Min man tappar tålamodet och slår våran tös :(

Kan bara säga stackars dig.

Jag har varit där du är. Jag blev förtvivlad och vände mig själv till soc för jag litade på att i Sverige fungerar samhället och den som är ärlig och inte gjort något fel får hjälp.

Jag hade fel.  

Soc öppnade en utredning angående vår familj och jag blev exakt lika ifrågasatt som min man, eftersom vi levde ihop. Jag var ärlig och försökte samtidigt visa att jag var villig att stötta min man om han fick och tog emot hjälp, så jag ville gärna visa att jag var välvilligt inställd mot honom och att vi skulle klara detta tillsammans. 

Min man däremot var inte lika välvillig utan såg mig som en motpart och svartmålade mig inför soc, vilket de svalde till 100%. Han påstod att anledningen till att han slagit vårt barn var att han lämnats ensam så ofta med barnet att han blivit utmattad, dvs att jag krävde för mycket av honom och att han gjort så gott han kunnat. Sanningen var att han var borta 11 timmar om dagen i veckorna och jag ville gärna ha avlastning på helgerna eftersom jag var hemma med barnet hela veckorna. Han tyckte det var jobbigt att vara med barnet när han var ledig.

Han blev aggressiv mot mig också (det hade han inte vairt tidigare) iom utredningen, och trots att jag bad soc att hjälpa mig att få honom att flytta ifrån oss (vi hade ingen möjlighet att flytta, jag och barnet, fanns inga bostäder), tyckte de endast att det var mitt ansvar att ordna, han slog ju inte mig. Men jag fick inte lämna barnet ensamt med honom - vilket han fann mycket provocerande och vilket skapade konflikter mellan oss. 

Utredningen visade att ingen åtgärd behövdes, då han hade lovat att sluta slå barnet. Han erbjöds frivillig samtalsterapi som han struntade fullständigt i, honom var det ju inget fel på, det var ju jag som var den felande parten....Så även om mannen erkände inför soc att han slagit barnet några gånger, hände INGENTING. Det betyder i mina ögon att det är OK att slå sina barn i alla fall några gånger utan att det blir någon som helst påföljd i Sverige idag. 

Soc gjorde allt 10 gånger värre, hade jag vetat vad jag vet idag hade jag ALDRIG ringt soc utan försökt att flytta på annat sätt för att komma bort från situationen. Mitt stora dilemma var ju samma som ditt att om vi delar på oss måste jag ju lämna ifrån mig barnet till honom trots att han slår det. Och som soc påpekade "lämnar du barnet till honom är det du som är oansvarig och kan bli av med vårdnaden, du måste ju skydda ditt barn" - så moment 22, kan man lugnt säga.

Nej, jag skulle INTE kontakta soc. Dammsug ditt sociala kontaktnät istället och försök hitta en annan väg. Av soc får du ingen hjälp. 

Men ni som läser här fattar verkligen inte.

DET FINNS INGEN HJÄLP om inte pappan tillfogat så stora skador på barnet att sjukhusvistelse krävs, alltså hjärnskador, benbrott, stora sår osv. Att slå sitt barn lite då och då med en tröja, på armen, putta till det, dra i håret osv är HELT OK. INGENTING händer. 

Rådet att anmäla, ta barnet och lämna mannen leder till följande saker: 
-anmälan leder till utredning, som läggs ner då inga fotografiska bevis finns
-pappan blir förnärmad och ofta mer aggressiv mot mamman, som anmält
-pappan får rätt att ha barnet halva tiden, ENSAM

Förstår ni inte? Det är inget bra råd, det finns ingen hjälp! MÅNGA kvinnor har det som TS idag, i en rävsax. Vad hon än gör, kan hon inte skydda barnet, OM INTE pappan gör synliga, rejäla skador på barnet. Så fungerar lagen i Sverige idag. 

När detta hände mig och mitt barn fick jag kontakt med andra mammor som upplevde/upplevt samma sak, det är ett känt problem och inte alls konstigt att TS ställer frågan här.

Lagen står nästan alltid på pappans sida....