Första barnet - BF januari 2014

Hej.
Grattis allihopa till era +!
Jag hoppar in här med. Plussade 26/4 och har BF runt den 30-31 december (men det gör ju inget om det blir en januaribäbis :)) Jag är nu i 6+1 och det känns fortfarande lite overkligt. Precis som FruGul skrev så har jag också nångång fått tankar om att det kanske inte finns någon där inne, men i nästa stund känns det så tydligt... inte minst på alla symptom.

Jag och min sambo var på hälsosamtal igår. Det kändes spännande och det var skönt att få ställa lite dumma frågor om det är normalt att ha molvärk m.m. Inskrivningssamtal blir inte för ens jag är i v. 13 (17 juni), känns som en hel evighet. Sätter upp små mål på vägen... Jag funderar även på att göra ett VUL, vill så gärna se ett tickande hjärta! 

Har ni berättat för någon/några än? 

Grattis alla nya som plussat!

Vi har berättat för våra föräldrar och jag har även berättat för min lillebror och en nära vän. Jag kände att jag gärna har stöd runtom mig om det inte skulle gå bra (dessutom ska vi på kryssning imorgon och det hade varit genomskinligt om jag inte drack nånting under hela kryssningen).

Min vän kom till mig direkt med två böcker som hon läste när hon var gravid. Jag tycker att det känns väldigt skönt att ha nån nära som man kan fråga, och prata om det med.

Sen är det såklart lite mysigt att ha det som en hemlighet i början med, vi berättade inte det direkt utan väntade en vecka, men jag hade nog aldrig kunnat hålla mig till v. 12 (även om det var det jag ville göra först, min sambo ville typ berätta för hela världen direkt :))

Jag känner mig väldigt illamående på eftermiddagen och kvällen. Nån mer???
I början hjälper det att äta lite men nu hjälper inget. Nu ikväll har jag mått jätteilla. Inget hjälper. Jag vet att morgonillamående inte bara kommer på morgonen, men det känns väldigt lustigt att jag verkar ha helt tvärtom :/ (kvällsillamående?)

Antar att jag inte ska klaga, mår överlag ganska bra än sålänge :) 

Idag har jag inte orkat göra nånting. Är sååå trött... ligger på soffan som en klubbad säl. Var ute och gick en promenad, trodde det skulle hjälpa, men det gjorde det inte. Vill bara sova, vila och slappa. Känner mig lite stressad av detta, har massa saker jag borde göra och saker jag vill göra nu när jag är ledig...

Har troligtvis fått missfall. Hade rosa flytningar igårkväll. Inatt kunde jag inte sova, drömde att jag fick missfall. Imorse när jag gick på toa var det blod. Inte jättemycket men inte heller lite. Jag kopplade på autopiloten för att överhuvudtaget klara av dagen. Har känt mig som en robot. Blödningen har avtagit och nu är det bara bruna flytningar. Jag skulle ringa mvc men de hade bara telefontid till 11.30 (fixade inte att ringa imorse, då hade jag brutit ihop!) Jag har läst att det är vanligt med blödningar i graviditeten men det känns som att det är kört för mig. Inbillar mig att brösten inte är lika ömma längre. Väntar bara på smärtan. Har inte haft ont än. Hur fixar man det här nu då?

 

Jag tror att det som gör mig mest rädd är att det var typ två små "pluppar" i blodet (för små för att kallas klumpar) ca 1-2mm. Är (var?) i v. 7+0 idag. 

Var och gjorde ett VUL idag. Hon letade länge och sedan förklarade hon för mig att det bara finns en hinnsäck, men inget foster. Att antingen är det mycket yngre än beräknat eller så har det tillbakaväxt. Hon började prata om en ny tid för att kolla upp det igen säkert och jag kände bara "NEJ NEJ NEJ!!" Då sa hon, "nej vänta, där ser jag det!" Fostret gömde sig och låg väldigt dumt till så det var svårt att se. Men hon var säker, det fanns definitivt där och hon kunde se hjärtaktivitet!!! 9mm långt! Snacka om att slungas från det ena till det andra. Fick ingen bild på det. hon skrev bara ut bilder på den "tomma" hinnsäcken och inga bilder när hon hittat det. Såg mest ut som en vit liten böna <3 Jag som tycker att jag har haft lite ont idag, antagligen bara lite växtvärk :) 

7+1 idag, hon trodde det stämde ganska bra. 

Jag har haft blödningar med klumpar i och när jag ringde mvc tyckte de att jag skulle göra ett vul.

Jag har också haft hugg i brösten. Har vaknat mitt i natten av att det hugger till från bröstvårtan och inåt typ.

Jag hade ingen aning om att det skulle vara så jobbigt psykiskt att vara gravid. Kastas från glädje till sorg, från hopp till förtvivlan -fram å tillbaka. Jag vet att det är vanligt med blödningar i tidig graviditet men blir liksom rädd ändå, andra gången den här veckan som det är färskt blod på pappret när jag torkar mig. Jag kan ju inte göra VUL varje gång om jag ska hålla på och blöda så ofta. Symptomen kommer och går och igår var jag nästan lycklig över mina svidande bröst och uppblåsta mage. Hur gör man för att slappna av och tänka positivt?

nej inte idag. ringde i tisdags ang. blödningen och ringde igår eftersom jag har haft sån huvudvärk (har migrän men får inte ta min vanliga medicin). Känner mig dum som ringer hela tiden.