Omföderska som blivit igångsatt v.37/38 av humanitära skäl?

Ge exempel på vad humanitära skäl är när det gäller förlossning.....

Har hört att det kallas så om mamman mår dåligt i sin graviditet fysiskt eller psykiskt, men inte har medicinskt skäl att bli igångsatt (fara för bebis eller mammans liv)

Om inte en läkare anser att det finns tillräkliga själ för en igångsättning så ska man inte göra någonting för att "få igenom det". Det bästa för både mama och barnet är ju om det år ha sin naturliga gång, Att sätta igång en kropp som inte är redo för förlossning kan ta väldigt lång tid och är en väldig påfrestning för både mamman men kanske framför allt barnet. jag blev igångsatt med mitt andra barn i v40 +3 pga högt blodtryck och stort barn, och det var fruktansvärt! "Du har sån fördel att vara andraföderka" sa alla, men första förlossningen var ingenting jämnfört med detta. Bit ihop, det är bara några veckor kvar.

Vad är riskerna för barnet?

Jag fick beviljat dan före bf pga svår foglossning men valde att vänta. Bebis ville inte komma ut så i v. 40+6 satte dom igång mig då jag inte orkade mer. Tur var det då min älskling var en stor bebis. En vecka till och det hade nog blivit en på 5 kg! :) Tror inte att dom gör det innan bf utan medicinska skäl. Jag var öppen 4 cm så dom tog hål på hinnorna och 3 timmar senare var bebisen född. Första föddes i v.39+2 och startade naturligt. Även om min andra förlossning var en drömförlossning så saknar jag känslan av hur det skulle varit om det kommit igång av sig självt.

Det är väl samma risker som med en utdragen förlssning.
Om barnet riskerar syrebrist eller blir stressat kan det sluta med sugklocka eller snitt.

Igångsättning av psykiska skäl brukar vara ganska höga krav för att få tex att man förlorat ett barn i magen sista veckorna före BF eller att man behöver kraftig medicinering som inte är bra för barnet.

Jag har fött tre barn innan jag fick igångsättning med mitt fjärde. Det var flera olika anledning men främst ischias och foglossning som gjorde att jag behövde hjälp från man och barn för att ens klara vardagen.
Rädsla för stort barn, var på väg in i väggen.. Många orsaker

Jag kontaktade specialist mödravården för att därifrån få ett tillväxtultraljud och sen gjordes det undersökning om jag var mogen för eventuell igångsättning. Första bedömningen blev ett avslag pga min vecka. I Lund ser dem det som prematurförlossning innan v. 38+ om det gäller igångsättning. Jag var då i v. 37+1

Andra gången gjordes undersökning, samt ett ul för att kolla vattenmängd. Eftersom min lilla inte rört sig så mycket som hon brukat göra fick jag även sitta med ctg en stund och registrera rörelser. Samtal också förstås om varför jag ville bli igångsatt. Då fick jag klartecken och ringde förlossningen morgonen därpå. Kom in en timme efter samtalet och blev igångsatt i v. 38+3.

Min igångsättning var över förväntan och jag är glad att jag fick igenom den. Eftersom jag var 2 cm öppen och hade en mjuk och smått förkortad tapp valde man att ta vattnet. Från det att vattnet togs tog det cirka 7,5 timme till att dottern föddes på en krystvärk. Hade värkar i 3,5 timme varav 1,5 timme med rejäla värkar.
Snabb och positiv förlossning för min del.

Min egna kropp fattade galoppen ganska tidigt. Kom in med regelbundna sammandragningar så jag var "förberedd" och sen behövdes det inte så mycket dropp heller så kroppen jobbade på bra.

Mina spontana förlossningar har också gått bra men mina två första innebar komplikationer. Första barnet som varit min största plutt (4600 g) och som bidragit till min förlossningsskräck slutade med långdragen förlossning där jag efter närmare 30 timmars värkarbete krystade i 1,5 timme innan hon föddes. Livmodern ville inte dra ihop sig så jag förlorade 2 liter blod och fick blodtransfusion.
Andra barnet gick allt superbra om man bortser från att moderkakan inte ville lossna och jag fick rullas in på operation och sövas.
Trean är prematur och föddes utan problem. Snabb och smidig förlossning, kom ut som ett skott :) precis som barn nr. 2

Jag upplevde skillnad gentemot spontan förlossning och igångsättning. Vid igångsättningen satt värkarna vid blygdbenet och så smått i ryggen. När dottern sjönk ner så kändes det tydligt och värken sjönk med. Med de spontana så var värkarna överallt, hela magen gjorde ont och likaså ryggen.
Jag stod upp hela igångsättning utöver undersökningarna. Kunde förstås inte sitta då hon låg så pass långt ner.

Tack för att ni delar med er tjejer!
Men då kanske man inte behöver gå via sin bm på mvc då utan kan kontakta special/Aurora själv. Jag funderade på att boka tid hos läkaren på min mvc och be henne om remiss istället för att ta det med bm. Bm är ny och inte lika insatt i min situation....
Om man är lite öppen innan kanske det inte blir sålångdraget på fl, borde ju vara mer gynnsamt iaf...

jag har fått både planerat snitt och igångsättning beviljad, första förlossningen va utdragen och slutade i akut snitt då sonen såg snett och ja hade sekundär värksvaghet.

denna graviditeten har jag massa ångest och vet inte alls hur jag vill föda, dessutom verkar de som att ja kommer få föda ensam så jag känner att jag jätte gärna vill läsa mer om lyckade igångsättningar