kärlek som alla andra sällskapsdjur, något som jag gärna ställer upp med.

Vad är era tips på en bra förstakatt? Pälsvård och så vidare är inget bekymmer för mig då jag snarare än "extra jobb" ser det som ett tillfälle att umgås med katten och socialisera med den. Jag tar tacksamt emot alla förslag! Jag står ju inför dilemmat att jag vill ha en social katt, som gillar att vara med och bli hanterad/klappad men samtidigt inte mår dåligt om man inte är hos den 24/7. Missförstå mig inte, jag kommer inte på något sätt att negligera katten, men för mig liksom de flesta människor är det för mig omöjligt att alltid vara hemma.

Tror absolut inte att katter måste ha en artsfrände. Jag har en katt sedan tre år tillbaks som är ensamkatt. Han är helt underbar, som en liten hund. Kan ge honom kommandon som "nej!" eller "gå ner" eller "gå ut härifrån" och knäppa med fingarna ifall jag känner att han är för påträngande. Enligt mig själv skulle jag väl säga att min katt är väldigt unik (fast det tycker nog alla om sina älsklingar). Men jag tror inte han hade varit lika Tofast och lugn om han haft en kattkompis. Har i alla fall aldrig haft problem som beror på att han är ensamkatt. :)

Det är inte för intet katthemmen inte säljer kattungar som ensamkatter, förstå så många fler de skulle få sålda om de inte hade den regeln. Jag tycker det är oerhört egoistiskt att bara köpa en katt, då tänker man bara på sig själv och inte katten. 
Ts, köp annars en vuxen katt som är van att vara ensamkatt. Men tänk på att det är 15-20 år som du ska ta hand om katten, hur ser ditt liv ut om ett år, två år? Plugga på annan ort, flytta, bilda familj....