Min man tappar tålamodet och slår våran tös :(

Det här med misshandel sker just så att det trappas upp, så är det alltid. De här männen som slår är ju inga monster ifrån början, då skulle ingen bli kär i dem, utan de är trevliga och kärleksfulla och misshandeln börjar succesivt. De skyller ifrån sig, de skyller på andra och på sin situation och på att de inte slår så hårt (vilket delvis handlar om att de vill undvika att lämna märken på fru och/eller barn, så dessa märken inte avslöjar dem).

Vad som är oroväckande är att du "förstår honom", du är vad jag vill kalla för "medberoende". Du tycker också att studierna och jobbet gjort allt värre, men tillägger att "han slår inte så hårt". Men jag ska berätta att vi är många som jobbat och studerat utan att bli monster mot våra barn! Det är ingen ursäkt! Och när man blir slagen är det inte slagen som är värst. Din man har glömt det, men det har inte jag. Det som är värst är inte den fysiska smärtan, utan det fullständigt vidriga faktumet att ens egen förälder vill göra en illa, det är det som gör ont! Som barn kan man inte förstå hur en förälder t ex kan slå till en om man tappar mjölkglaset- det var ju en olycka! Men det som gör ondast är att ens egen förälder då inte hjälper en med glaset eller inte snällt ber en borsta tänderna eller gör en rolig lek av situationen, utan istället vill skada en. I det ögonblicket är ens egen förärälder en fiende. Man känner sig totalt förvirrad och värdelös och hjälplös. Man kan både hata och bli rädd för sin egen förälder. Men framför allt lär man sig att man aldrig kan lita på sin förälder. Man lär sig att ljuga, att gömma och att hålla sig undan. Ärd et ett sådant barn du vill ha TS?

Jag blev inte heller slagen hårt. Jag blev inte heller slagen särskilt "ofta" och mestadels var det nyp, knuffar och daskar, men jag minns vissa tillfällen mycket väl och de gjorde mig absolut till en "mental krympling", dvs rädd, vaksam, misstrogen: mot min egen förälder och idag mot många andra människor ofta. Vem kan man lita på liksom, när man inte ens kan lita på att ens egen förälder inte ska slå, putta och knuffa en?

Jag kan själv bli så jävla arg idag på mina barn. Och eftersom jag själv blivit slagen har jag alltid vetat att jag ligger i riskzonen att själv slå och det får inte hända. Det jag gjort är att utarbeta strategier. När mina barn varit överjävliga och jag ibland fått sådan lust att bara ta tag i dem och skaka "vett i dem " (vilket jag i mitt sunda förnuft vet inte går) har jag t ex bara lämnat rummet och gått och slagit hårt i t ex en kudde eller bara vrålat rakt ut i ett annat rum och sparkat i väggen, så har faktiskt den monstruösa känslan försvunnit ganska fort...

Jag lärde mina strategier genom att läsa på nätet, men man kan säkert också få vettiga tips av t ex en BVC-psykolog. Ofta funkar det inte att bara säga att "Jag ska sluta vara dum mot mina barn" utan man måste ha andra alternativ klara för sig. Vad ska man göra istället? Var inte rädda för att ta hjälp utifrån, det är ett tecken på bra föräldraskap!

Är du från vettet? MAN LÅTER INTE SIN PARTNER SLÅ BARNET, SPELAR FAN INGEN ROLL HUR LITE ELLER MYCKET DET HANDLAR OM. Som barnet mor har du en skyldighet att skydda barnet från ALLT som är farligt, skadligt osv. Detta även om det är barnets förälder!!!

Man får leva hur man vill så länge man inte skadar någon annan, absolut inte barn!!

Läs på lite, det ÄR misshandel!!
 Det är olagligt, sen får ni gapa så mycket ni vill om "kultur" och att man ska få leva som man vill!!

Jag blir äcklad över alla som sitter och försvarar barnmisshandel och aga, fy faen!!
 

Bara fega kräk slår dem som inte kan förvara sig. Att han inte kan behärska sig? Hur många gånger har jam slagit någon som är större än han själv eller sin chef t ex?

Ååh. Känner igen mig nå fruktansvärt! Har en son som är 4 snart 5 som pappan gärna kallar för saker (missfoster, idiot m.m.) och tar hårt i armarna och nästan "kastar" in sonen i sitt rum när han gjort något dumt. 
Han kan vara sååååå elak! Och jag VILL lämna han men vet inte hur jag ska göra?! Hur fasen ska de funka ekonomiskt? Jag är den som jobbar visserligen men sonen har ingen dagisplats liksom.

Vet inte vad jag ville... Känner med dig iaf TS! 
 

Du blir säkert äcklad på många saker, kanske för jag omskär mina söner när de är bebisar, gör hål i öronen på döttrar när de är små, har inte lördagsgodis regel utan ger när jag känner för det? Tror du jag bryr mig?? Nix!! Kanske folk borde ha annan fritid än sitta uppkopplade på familjeliv dygnet runt och bara leta fel hos andra familjer. Jag gör det bästa för mina barn och struntar vad du gör med dina. Jag tycket mitt sätt är det bästa för mig och min familj som du tycket ditt är bäst för dina. Som sagt halva världens Befolkning har inte fel och bara du rätt.

Men herregud. Mannen slår ju inte ungen med knytnävarna direkt. Ja, jag tycker det är en hysterisk ton här. De allra flesta i den här tråden är riktiga hycklare, för i USA, England och andra länder ni gillar är det är helt lagligt med aga. Och ni sitter och dreglar efter de där tv-kändisarna, artisterna, miljardärerna som också smäller sina barn på rumpan. Ska man bojkotta något får man väl göra det ordentligt? Sluta kolla på tv-program från USA och England, sluta lyssna på de artisternas musik, gå inte på bio mer.

Ett random utdrag från en nyhetsartikel jag hittade bara sådär, från i år, 2013:

"Helsingborgs tingsrätts milda dom förra året fick stor uppmärksamhet. Föräldrarna stod åtalade för att i två års tid ha misshandlat och hotat sina två barn, bland annat genom att slå dem med ett skärp, med en pinne och med öppen hand på rumpan.

Rättens ende jurist, rådmannen Susanna Pålsson Helander, ville fälla mamman och pappan för grov fridskränkning men blev nerröstad av de tre nämndemännen som ansåg att föräldrarna hade rätt att slå barnen – en treårig flicka och en femårig pojke – i rumpan för att tillrättavisa dem.

Mannen dömdes endast för fem slag med pinnen medan kvinnan friades helt. Straffet blev 50 dagsböter.

Två av nämndemännen uttryckte sin glädje över den friande domen. Den ena nämndemannen menade att det var skillnad mellan att daska och slå medan den andre inte ansåg att det var frågan om barnaga ("aga och aga, det måste ju bli märken"). Att emellanåt visa pinnen och ett skärp för barnen var enligt nämndemännen inte något hot utan "motiverat ur barnuppfostringssynpunkt"."

 

Finns mängder av liknande artiklar och nä, har som sagt faktiskt aldrig hört om något fall alls i SVerige där en förälder dömts till fängelse för att ha smällt till sina barn på rumpan, inte ens detta verkade göra det fastän hovrätten fastställde att det ändå rörde sig om "mild misshandel, fast där slagen under omständigheterna varit förståeliga men inte rättfärdigat".