Anonym (:() skrev 2013-05-10 19:07:19 följande:
Många som skrivit. Har inte kunnat komma online förens nu. Jag vet att det är hemskt/ låter väldigt konstigt. Detta har inte hänt över en natt eller började så fort dottern föddes, det har trappats upp suksesivt. Från att bara ha blivit irriterad/ små arg ( som vi alla föräldrar blir) till att han små puttit henne. Från nu när han började jobba heltid samtidigt som han studerar, han är aldrig ledig en dag eller helg i veckan. Han sa idag att han gråter när han tänker på det han gör, att han inte vill men bara tappar kontrollen och blir arg. Han vet att det är fel och ska sluta sa han. Jag varnade honom och sa att jag går härifrån med dottern om han försöker igen. Jag tänker inte tolerera det han gör, jag är emot sånt och vill att min dotter ska må bra. Jag vet att det låter väldigt hemskt det jag skrev. Men i verkligheten är det inte så illa som det låter, han står inte och smäller till henne flera gånger eller slår hårt som ni kanske tror. Men det spelar ingen roll ändå, det är fel. I hand kultur anses det att uppfostra barnen till bra människor. Så som det var i Sverige förr. Han har det inptänat i hjärnan och han har själv blivit"uppfostrad" så, och dem ser det inte som något hemskt. Men han gör det nu då jag har förklarat vad som kan hända och hur en människa kan må efter något sådant.
Det spelar ingen roll.
En dag kan han gå för långt och då står du där och fattar inte vad som hände.
Läs det jag skrev tidigare, har skrivit ett par.
En dag kan det vara du, tänk på det.
Han behöver hjälp och det NU, inte i morgon eller nästa vecka.
Hoppas du tar tag i det här direkt även om du tror att det går över eller vad man nu kan kalla det.
Ni behöver hjälp båda två.
Min man har varit elak mot mina barn några gånger, inte fysiskt, men han har sagt saker som inte varit lämpliga.
Detta har jag tagit med honom när barnen inte hört och det har upphört.
Du måste vara tuff och tala om för honom att det inte är ok att slå eller putta.
En dag får du också samma behandling och jag gissar att du står där och försvarar honom med att han mår lite dåligt just nu, ekonomin är åt skogen, eller något annat.
Jag hoppas innerligt att han lyssnar på dig, gör något åt sitt beteende och att du vågar säga ifrån att detta inte är acceptabelt!
Jag tror inte du går din väg, dumt nog.
