alla ensamma gravida. Varning!

Man kan ha gemensam vårdnad och dela på föräldraledigheten utan att barnet behöver bo växelvis. Det är väl toppen att pappan gör anspråk på att ta ansvar för sitt barn. Om mamman är hemma i 8 månader hinner hon amma, och hon behöver heller inte sluta för att pappan är med barnet på dagarna utan hon kan amma på morgonen och kvällen och natten.

Om båda vill lösa konflikten så är det inte omöjligt att göra det. Det finns ju hjälp att ta till dessutom. Oavsett om de delar på föräldraledigheten eller inte så hoppas jag att pappan ska få träffa sin bebis hyfsat ofta så det är ett problem de behöver lösa oavsett.

Ja det är vanligt, men dumt och egoistiskt. För att ett spädbarn ska få chansen att utveckla en bra relation till båda sina föräldrar är det snudd på omöjligt att föräldrarna inte ses.
Min guddotters föräldrar var riktigt osams under graviditeten och första halvåret, men eftersom de (mamman åtminstone) också var fast beslutna att få det att fungera har de lyckats lösa det. Ibland måste man sätta sina egna känslor och behov åt sidan när man har barn. Jag vet att många har svårt för det, men det går om man vill. Vad är alternativet? Att man får förklara för sitt barn att det inte har någon pappa för att man inte kom överens när det var spädbarn? Då får man leva med dåligt samvete i hela sitt liv. Det är inte nödvändigtvis ett bekvämare alternativ än att sätta sina egna känslor och behov åt sidan för sitt barns skull.

Jo jag vet att alla inte är som jag eller de i min omgivning. Men fortfarande skulle de allra allra flesta kunna lösa sina problem om de satte sina egna behov/känslor/sin stolthet åt sidan till förmån för barnets bästa. Jag tog min guddotters föräldrar som exempel för att deras osämja var rätt grav. De flesta har inte så pass allvarlig psykisk problematik att de inte kan anses förmögna att ta ansvar för den till förmån för sina barns bästa.

Alltså även om det finns undantag så är det ju sällsynt att
1. pappan har så grava psykiska problem att de omöjliggör föräldrasamarbete
2. pappan plötsligt under graviditeten blir som förbytt och börjar slå/trakassera mamman
3. graviditeten blir till trots att p-medel har använts.

Det vanligaste är att folk slarvar med skydd och inte tänker igenom eller inser konsekvenserna av att bli gravida utanför en stabil relation. Jag vet hur många kvinnor som helst som har varit så sugna på att få en bebis att de har struntat i att de inte känner killen ordentligt, eller i att de vet att han inte är ett bra pappaämne eller i att han inte vill bli pappa. Det är fruktansvärt oansvarigt. Män som inte vill bli pappor bör självklart se till att använda kondom ,det är det enda sättet de kan skydda sig på. Men kvinnor måste också ta sitt ansvar, för de kommer inte undan att betala priset annars.

Sirisdotter, Vad i det jag skriver tycker du verkar så orimligt? Har du kanske andra bevis för motsägande uppgifter?

Mamma M och Siris dotter: jag bygger det på uteslutningsmetoden. De listade alternativen är ovanliga, då återstår de mer vanliga. Eller vad skulle ni säga är de främsta skälet till relationer som havererar innan barnet ens är fött?

Mamma M, i de flesta diskussioner behöver jag inte backa upp varje påstående med statistik eller forskningsrapporter. Ibland blir det bara fånigt tycker jag om man inte kan lita på lite sunt förnuft, när det inte är något kontroversiellt eller omtvistat som diskuteras.

Nja, jag kan ju t ex säga att det är farligt att hoppa från tredje våningen utan att ha en källa på det. Det är inte en akademisk eller juridisk diskussion utan en högst vardaglig. Att påstå något självklart utan att presentera källa anser jag vara oproblematiskt. Om någon däremot tycker att mitt påstående är orimligt kan vi ju ta en diskussion om det. Det kommer vi längre på än att ropa efter källor till självklarheter.

Då går det bra att presentera andra alternativa vanliga anledningar till att folk blir gravida utanför en stabil relation, det kommer leda diskussionen längre än att kräva källor.

Jag förstår vad du säger men håller inte med. (Ska du hävda att ditt sätt att se på saken är alenarådande kanske du ska ange källa på det...) Detta är inte ett sådant fall då källor är nödvändiga för diskussionen utan vill man föra diskussionen framåt är det effektivare att presentera sina avvikande åsikter eller förslag.

Det är vanligare än alternativen och på så vis vanligast. För mig är det så självklart, men det verkar inte du tycka. Jag blir nyfiken på vad du tror är vanligare? Det för diskussionen vidare i den mening att vi kanske kan sluta diskutera fenomenet utifrån extremfall.

Tack för lektionen, som både har utvecklat mig och diskussionen i en superintressant riktning. Har du något annat än näsknäpp för sakens skull att berika den med?

Ni väntar på källan? Varför då? Jag har redan förklarat vad jag menar. Fruktsammare för en diskussion av detta slag än att hojta efter källor är att presentera sina motargument. Eller kommer hojtandet när de egna argumenten tryter? Det här är inte en uppsatsopponering, det blir lite fånigt att jag ska försvara ett rätt allmänt påstående sida upp och sida ned utan att någon kan peka på vad i på jag sagt som skulle vara orimligt. Det hade känts vettigare om det åtminstone hade skrivits "det stämmer inte med mina erfarenheter som är blablabla, har du nån källa på det?" Men att inte ha något annat att komma med än att kräva källa leder ju ingenstans. Så jag antar att om "ni" väntar på källan så väntar jag på era åsikter eller argument.

Ok, jag tycker det finns en skillnad mellan att ifrågasätta ett påstående och ropa efter källor. Men strunt i det. Jag är öppen för att diskutera alternativa anledningar, men faktum är att min avsikt inte var att identifiera de vanligaste orsakerna till att man skaffar barn för tidigt i ett förhållande, eller ens till att man hamnar i konflikter med den andra föräldern till följd av detta utan att peka på att de extremfall som lyftes som exempel är just extremfall och inte de vanligaste förklaringarna till att man hamnar i kraftiga konflikter med den andra föräldern ( vilket var det jag talade om, inte mer allmänt att skaffa barn för tidigt i en relation vilket i sig inte nödvändigtvis behöver leda till svåra konflikter)