Beklagar sorgen..Min pappa dog hastigt för ca 2 månader.Dom hittade inte något fel på honom på obduktionen.Allt känns bara skit just nu.Jag har alltid älskat våren men nu är den bara jobbig.Tur jag har mina barn som håller mig uppe iallafall..
När min pappa hade dött så hände det mycket konstiga saker här hemma oxå.Jag tänkte varje gång det hände något att det måste vara pappa som är här eller vill ge oss ett tecken.Nu när det gått ett tag så märker jag inget konstigt alls så jag tror att man har en sådan chock i kroppen så att man inbillar sig mycket,men jag hoppas att jag har fel.Hade jag fått ett bevis på ett liv efter döden så klart allt hade känts mycket lättare.Jag kan iallafall säga så mycket som att om det hade funnits en gud så hade dom inte tagit min underbara pappa ifrån oss.Jag skulle ha döpt min son helgen efter min pappa dog men det blev inget dop av och kommer inte att bli det heller..
Jag tror det finns både för och nackdelar med att förlora någon så hastigt.Det känns bara så jobbigt att jag inte fick säga hur mycket jag älskade honom en sista gång.
Jag klarar inte heller av att se kort på min pappa och varje gång jag ser något som förknippas med honom så mår jag så dåligt:(Jag har inte varit och hälsat på min mamma än för att jag är så rädd för min reaktion när jag ser alla minnen av pappa.Mamma får komma hit istället så jag är verkligen en egoist i det fallet.Det känns som jag fortfarande förnekar för mig själv att pappa inte finns längre:(Jag bearbetar nog min sorg på helt fel sätt eftersom jag hela tiden försöker att ta omvägar för att inte bli påmind för mycket.Jag mår bäst när jag sitter innanför dom här fyra väggarna för det precis som att jag vant mig vid den här miljön och allt pappa gjort för oss här.Det räcker att jag går ut i trädgården så får jag panik för längtan blir så stark.Jag är livrädd att jag skall börja må så dåligt att jag kanske inte ens fixar att ta hand om mina barn:(