Hur banka in lite vett i huvudet på pappan?!

Du får nog inse att det inte kommer att bli någon större förändring, viljan verkar ju inte finnas direkt. Han har ju själv ställt till så att barnen drar sig för att bo hos honom. Ju äldre de bli desto klarare kommer de att se att han inte bryr sig om dem särskilt mycket. Släpp alla försök att få honom att ändra sig, han har fått sina chanser. Ansvaret är hans, inte ditt. Det är såna män som sedan sitter ensamma på "hemmet" och ångrar att de försummade kontakten med sina barn.

Du kan inte förändra situationen eller honom. Det bästa är väl att era TONÅRINGAR bestämmer var de ska bo och att de förklarar för pappa att det inte är möjligt att bo hos honom i denna lilla lägenhet som dessutom är sunkig. De kan förklara att de gärna hälsar på men att BO där är helt enkelt omöjligt. Era barn är stora nog att förklara? Är det gymnasiebarn vi pratar om här? Då borde de kunna prata lite för sig själva...

Och sen tycker jag det är riktigt dålig stil att lova en resa och sen sumpa den.. De hade ju haft en chans att stärka relationerna emellan men det verkar han inte vara intresserad av

Nej, jag är inte anonym längre och jag vill gärna ha kontakt med andra mammor i samma sits!
Ytterligare ett år har gått och fortfarande samma tjafs med pappan som bara tänker på sig själv. Barnen är nu tonåringar och bor heltid hos mig. Pappan är dålig på att höra av sig och de träffas ytterst sällan. Om de skall träffas vill pappan alltid att det skall ske tillsammans med den nya kvinnan han har träffat. Han kan inte förstå att barnen vill ha och behöver lite egentid med sin pappa!
Underhållet han betalar är 1273:- per barn  vilket han anser vara fullt tillräcklig. Vi har i samtal hos Familjerätten för flera år sedan kommit  överens om att vi skall dela på större kostnader som till glasögon, cyklar osv, men han vill inte vara med och betala utan jag får bekosta sådant själv. Han fattar inte vad det kostar att uppfostra två barn, alltifrån boende, mat, internet, kläder och skor osv. Han anser att jag får skylla mig själv att jag bor i en trerummare med barnen... Själv bor han fortfarande i sin lilla etta på 42 kvadrat och det säger sig självt att man inte kan bo så med två barn!
Man hade kunnat förstå att pappan var snål om han var fattig, men det är han inte. Nog för att han faktiskt är en låginkomsttagare som bara får ut kring 22 000 i månaden, men han har flera hundra tusen på banken!
Jag är redo för nya samtal hos Familjerätten och om det inte räcker tänker jag ta det till Tingsrätten!

Hej!

Min fråga till dig är vad du är ute efter?
Om det är mer pengar så kan du själv räkna på om du kan komma åt honom lagligt, annars sägs det vara svårt.
Om det är mer umgänge med barnen så tror jag du måste inse att det numera är en fråga mellan barnen och pappan. Det är aldrig barnens sak att upprätthålla ett umgänge, MEN det är verkligen inte ditt problem i och med att barnen är så pass stora och detta är något som pågått under flera år, dvs inte särskilt stor chans att han ändrar sig, eller hur?
Tråkigt för barnen, men de känner nog sin far vid det här laget och inser hur han är. Jag tror absolut inte att barnen skyller på DIG att umgänget är dåligt. Tvärtemot tror jag de uppskattar att du finns där för dem när deras pappa så uppenbarligen inte gör det.
För mig var det skönt när jag kunde släppa umgänget och lämna det upp till pappan. Samtidigt gjorde jag klart för honom att han inte längre kunde ställa några krav på mig eller dottern utan det var umgänge på hans initiativ. Då hörde han inte av sig på flera år och det tog fem år innan de träffades, MEN det var hans beslut och umgänget hade inte direkt varit flitigt innan dess.
Nu är dottern 20 och de träffas kanske vartannat år men har viss mailkontakt. Hon sms:ar med sin halvsyster så förhoppningsvis kommer systrarnas kontakt bli bra när båda är vuxna.
Visst är det tråkigt för min dotter, men hon vet i alla fall att hennes pappa inte är någon hon kan förlita sig på.

Hej Hymafr!
Tack för din input! Du har rätt i din fråga om vad jag är ute efter. Egentligen inser jag ju läget. Pappan är den viktigaste personen i sitt liv., inte hans barn.
Vad gäller det ekonomiska så klarar vi oss. Ok, barnen kan inte få allt de pekar på och vissa saker, som en egen dator får man själv spara till.
Det som känns mest tråkigt är pappans ointresse av att vara just pappa, men som du skriver så känner barnen sin pappa väl vid det här laget.
Tråkigt att höra om din dotter och hennes dåliga relation till sin pappa. Jag hoppas att hon och hennes halvsyster blir fina vänner med tiden. Jag hoppas också att du hade lyckan att träffa en bättre man efter relationen med din dotterns pappa?!