Min man tappar tålamodet och slår våran tös :(

Det är detta jag menar precis. Slag på rumpan är inte misshandel

Ja här låter det som vanligt: Lämna honom, släng ut honom, polisanmäl honom!

Jag föreslår att du bokar in ett samtal för er båda hos familjeterapeut. Vill han inte gå med på det så ska du nog överväga att lämna honom. Men där uppkommer ett nytt dilemma. Det vill till mycket innan en pappa nekas umgänge med sitt barn, och jag betvivlar (av egna erfarenheter) att de smällar han gett din dotter skulle räcka.
Och hur ska du våga låta honom vara ensam med dottern och umgås med henne utan att kunna ha uppsikt?

Jag tycker i alla fall att han behöver få tala med någon som kan sånt här. Att du ts säger till tycks inte ha nån verkan. Och jag anar att du i grunden inte vill lämna honom. Så ge honom en chans, men bara EN. Okej, nu kommer jag att få mothugg och det kommer att skrivas att han redan fått sina chanser. Jag kan ta det, men jag vill i alla fall vara realistisk och föreslå nåt konstruktivt. Jag tror nämligen inte att flickan skulle bli särskilt lycklig av att familjen splittras, för han slår henne väl inte precis jämt?  Och som sagt, han kommer att få umgängesrätt....    

Jag uppmuntrar sällan till skilsmässa. Men i ditt fall så säger jag bara SPRING DÄRIFRÅN! 
Du har ansvar att skydda ditt barn. Och som någon tidigare skrev så kommer du få precis lika mycket skuld som din man när förskolan/skola anmäler till soc.

Jag råder dig att ta kontakt med soc där du är. För när du skiljer dig så kommer det antagligen bli en trist vårdnadstvist. Och då måste du ha vatten på kvarnen för att se till att din dotter inte får ensamtid med din man!
Om du redan startat en dialog med familjerätten på soc har du vunnit mycket. Du kan rådfråga socialsekreteraren och redan nu göra henne/honom känd på vad som försigår med sin man.

Passa på nu att ta kort på hennes blåmärken och spela in/filma honom när han gör något sådant!
 
Men lämna så fort du kan!  

Också för att bevara din och din dotters relation när hon blir vuxen. För vad ska hon tänka om dig som mamma när du låter henne vara i en miljö som misshandlar henne? 

Jag har förståelse att det är svårt för dig att lämna och att det är svårt att förstå vad som sker.

Rädslan att inte kunna skydda barnet om det döms till umgänge är hemskt. Jag skulle ha svårt att lämna en man som slår mina barn för jag skulle inte vilja låta honom ha okontrollerat umgänge. Jag skulle gå och prata med soc och förklara läget och be om hjälp att komma bort och så mannen fick behandling  

Du kan alltid ringa socialJOUREN (man ringer 112 och ber att bli vidarekopplad dit) och prata, de ger väldigt bra råd.

Sirisdotter: men detta är också ett land där barnaga är olagligt och mamman kan söka enskilt boende via jour, för att sedan kämpa för ensamvårdnad. Familjen/dottern har det bättre UTAN pappan. Varför är hon så "trotsig", tror du?

Och Anonym (sansad): det är ett SÅ okunnigt uttalande, att dottern hellre vill ha föräldrarna ihop. Fråga majoriteten av barn som växt upp under våld och de säger med säkerhet att de hellre ser familjen splittrad, med en trygg uppväxt än tillsammans, med en otrygg vardag.

:O 

Nej men nu var det ju inte modern som slogs..  

Ååh. Känner igen mig nå fruktansvärt! Har en son som är 4 snart 5 som pappan gärna kallar för saker (missfoster, idiot m.m.) och tar hårt i armarna och nästan "kastar" in sonen i sitt rum när han gjort något dumt. 
Han kan vara sååååå elak! Och jag VILL lämna han men vet inte hur jag ska göra?! Hur fasen ska de funka ekonomiskt? Jag är den som jobbar visserligen men sonen har ingen dagisplats liksom.

Vet inte vad jag ville... Känner med dig iaf TS! 
 

Sirisdotter: så du tror att om man får boende via jour, så går man från det till att den misshandlande föräldern får umgängesrätt? Jag säger inte att det blir utan kamp för mamman, men det är den viktigaste kamp hon någonsin tar. Man tar inte lätt på barnmisshandel i Sverige... Läs på lite.

www.socfamratt.se/vardnad/umgaenge/827-saersk...

Jag vet ett flertal män som absolut inte får se sina barn då de misshandlat sina barn och deras mamma.....

Det går att distansiera sig. Det är fullt möjligt. Hela baletten med moment 22:or är bara rent och skärt skitsnack. Vad som dock krävs är att man är vass som fan rent retoriskt och ser till så att ärendet bevakas. Exempelvis av hängiven advokat eller media. 

Jag tror på att man gör allt för sina barn. Skulle jag se en hand läggas på min son, hade jag förbannat mig så mycket över situationen att det inte finns.

Detta är en liknelse jag faktiskt har gett vid en sådan situation;
- Vi säger att du råkar ut för Våld i hemmet som vuxen, antingen av din sambo, din far, din brorsa/syster eller vem som helst. Att denne personen inte bara skadar dig, men får dig att sova svårt, sänker din självkänsla och får dig att krypa ihop i gråt nästan varje kväll.

Tänk om rättssystemet sa till dig att; Nej, du får inte flytta från honom/henne, du ska fortsätta bo hos honom hela tiden/ delvis/ ibland. Hur i helvete skulle det se ut? Du har trotsallt nävarna att slå med, vapen att ta till, munnen att öppna. Men ett barn som inte har NÅGOT annat skydd än lagen och familjen, vilka vapen ska den ta till? Vilka nävar ska denne slå med? Vilka ord, när ni ändå inte tänker lyssna?

Det finns alltid någon, svag nog att lyssna och mäktig nog att förändra. Det är ALDRIG omöjligt. 
- Förövrigt fick tjejen jag slogs tillsammans med ensamvårdnad, och detta handlade om enstaka händelser med "lättare misshandel" mot barn. 

Vad du ska göra TS är att stå upp för ditt barn och skydda det. Du kan välja att en gång för alla säga till din man "slår du henne en gång till så lämnar jag dig och polisanmäler jag dig!". Du kan välja att ta med barnet och lämna nu.

Men om du lämnar honom nu utan att anmäla så finns det ingen anmälan mot honom = han kommer få ha barnen själv varannan vecka (eller något annat) och du har ingen möjlighet att skydda henne.