Osäker mamma
Min bebis är 8 veckor och har sen födseln sovit hela natten (vaknar några ggr och ammar). En gång var han vaken till 4 för att jag blev bjuden på kaffe på kvällen. Iaf så sover han (vi) nu ca från kl 12-2 på natten till 11 på dagen. Han sover med mig i sängen för att jag ska få så mycket sömn som möjligt annars orkar jag inte på dagen.Orkar knapp ändå. På dagen dock är han grinig och har svårt att komma till ro. Sover endast om man bär runt han, är ute i vagn eller ammar. Försöker lägga ner men då vaknar han direkt eller efter ett litet tag. Vad ska jag göra`? Hinner inte med mkt på dagarna...
Han har mkt gaser på dagarna och vaknar mkt av knip och gråter. Jag äter ej mjölkprodukter, mjöl, ägg, soja, kaffe osv så det är inte orsaken. Har även provat mjölkfri ersättning de få ggr jag ger det men ingen skillnad. Testat minform. Han är nöjd när han fått prutta, dock inte om han är övertrött pga av knipen... Beror det på att hans tarmar är omogna eller vad?
Känner mig allmänt väldigt osäker och obekväm som mamma. Mådde dåligt psykiskt innan graviditeten, värre under hela graviditeten, och det har blivit värre sen jag fick min son även fast jag älskar honom. Min son är det första spädbarn jag nånsin träffat för jag är yngst i hela min släkt, har några kusinbarn som bor långt ifrån. Jag oroar mig så mkt att jag gör fel även om bvc säger att det märks att han mår bra, går upp jättebra i vikt osv.
Tex rutiner är viktigt för barn, jag vet inte hur eller vilka rutiner jag ska införa. Har läst runt lite och vissa har scheman de följer till punkt och pricka och det ger mig dåligt samvete. Har lite svårt för rutiner själv, Dock har jag börjat äta regelbundet m.m. Mitt humör och känslor går upp och ner och det påverkar även vad jag gör på dagarna, ibland vill jag helst ligga i sängen hela dagen, vissa dagar är jag ute mkt, lagar mat och är glad. Kan tillägga att jag fick diagnosen borderline under graviditeten och har inte fått rätt terapi än pga av just graviditeten och nu att jag ä nybliven mamma... men det är ju nu jag behöver hjälp!
Barn behöver ju fasta rutiner alltså att varje dag är ungefär likadan!? Så jag måste ändra på mig, blir så stressad. Har ångest för jag känner mig som en dålig förälder, vill inte göra fel med han. Har tankar på att han borde fått nån annan mamma och att jag inte klarar av ansvaret för att jag mår så dåligt själv. (har regelbunden kontakt på psykiatrin). Bär på sån ångest och dåligt samvete hela tiden, förtjänar inte ett så vackert barn. :(