Hur kan man INTE vara feminist!??

Jag tycker att det är jättesvårt.

Jag fattar ju att jag är feminist. Men jag vill/vågar/kan inte titulera mig så.

* Jag blir arg på att vården utgår från män, att forskningen fokuserar på män, att mäns sjukdomar prioriteras. På mitt universitet fanns det på en vårdutbildning fram tills för bara ett par år sen en kursbok som sa att människan har cirka 5-6 litet blod, förutom kvinnor och barn som har mindre. Klockrent exempel på att mannen är norm.

* Mannen är ju alltid norm. Sjukdomar och kvinnosjukdomar. Chefer och kvinnliga chefer. Allmän rösträtt och kvinnlig rösträtt. Rockband och tjejband. Tre kronor och damkronorna...

* Jag blir arg på att kvinnors utseende alltid ska vara deras viktigaste egenskap, hur kompetenta de än är. I ESC kallade Saade Petra Mede för milf när hon lett ESC ensam helt fantastiskt väl. iIte kan jag tänkande mig att en man som gjort en jättepreststion skulle reduceras till sitt utseende istället för att få kommentera prestationen. Ta... ex Fredrik Pettersson som satte avgörande straffen i hockeykvartsfinalen skulle intervjuas direkt efteråt med en kommentar om hur sexig han var när han spelade.

* jag blir förbannad på råd till kvinnor och flickor om hur de ska undvika att bli våldtagna genom att begränsa sitt livsutrymme. Som om problemet är korta kjolar snarare än våldtäktsmän.

* jag blir irriterad när vänner och släktingar förutsätter att mina barn ska bli heterosexuella och redan nu försöker leda in dem i könsroller med kommentarer, leksaker och liknande. Det kommer de väl då lära ändå av skola, media osv.

* jag blir upprörd när jag hade föräldragruppsträff på BVC när barnen var ca 3 mån och både jag och maken var med och BVC-sköterskan sa att jag ju "redan har börjat jobba och huuuur är det?" så att jag plötsligt kände mig som en felplacerad alien som gjorde nåt fel. Jag tvivlar på att pappor bemöts så.

Och så vidare.
Jag ser massa problem och fel.
Jag tror inte att det handlar om enskilda individer, utan om strukturer.
Jag vill att det ska vara annorlunda.
Jag försöker i det lilla ändra på det.

Men jag kallar mig inte feminist.
Jag orkar inte, vågar inte, vet inte tillräckligt, känns det som.

Men jag är väl det, även om jag inte definierat mig så.
Eller?

Är jag feminist?

Att en feminist inte skulle vara för jämlikhet låter bakvänt i mina öron.

Jämlikhet handlar väl om att alla ska få samma förutsättningar oavsett religion, hudfärg, ålder, kön osv.
Kön är en aspekt där kvinnor generellt är underordnade och att arbeta med just den aspekten kallas feminism.
De andra aspekterna ryms även de i begreppet jämlikhet.

Så den som är för jämlikhet är väl i princip garanterat feminist, eftersom det är en av pusselbitarna i jämlikhet.

Och de flesta feminister är väl positiva till jämlikhet även inom de andra aspekterna, även om ingen kan göra allt. Vissa arbetar i första hand med pusselbiten antirasism, vissa med feminism, ytterligare andra med åldersdiskriminering osv.

Jag fattar inte hur nån kan säga "jag är inte feminist, jag är för jämställdhet" för det går inte ihop för mig.