Inlägg från: Gula pilen |Visa alla inlägg
  • Gula pilen

    Nekad adoption efter cancer

    Undrar om det finns någon möjlighet för oss kvar att få adoptera eller om vi helt enkelt får lägga ner.

    Efter 4 IVF behandlingar utan att lyckas hela vägen fick jag istället en hormonell bröstcancer. Vi hade just anmält oss till adoptionskursen och den skulle börja dagen efter att jag fick besked. Vi fick avboka och jag började med cellgifter. Jag blev sedan opererad och strålad som avslutades i början av juni förra året (12). I augusti kunde vi fortsätta där vi slutat och gick kursen. I januari i år skulle vi få börja utredningen. Där fick jag reda på att jag först skulle behöva bli godkänd av socialstyrelsen eftersom jag varit sjuk.

    Jag har hela tiden trott att jag skulle bli godkänd eftersom jag nu är frisk och lever på som vanligt med jobb och träning. Men socialstyrelsen avslog min ansökan med motiveringen att det var för kort tid sedan jag var sjuk och det är så de brukar göra. Hon kunde inte svara på hur lång tid det skulle behöva gå, men sa att jag kunde ju försöka om ett år igen så gör vi en ny bedömning. Till saken hör att jag i vår fyller 42 år och min man blir 43 i sommar. Vi fick höra att de ibland kan rucka på åldersgränsen men det känns väldigt osäkert.

    Håller på att bearbeta allt och funderar på om det är dags att släppa taget om att någon gång få bli föräldrar. Letar efter det sista halmstråt innan jag kan släppa hoppet helt. Jag har alltid vetat att jag vill bli mamma men när jag träffade min man hade jag redan hunnit bli 34 år. Vi har en trygg och stabil relation och vi har gått igenom mycket tillsammans. Jag ser fram emot mitt fortsatta liv med honom och är så tacksam att vi har varandra. MEN vi vill så gärna ha barn!   

    Vi hade hoppats att få adoptera från Kenya!

    Någon med erfarenhet av detta och har något positivt att säga??? Eller ska vi lägga ner?

    Tack på förhand!      

  • Svar på tråden Nekad adoption efter cancer
  • Gula pilen

    Tack för era svar!

    Min onkolog skrev ett sakligt men hoppfullt intyg. Han beskrev vad jag gått igenom för behandling och att prognosen var god även om det är svårt att sia om framtiden. Jag ska tillbaka till honom nästa vecka kolla lite mer med honom då hur han bedömmer återfallsrisken vara i mitt fall. Jag vet inte hur och när man blir friskförklarad, jag tänker att alla vi kan bli sjuka imorgon oavsett vår sjukdomshistoria. Vem är friskförklarad?!

    Jag ska höra av mig till socialkontoret och utredaren där och höra lite mer om åldern. Jag har bara inte orkat ta tag i det samtalet. Jag är oftast positiv till allt men nu tappade jag drivkraften. Jag fortsätter låta allt sjunka in lite i taget. De verkar inte alls ta hänsyn hur länge man var sjuk, hur snabbt man återhämtat sig eller hur man mår idag. Men som du, Emeli skriver vi kan prova att lämna in en ansökan innan min man fyller 43 i augusti och chansa på att skicka in en ny ansökan till socialstyrelsen i höst som ett sista försök.

    Tack för lyckönskningar och sympatier! Det känns tröstande.

    Kram        

  • Gula pilen

    Tack Emeli för dina tankar! Jag ska prata med våran socialtjänsteman i veckan och höra vad hon tycker.

    En glad: Socialstyrelsen hade ingen tidsgräns att komma med, bara att prova igen och se vad deras bedömning blir. Tycker det känns så osäkert att de inte kan ange en tidsgräns. Det lämnar oss att undra över om vi har något hopp kvar, något som vi inte kan få svar på förrän om ett år.

    Vi kommer låta det gå lite tid och smälta allt. Sedan som ni båda är inne på lämna in en ny ansökan innan min man fyller år. Jag ska dubbelkolla med socialen hur de ställer sig till åldersgränsen om vi ska ansöka och hålla på utredningen eller om vi kan ansöka senare. Åldersgränsen är ju trots allt inte lagstadgat.

    Min 43 åriga storasyster har just fått sitt första barn och det skulle ge vårt eventuella adoptivbarn en jämnårig kusin. Nu vet jag inte vad de tar hänsyn till vad gäller åldern men det känns bra iallafall att ha det med i en utredning.

    På torsdag ska jag träffa onkologen och höra lite vad han tror om återfallsrisker.

    Tack för era inlägg!              

  • Gula pilen

    Nu har jag varit och träffat Onkologen. Jag frågade hur han såg på återfallsrisken i mitt fall och han sa att den är vädigt låg för mig. Han gick så långt att han tyckte att jag var utsatt för diskriminering. Men det är en kamp som jag inte känner att jag orkar ge mig in på.

    Chanel no 5: Vi står i adoptionskö sedan två år men Kenya där vi vill adoptera ifrån har ingen kö utan det är bara att göra iordning ansökan när medgivandet är klart.

    Vi är inställda på att "få" ett barn som är 2-3 år men när vi har kommit så långt har säkert min systerdotter blivit så gammal hon med.  

    Den här veckan ska jag ta tag i socialen och höra vad hon säger!       

Svar på tråden Nekad adoption efter cancer