SE10 skrev 2013-04-05 22:19:56 följande:
Länge sen jag postade frågan. Tänkte ge lite bakgrund till mina tankar. Vi flyttade hem ett par år sedan i samband med att vi skulle föda vårat andra barn (vi är båda från sverige). Köpte hus, fick jobb, startade företag, etc. etc. men på nåt sätt så har diskussionen allt sedan de första "smekmånaderna" innan allt sjönk in, kretsat kring att ta oss ut i den "riktiga" världen igen. Vi har det egentligen rätt bra i Sverige, med svenska mått mätt, vi har nära till både mor och farföräldrar, bor i ett stort fint hus i ett av de bästa områdena i stan, har välbetalda jobb med svenska mått mätt (dock mycket, mycket sämre än vi haft i utlandet och skatterna på det sen), barnen trivs. Men på något sätt så känns livet i Sverige ändå på nåt sätt som 1) väntan på semestern, 2) väntan på pensionen 3) väntan på döden. Vardag hela tiden och allt måste planeras och åter planeras. Hatar dessutom att flyga charter ;) och sen galonkläder på det då. Nu har lite "opportunities" kommit upp och vi har en "väg ut", känns som en no brainer, men hade varit rätt kul att höra hur andra resonerar/resonerat.
SE10 skrev 2013-04-05 22:19:56 följande:
Länge sen jag postade frågan. Tänkte ge lite bakgrund till mina tankar. Vi flyttade hem ett par år sedan i samband med att vi skulle föda vårat andra barn (vi är båda från sverige). Köpte hus, fick jobb, startade företag, etc. etc. men på nåt sätt så har diskussionen allt sedan de första "smekmånaderna" innan allt sjönk in, kretsat kring att ta oss ut i den "riktiga" världen igen. Vi har det egentligen rätt bra i Sverige, med svenska mått mätt, vi har nära till både mor och farföräldrar, bor i ett stort fint hus i ett av de bästa områdena i stan, har välbetalda jobb med svenska mått mätt (dock mycket, mycket sämre än vi haft i utlandet och skatterna på det sen), barnen trivs. Men på något sätt så känns livet i Sverige ändå på nåt sätt som 1) väntan på semestern, 2) väntan på pensionen 3) väntan på döden. Vardag hela tiden och allt måste planeras och åter planeras. Hatar dessutom att flyga charter ;) och sen galonkläder på det då. Nu har lite "opportunities" kommit upp och vi har en "väg ut", känns som en no brainer, men hade varit rätt kul att höra hur andra resonerar/resonerat.
Hej! Mmm, känner igen känslan du beskriver. Att vi bor här men livet händer någon annanstans. Fast jag har vant mig nu, blivit kvitt känslan lite. Det som var jobbigt för mig när jag kom hem var att jag trodde att mina gamla svenska vänner som jag inte haft kontKt med mer än sporadiskt de senaste 10 åren skulle vara mina vänner nu med. Men det funkade ju inte riktigt. Dessutom dog mina morföräldrar som jag sett fram emot att spendera tid med, min syster flyttade utomlands.... Jag har skaffat lite nya vänner men har svårt för svensktänket, denn pk hets som existerar och präktigheten på det. Vi har också lyckats bra! Tack och lov, hade egen verksamhet ett tag, ok jobb, husägare etc. Men vi fokuserar på familj, ha roligt och att bygga upp nya vänskaper! Resa etc!
