Gallsten!!!!!!

Vad "roligt" att läsa att ni blivit opererade :) Jag hoppas verkligen att det blir lyckat för er! Och om det är någon som inte blivit opererad ännu, så stå på er och försök få till operation tycker jag!

- Varning för långt inlägg nu! -

Jag opererade bort min för snart 2,5år sedan. Helt underbart!

Jag började få mina anfall på sommaren 2010 och först förstod jag inte alls vad det var. Efter någon vecka fick jag ett som var så illa så jag fick åka in på akuten, blev där bara skickad till VC. Väl där sa läkaren att det var magkatarr och skickade hem mig med omeprazol eller vad det heter. Det blev ju inte bättre dock. Under hela hösten åkte jag in och ut på akuten, blev bollad till VC och där gjorde dom inget alls. Tillslut så sa jag att "Kan det inte vara gallsten då?" och då fick jag komma på röntgen och mycket riktigt, det var gallsten. Jag fick veta att jag nog skulle få opereras, men att det var åtminstone ca 8 veckors väntetid. Jag fick åka hem med starkare smärtstillande, som jag kräktes av.

Det gick ca 1 vecka av mina vanliga anfall. Jag fick anfall kanske 2-4ggr/vecka, trots att jag var noga med kosten osv. Det hade ju lett till att jag fått hoppa av skolan (läste VUX) den terminen.

Sedan fick jag det värsta jag varit med om. Jag trodde att jag skulle dö. Vi åkte in på akuten, jag fick smärtstillande och dom kunde ju bara konstatera att det var gallan igen. Jag höll då på att bli hemskickad, men så kom en sköterska på att jag kunde ju inte skickas hem med en nål i armen, så den skulle ju bort först. Nähä?! Då kom iaf läkaren tillbaka och sa "Puh, tur att du var kvar!" Det visade sig då att jag hade fått bukspottskörtelinflammation och blev ju inlagd. Mådde riktigt dåligt! Fick ju då reda på att jag skulle få min operation så fort inflammationen hade lagt sig. Var inlagd nästan en vecka.

När jag väl kom hem, så vågade jag bara äta hårbröd, blåbärssoppa och dricka vatten. Inget annat. Det gick en vecka ungefär och äntligen fick jag opereras. Det var i slutet av november 2010.

Det blev titthål och allt gick bra. Jag kom dit på morgonen, opererades på förmiddagen, tillbaka på avdelningen på eftermiddagen och fick åka hem när jag kunde gå själv till matsalen från rummet, äta en macka och dricka utan att kräkas och sedan gå tillbaka till mitt rum. Vid 20-tiden på kvällen lyckades jag och fick åka hem. Vi bodde dessutom bara en gata en nedanför sjukhuset och maken var med mig, plus att jag är extremt sjukhusrädd, så dom var villiga att släppa hem mig.

Ont i axeln, uppsvälld mage, ont och kräkningar i ett par dagar hade jag. Började må hyffsat efter ca 1 vecka. Ingen diarré alls. Jag hade ju dock "tur" eftersom jag kunde vara ledig ända fram till terminsstarten i januari 2011 och då kände jag mig bra igen, förutom öroninflammationen och den spruckna trumhinnan jag hade under jul ;)

Men, nu efter så pass lång tid måste jag säga att operationen blev väldigt lyckad. Man kan ju fortfarande känna av smärtor efter operationen om man har otur, inte kunna äta all mat ändå. Jag kan äta allt och mår riktigt bra. Aldrig känt av smärtan igen. Ärren ser också bra ut tycker jag. Några små prickar/streck på magen, men det kan jag leva med när jag får må såhär bra igen :)

Om man går upp eller ner i vikt efter operationen måste väl ändå ha med andra saker att göra? Alltså, det är väl inget som operationen påverkar? Utan hur man lever.

Nu var det ju inte mig du frågade, men jag kan svara ändå på hur jag mådde 1 vecka efter operationen.

Jag hade absolut inte kunnat börja jobba då. Jag kräktes i ca 5 dagar efter operationen, så efter 7 dagar hade jag just så pass börjat få tillbaka min aptit och vågat börja äta igen. Jag försökte vara uppe och röra på mig så gott det gick, för att sitta still alltför länge gjorde att jag fick ont i magen där stygnen var. Kunde dock inte gå/stå någon längre stund och var fortfarande väldigt öm i axeln efter en vecka.

Det var nog först efter ca 2 veckor som jag började känna mig okej igen och som vanligt efter kanske 3-4 veckor.

Dom sa att hade det varit narkosen, så skulle jag inte mått illa så pass länge efteråt. Jag mådde ju inte illa förrän någon dag efter, då jag kommit hem. Sköterskan som jag hade telefonkontakt med sa att det inte var ovanligt efter den här typen av operation att man mår illa, men det är ju såklart väldigt individuellt.

Jag åt bara smärtstillande som jag ätit tidigare (och nu efteråt) och aldrig mått illa av annars.

När jag pratade med läkarna före, så sa dom att vissa kan gå tillbaka till jobbet bara ett par dagar efteråt. Dom hade haft någon som jobbade igen två dagar efter, men att det likaväl kunde behövas ett par veckor för någon annan att återhämta sig och komma igång igen.

Opererades som sagt för ca 2,5 år sedan och har inte haft problem med det. Har en vän som opererades ca 2år före mig och hon har inte heller haft såna problem.