FaN skrev 2013-06-26 10:25:18 följande:
Jag har ett problem. Även om jag är 11+5 och har varit på hälsosamtal och träffat BM och har diverse symtom kan jag inte få in i mitt huvud att det här verkligen händer. BM rekommenderade mig att inte surfa och googla för mycket men det är svårt att låta bli. Jag känner inte att hela det här med graviditet är på riktigt. När vi berättade för min far så kändes det som att jag satt och ljög för honom. Jättejobbigt är det. Att man sedan läser om alla de stackare vars foster har dött under de tidiga veckorna utan att de märkt något gör inte saken bättre. Jag egentligen inget har några belägg för min rädsla (eller mina känslor för jag känner mig nog egentligen inte rädd) så jag kan förstå varför man blir rekommenderad att inte googla för mycket.
Jag försökte prata med min sambo om detta men han blev "arg" på mig för att jag tänker så här. Han är säker på att allt är bra och skämtar till och med om tvillingar (För att ett barn inte är skrämmande nog... Han kommer från en släkt med många tvillingpar, även syskon som tvillingar). Han har i alla fall lovat mig att inte berätta för någon förrän han överbevisat mig och fått mig att tro på det hela...
Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av att magen är tom... eller att det inte alls står rätt till...
Jag har inte tagit upp min rädsla med BM ännu. Vi har bara pratat med henne två gånger, på hälsosamtalet och en gång per telefon. Per telefon lyckades jag tigga till mig ett KUB även om jag inte riktigt hade åldern inne. Så nu väntar jag bara på att tiden ska gå. Känns i alla fall bättre att få veta att något är fel nu än att vänta till RUL. Men det känns som en evighet, 14 dagar kvar...
Någon som har tips på vad jag ska göra för att få in detta i huvudet? Jag vill inte riktigt ringa BM och "gnälla". Om jag ahr rätt finns det inte så mycket att göra i alla fall ju...
Jag kände precis som dig i början, men så fort jag fick se det lilla livet på ultraljudet som vi gjorde i samband med Kub-testet så blev det med ens solklart. Sen finns det ju alltid något att oroa sig för, jag är också en typisk googlare...men jag försöker att slappna av och bara njuta av det, hoppas du kan göra det också! :)