Hur kan man INTE vara feminist!??

Men VARFÖR ordet "feminism" om vi avser både män och kvinnor i denna kamp för jämlikhet?

Det är ju snarare män som är offer idag i Sverige. De sociala konstruktionerna som gäller idag är som i Lilla Fridolf, på sant "yes dear"-manér. Att kvinnor bestämmer i relationer idag anses så självklart att unga kvinnor faller helt naturligt in i rollen och männen de dominerar ser inget fel med det. Denna konstellation av äktenskapet/relationen mellan man och kvinna lyfts fram i västerländsk underhållningskultur som självklar, i allt från Simpsons till komedifilmer och svenskproducerade serier som Solsidan. Män framställs som barnsliga, lite dumma, emanciperade och kvinnor som rationella och kloka och ansvarstagande. Att det blivit ett litet skämt att kalla sin flickvän/fru för "regeringen" är ett exempel. Män frågar om lov, och kvinnor bestämmer.

Nej, Sverige är inte jämställt och det är män som är förtryckta. 

Tjaaa, tar man rollen som förälder över sin respektive så är det inte ett dugg förvånande att man även får axla den rollen med allt vad det innebär.

Att döma av diskussioner här på FL är det i hög grad kvinnor som som står för kvinnoförtrycket. Det brukar främst vara kvinnor som fördömer kvinnor som inte lever som en "riktig kvinna" bör göra enligt deras uppfattning. Jag tänker då bland annat på trådar där det skrivs "du borde inte ha skaffat barn om du inte vill vara hemma med dem i X antal år".

Jag är feminist OCH jag vill jobba mot den diskriminering som män utsätts för, t ex. att män ses som odjur och att många män inte får träffa sina barn. Arbetet för män ingår inte i feminismen, men går hand i hand med den. Anledningen till att jag kallar mig feminist och inte jämställdist är att jag anser att förtrycket mot kvinnor sker på en annan nivå än förtrycket mot män. Det finns en maktstruktur (förhoppningsvis utdöende) som gynnar män som grupp, men som förtrycker män som individer. Exempelvis är Fredrik Reinfeldt en man med mycket makt, men rådande könsnormer kanske skulle göra att han inte vågar söka hjälp om han skulle börja må dåligt psykiskt över den press hans position medför.