Hur fungerar det med underhållsstöd om man har tänkt att bli sambos?

cirpen:
Nej, jag är inte bekymrad om pengarna, utan tänker mer långsiktigt!
Självklart jobbar han/vi på att få tillbaka barnen, men nu är det ju så att X har ansökt via försäkringskassan om underhållsstöd och det kan vi tydligen inte göra något åt mer än att ge hans version på händelseförloppet (att hon "tagit" barnen och håller dem) och han ska överklaga denna ansökan.

Gemensam vårndad har väl inget med att han inte är underhållsskyldig att göra - det är väl själva boendet som avgör det, eller? 

Frågan gällde faktiskt bara i stort sett HUR det fungerar rent generellt med underhållsstöd - blir jag som eventuellt sambo till honom också "betalningsskyldig", d v s räknas våra inkomster ihop som underlag till underhållets storlek (vet att minimigränsen är 1273 .

Cirpen; Tack !

I övrigt:
Vad jag menade med "hade barnen" så var det att han hade faktiskt barnen 90/10 och mamman fick hela barnbidraget (ja, dumt av honom, vi vet!).

Och ja, vi vet även att enligt lagen/soc och hela registret så får barnen välja själva var de vill bo, men i det här fallet är det tyvärr inte så eftersom X är ett väldigt... kontrollerande X så att säga... Barnen får inte och törs nog inte heller sätta sig upp mot X. Fast vi vet att de längtar hemskt mycket efter pappan!'

Fast nu fick jag ju faktiskt två "bud" om hur underlaget till underhållsstödet beräknas;
det första på om vi blir sambos så räknas det så att pappan får "mer pengar över" och det andra att min ekonomi INTE heller räknas in... Förvirrad!   

Tack "sextiotalist" !

Cirpen; Det är lugnt !

Jag fick svar på det jag frågade, så det är lugnt att diskutera annat i "min" tråd också, bara man håller sig till ämnet!

Det jag tycker är "sorgligt" i det hela är att så många "biomammor" gör allt för att utstuderat elakt sätta käppar i hjulet för mannen och därmed mannens nya partner.

Jag är själv biomamma till 3 och mitt X har en ny tjej med egna barn - men inte fan-i-hela-helvetet skulle jag komma på att "bråka" med honom för det!

Jag säger inte att vi är världsbäst, men vi har löst det så att vi har varannan vecka, X:et ville att jag skulle ha hela barnbidraget och sköta klädinköp eftersom han själv är medveten om att han inte "klarar" det (läs orkar ) och så har det varit alltsedan skilsmässan för 3 år sedan.

Och mitt i min "godhet" så måste jag tillstå att mitt X nya tjej har inte heller börjat gapa och skrika efter mig (än) - de sköter sitt och jag sköter mitt. Måtte det bara hålla sig så också...  !