Anonym (ugh)

Äldre 8 Apr 22:16

27 svar

Overklighetskänsla..nån som fattar? (hjälp)

Alltså de senaste 4-5 dagarna har jag haft en riktigt störande och ful känsla ....

Det känns liksom som om jag vaknat upp "fel" ... och som om hela dagen bara är ful, fel och OVERKLIG.... Känns liksom som om jag drömmer hela dagen, fast jag är vaken, och som om jag måste gå och lägga mig och vakna ORDENTLIGT nästa dag.

Vet inte hur jag ska förklara, men känns som om jag går på autopilot och är desperat/rädd hela tiden för att jag inte vet när obehagskänslan kommer gå bort...

Har ni upplevt den där konstiga känslan man får när man t.ex. flyttar till en ny bostad ?
Allt känns ju konstigt, fult och fel ett tag ... det är typ SÅDÄR jag känner, fast ang. själva vardagen .... Allt är bara en dimma och jag vet inte hur jag ska kunna få det "rätt" igen :S

Hjälp mig!

Någon som känner igen sig ?

Kan jag ha fått det såhär för jag sover extra dåligt just nu ?

Vet nån hur man får bort det ?

Jag har känt den här känslan förut - och den har typ hållit i sig i perioder ibland, som är som "blackouter" för mig att försöka minnas. Jag vill bara ha bort känslan NU och vakna till en vardag som känns RÄTT/bekväm...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-08 22:44
Komplettering: Om det ger en något klarare bild av det hela så har jag Borderline, Asperger och har varit deprimerad i perioder!
Vet inte om "overklighetskänslan" kan vara relaterad till min problematik. (?)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-10 02:09
Uppdatering - för övrigt - om någon undrar!
Jag mår 100 ggr bättre idag, trots att jag sovit dåligt även inatt ...
Jag TROR det blev bättre för att jag tränade - dvs. kunde slappna av ett tag och släppa ut lite stress/ångest.
Känner mig ej dimmig/konstig mer - utan känner mig som mitt vanliga JAG just nu!

Anonym (ugh) Trådstartaren

Äldre 8 Apr 22:29

#2

Anonym skrev 2013-04-08 22:19:44 följande:

Låter som ångest.

Ångest brukar inte kännas såhär för mig ... men kanske finns olika sorters ångest. (?)

Anonym (ugh) Trådstartaren

Äldre 8 Apr 22:43

#6

frånochmeddu skrev 2013-04-08 22:31:21 följande:

Det låter som tecken på en depression tycker jag.. Se till och få hjälp! Har själv känt liknande symtom för 1,5 år sedan.. Förstod ingenting, förrän jag pratade med min läkare och förklarade. Lycka till!

Borde kanske förklarat i trådstarten att jag har diverse psykiska besvär bakom mig -
Har asperger, borderline och har varit deprimerad i perioder tidigare! Har även sömnproblem - dvs. jag skjuter på att gå och lägga mig tills jag blir skittrött för att hjärnan ändå maler så mycket att jag inte kan sova, och när jag väl somnar så sover jag typ "ytligt" ... blir aldrig riktigt utvilad :/

Jag har haft kontakt med psyk tidigare i samband med att jag fått mina diagnoser - men dom har inte direkt gjort något vettigt för mig ...

Är mest ute efter att få reda på om nån känner igen sig och om någon kan ge tips på hur man får bort denna känsla!

Jag mådde BRA innan känslan startade, så har ej varit deprimerad eller haft ångest ... känslan bara bubblade upp från ingenstans!

Anonym skrev 2013-04-08 22:33:18 följande:

det låter som att ångesten nått sin kulmen...alltså maxgränsen... din hjärna är overloaded... du är överhettad..då brukar det bi sådär... jag har själv den känslan just nu... men är inte längre rädd för den då jag vet vad som orsakat den... går i terapi sedan en tid... o denna känslan e helt ok ( sjukt att man egentligen kan säga detta för denna känslan e inte ok nån stans egenltigen men när man haft det mer än för jävligt o vart sjuk i ångest så är detta tillstånd ok om du förstår hr jag menar ) om jag jämför med hur jag haft det i alla år... min hjärna har vart totalt utbränd... nu när den e "bara" e overloaded så e det ok... men ingen kul känsla

Hmm ja kan kanske vara så ... Men jag har faktiskt inte haft någon ångest den senaste veckan :// jag har mått bra ... Känslan uppstod liksom helt från ingenstans...

Däremot kanske hjärnan har blivit "överbelastad" av mina dåliga sömnvanor och stressen som sömnproblemen innebär för mig ... Plus all vardaglig press ... Ingen aning.
Känns iaf som om sömnbristen har ngt med det hela att göra...

Anonym (ugh) Trådstartaren

Äldre 8 Apr 23:04

#13

Anonym skrev 2013-04-08 22:46:20 följande:

Dissociation är ju f.ö. ett av borderline-kriterierna. Jag har borderline och dissocierar mycket, speciellt är jag sovit och ätit dåligt. Eller mår dåligt av vilken som helst anledning. Hjärnan pallar inte med allt helt enkelt.

Det är inte farligt, se bara till att ta hand om dig så blir det förhoppningsvis bättre!

Tack så mycket för ditt svar!! Dissociation är vad jag fått förklarat för mig att det är hos psykolog tidigare - men ordet sade mig faktiskt inte så mycket just då... tycker förklaringarna för det är så hmm ... kala och oförklarande.
För mig har detta ju alltid hetat "fula obekväma psykiska känslan" eller "jag har tappat mitt jag"-känslan.

Det känns skönt att få STÄMPLAT vad det är iaf - att det är en försvarsmekanism som psyket tar till för att det är överbelastat, som jag har förstått det.
För varje gång jag har fått denna känsla har jag blivit skiträdd för att jag håller på att bli galen eller likn. !

Tänkte ta en sömntablett och sova ORDENTLIGT inatt, och hoppas att känslan försvinner till imorgon. Känns ju som att gå runt i en dimma i x antal dagar ...

Jessica84 skrev 2013-04-08 22:46:36 följande:

Jag får något liknande till och från lite då och då. Då det känns som att jag drömmer/dagdrömmer trots att man inte gör det. Det blev så senast idag när jag stod i köket & pratade, om hur dagen varit, med min man..då fick jag en overklighetskänsla och å håller det i sig i ett tag och sen går det över och jag blir normal igen. Men det där år i perioder för mig, ibland händer det väldigt ofta och iband händer de typ inte alls. Har ingen aning om vad det beror på, ångest är det inte.. iallafall inte i mitt fall. Har haft ångest när jag var yngre, därför vet jag att detta inte är ångest.

Jag förstår hur du menar tror jag - den där känslan brukar jag också få, men för mig betyder den att jag typ blir så pass upptagen av mina egna tankar att jag utestänger resten. Det är liksom en övergående känsla, för min del, men den känslan jag syftar på i trådstarten är inte alltid direkt övergående ... den håller alltid i sig minst en dag, och ibland i perioder :/
Jag var "sjuk" av den känslan i flera månader när mitt första förhållande tog slut, exempelvis.

Anonym skrev 2013-04-08 22:49:33 följande:

Jag var förresten på min yoga-kurs idag. Vi gjorde en viss meditation på slutet, som vi brukar, och jag blev påmind om hur bra den funkar för att komma till nuet igen. När jag åkte hem såg jag allt klarare, var mycket mer närvarande. kanske meditation vore nåt för dig? Eller om det verkar för komplicerat kanske lite mindfulness? Det lär man sig ju på dbt, får du dbt?

Jag tror absolut Yoga kan vara något för mig, verkar väldigt avslappnande och avstressande!
Jag har dock en släng social fobi så jag är skitdålig på att "komma till skott" med saker som kan vara vettiga för mig att prova ... Skulle möjligtvis vara lättare att testa om jag hade nån kompis att gå med ... Ska fundera på om jag har nån jag vill ta med mig!

Mindfullness har jag provat på lite iom att jag gick KBT mot social fobi när jag var yngre - tyckte det funkade sådär. DBT får jag ej - men jag har en önskan om att gå antingen DBT- eller MBT-terapi i framtiden, när allt känns lugnare, eftersom mina problem gör mig "skev" inom x antal andra områden!

Anonym (ugh) Trådstartaren

Äldre 8 Apr 23:13

#14

Anonym (samma) skrev 2013-04-08 22:51:57 följande:

Jag kraschade för ett tag sen och då fick jag exakt likadant... som att man är med men man drömmer på nåt sätt... nu har jag inte haft känslan på några dagar då jag börjat ta hand om mig och börjat ta itu med olika stressorer och förstå min panikångest... men jag vet verkligen vilken obehaglig känsla det är... och absolut att man kan få det av att sova för dåligt...

I mitt fall var det lång känslomässig press samt att några dåliga saker hände inom loppet av några dagar bara så jag kollapsade typ och i samband med kollapsen började jag dissociera... dock som tröst är att jag börjar med myrsteg må bättre och nu när jag börjat sova och äta liiite bättre så har jag inte haft overklighetskänsla på några dagar... hoppas mitt svar hjälpte dig nåt...

Har du så hela tiden eller kommer det och går?

Tack så mycket för ditt svar!
Vad tråkigt att höra att det gick så illa att du kraschade :// jag hoppas det går bättre och bättre nu!

För mig har denna känsla kommit och gått! Jag har haft den i olika perioder av mitt liv ... hade den t.ex. en riktigt lång period för typ 3 år sen när mitt första förhållande tog slut. Då gick jag runt såhär i flera månader ... dimmig, utan att ha ett "jag", utan att kunna "vakna upp". Efter den gången så har känslan kommit tillbaka när det varit tufft för mig av olika anledningar ... men då har den endast varat i minst en dag och högst någon vecka.

Denna gång, dvs. nu, hade jag faktiskt inte haft känslan på aslänge! Jag mådde helt okej innan, psykiskt, men jag tror ändå något har blivit fel någonstans eftersom jag känt mig överväldigad av framtidsbeslut, jobb, relationer osv. Alla dom tankarna ledde till att jag började sova ännu sämre än jag redan gör - dvs. gick och la mig typ 04 eller 05 på morgonen - och blev tvungen att vakna typ 08 eller 09 ...
Det var förra veckan jag hade såna skeva sömnvanor pga. olika grejer jag var tvungen att vakna tidigt till - så "känslan" kanske uppstod av det :S

Dessa dagar då jag sovit sämre har jag också drömt jättemycket mer ... Jag vet inte om hjärnan försöker kompensera min sömnbrist genom att gå in i djupare sömn, som får mig att drömma ...
Drömmarna kan få mig att må dåligt - och det känns liksom som om det är typ dom som "smittar" dagen med den obehagliga känslan och känslan av att aldrig vakna. Känner mig fan t.o.m som om jag har mörkerseende inomhus av att jag är så "dimmig" i huvudet ...
Jag är så trött ://

Jag har precis som du haft dåliga sömnvanor väldigt länge - i mitt fall typ 5-6 år ... men på senare tid har det som sagt blivit EXTRA illa!

Anonym (ugh) Trådstartaren

Äldre 10 Apr 02:04

#22

Anonym (japp) skrev 2013-04-09 09:48:33 följande:

TS: Varför får du inte gå i Dbt?

Jag har gått i Dbt och just nu går jag i Mbt, vilket funkar bättre än Dbt för mig. I Dbt är det så många olika bitar att hålla reda på, därför tycker jag Mbt är bättre, där ligger koncentrationen på känslor, relationer, tankar, hur allt påverkar en och ens omgivning. Jag går i både grupp och individual 18mån.

Jag tror absolut jag FÅR gå i DBT - men jag har ej tagit steget till att anmäla mig till något sådant än!
Jag är precis som du mer intresserad av MBT, men jag tycker det är rätt krävande att gå i terapi och jag vet inte när det är "rätt tid" för mig att orka kasta mig in i något sådant.

Anonym skrev 2013-04-09 09:54:52 följande:

Poängtera dock att man måste verkligen inte ha borderline för att man dissocierar.

Lite störande att folk hela tiden ska hålla på att sätta etikett/diagnoser på allt hela tiden... till vilken nytta kan man undra. För att man då ska ha nåt att skyllda på eller vad? Plz lägg ner det.

Alltså varför yttrar du dig ens på det här sättet :p kanske missuppfattar dig, men du låter jävligt hånfull och aggro.

Faktum: jag har borderlinediagnos.

Förklaring: jag mår faktiskt jävligt bra av att ha en "stämpel" på saker och ting - i detta fall mina overklighetskänslor. Jag mår MYCKET bättre av att veta att det jag lider av har ett namn, att det går över och att det beror på vissa omständigheter.
Vet inte om du förstår hur det känns att ha en känsla som är sjukt obehaglig - och inte veta vad den beror på.
I mitt fall så tror jag alltid att jag håller på att bli galen - eller psykotisk, vilket skrämmer mig jävligt mycket.
Så ja - det känns tryggt att veta att jag inte håller på att bli galen.

Tänk efter!

Anonym skrev 2013-04-09 13:24:29 följande:

"dissociera" är verkligen en meningslös etikett. Det är en gammal freudiansk ide om att man losskopplar sig från omvärlden som en försvarsmekanism.

Låter bra, men det finns inget som helst belägg för teorin. På samma sätt som horoskop låter bra.

Jag tycker "Dissociation" låter jävligt mycket tryggare än "hjälp, jag håller på att bli galen"
Så - jag köper det.
Hoppas du själv inte lider av känslor som får dig att tro att du kommer att bli galen... Det är rätt jobbigt.

Anonym (ugh) Trådstartaren

Äldre 10 Apr 02:10

#23

Uppdatering - för övrigt - om någon undrar!
Jag mår 100 ggr bättre idag, trots att jag sovit dåligt även inatt ... Jag TROR det blev bättre för att jag tränade - dvs. kunde slappna av ett tag och släppa ut lite stress/ångest. Känner mig ej dimmig/konstig mer - utan känner mig som mitt vanliga JAG just nu!

Overklighetskänsla..nån som fattar? (hjälp)

INNEHÅLL