Bara läst dig TS..
Dottern får bestämma själv nu då hon är 10.
Så bara för henne att gå till soc isf, så slipper hon åka dit. Dock en ny utredning, men den blir kort pga hennes vilja och ålder, alltid något :)
Efter separationen kom föräldrarna överens om att den tio-åriga dottern skulle bo med mamman och ha sedvanligt umgänge med sin pappa. Mamman ”saboterade” dock umgänget och i en verkställighetsdom förpliktigades hon vid vite att lämna dottern till pappan vid de överenskomna umgängestillfällena. Mamman polisanmälde pappan för vid flertal tillfällen men förundersökningarna lades ner. Tingsrätten fann att det inte fanns några beaktansvärda skäl som talade för att flickan skulle fara illa hos pappan, och då mamman ”hade en historia av umgängessabotage”, fann tingsrätten att flickans behov av båda föräldrarna vägde tyngre än den olägenhet som det skulle innebära för flickan att flytta till sin pappa trots att hon länge bott med sin mamma. Tingsrätten ansåg det troligt att pappan skulle se till att flickan fick en nära och god kontakt med sin mamma och därför anförtroddes han ensam vårdnad om barnet.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom.
En pappa ansökte om verkställighet av tingsrättens dom om umgänge och yrkade att mamman skulle förpliktigas att vid vite lämna ut den 13-årige sonen och den 10-åriga dottern. Mamman hävdade att barnen inte ville träffa sin pappa och att de grät inför umgängestillfällena med honom. Pappan påstod att mamman hindrade umgänge och att det var hon som påverkade barnen och fick dem att inte vilja träffa honom. Båda barnen uppgav att de inte ville träffa sin pappa.
Tingsrätten fann att båda barnen hade uppnått sådan mognad att deras vilja skulle beaktas och att det inte var rätt att separera barnen vid umgänget med pappan. Tingsrätten beslutade därför att verkställighet inte skulle ske.
Hovrätten gör en annan bedömning och fann att det inte fanns något som visade att barnen for illa när de hade umgänge med sin pappa. Domstolen fann dock att 13-åringens vilja måste respekteras men 10-åringen befanns vara för ung för att ”kunna bilda sig en egen uppfattning i frågan”. Vidare ansåg domstolen att barnens bästa måste bedömas var för sig och biföll därför pappans ansökan vad gäller flickan men inte pojken. Domstolen fann dock inte att mamman hade försökt förhindra umgänget och därför beslutades det inte om vite.
Och en annan men där pappan stämde mamman igen:
Efter en dom som meddelades 2008 skulle föräldrarna ha gemensam vårdnad, de två döttrarna skulle bo hos mamman och träffa pappan ett veckoslut i månaden samt på lov. Mamman lät dock inte barnen träffa sin pappa i enlighet med domen. Tingsrätten fann att trots att pappan bara fått träffa sina döttrar en gång under fyra år så var det förenat med barnens bästa att de fick bo kvar med sin mamma som de bott med halva sina liv och som de hade mycket starka band med. Tingsrätten ansåg vidare att en flytt till deras far skulle innebära en stor geografisk och känslomässig förändring för dem.
Pappan överklagade till hovrätten som fann att det var pga mammans agerande som barnen inte fått träffa sin far trots att han vid flera tillfällen försökt få umgänge till stånd. Hovrätten fann vidare att mamman påverkat barnen till att få en negativ inställning till honom. Hovrätten konstaterar att en viktig utgångspunkt är att barn har rätt till båda sina föräldrar och fann därför att det var bättre för barnen att bo hos pappan för då skulle de få tillgång till båda sina föräldrar. Pappan anförtroddes således ensam vårdnad och mamman fick visst umgänge med flickorna.
Förstår du nu att det inte bara är att hålla barnet hemma?
Hur går det TS ?